Poliserna i dag: Det var en total mörkläggning

"Det var som att en rullgardin drogs ner"

NYHETER

Politiker och åklagare mörklade bordellhärvan.

Det säger poliserna som skötte utredningen.

- Det var som att en rullgardin drogs ned, säger Karl-Hugo Jansson, kommissarie på Säpo.

Geijer-affären exploderade i november 1977.

Dagens Nyheter avslöjade då att rikspolischef Carl Persson i en hemlig promemoria till statsminister Olof Palme pekat ut justitieminister Lennart Geijer som en säkerhetsrisk för att denne umgåtts med en prostituerad kvinna.

Men DN hade fel på ett par mindre punkter. Tidningen påstod till exempel att rikspolischefen skrivit sin pm 1969, vilket inte stämde.

Det räckte för att Palme skulle kunna dementera hela historien med kraft. DN la sig platt redan nästa dag, bad Geijer om ursäkt, betalade skadestånd.

Ett år senare avslöjade tv-programmet Studio S att promemorian faktiskt existerade.

Den nye statsministern Thorbjörn Fälldin lovade först att berätta vilka politiker som nämndes i det.

Men statsministern gjorde plötsligt helt om och hotade lämna politiken. Och när han till sist ställde sig i talarstolen avslöjade han bara ett enda namn - sitt eget.

Poliserna som utredde härvan säger i dag att de kände sig motarbetade under arbetets gång.

De fick i förhör med de prostituerade kvinnorna höra berättelser om hur toppolitiker och högt uppsatta militärer köpt sex.

Att några av flickorna var polskor och hade nära kopplingar till en man på polska ambassaden som pekats ut som spion fick Säpo att börja intressera sig.

"Som en rullgardin"

- Att politiker lirade med fruntimmer gav vi fullständigt fan i. Det som gjorde situationen allvarlig var kopplingen mellan polska spioner, viktiga svenska militärer och politikerna, säger i dag Olof Frånstedt, som vid denna tid var byråchef på Säpo.

- Vi jobbade öppet tillsammans med kriminalen, men det fanns ingen vilja att lösa härvan.

Karl-Hugo Jansson, vars uppgifter låg till grund för rikspolischefens pm, säger i dag:

- Det var som att en rullgardin drogs ned. Det handlade om total mörkläggning.

Ove Sjöstrand, kriminalinspektören som utredde misstankarna, säger att åklagaren inte var intresserad av att gå till botten med historien.

- Vi gick till honom med förundersökningen. Där stod namnen på kunderna. Då fick jag veta att de inte skulle vara med.

Vad tyckte du om det?

- Jag tyckte inte om det. Min inställning är att finns det inga torskar så finns det inga horor. Flickorna hängdes ut med födelsetid och bostad. Men torskarna skulle kallas kund 1, kund 2 och så vidare.

- Det tog många år innan jag kunde titta på tv och se en politiker utan att må dåligt.

Eric Östberg, chefsåklagaren som drev målet, säger att pratet om mörkläggning är "skitsnack".

- Utredningen handlade om bordellmamman och hon dömdes.

Varför namngavs inte kunderna i åtalet

- De var ju inte vittnen. Det fanns ingen anledning.

Borde de inte ha kallats som vittnen?

- Nej, bevisningen var fullt tillräcklig. Vi hade ju bordellmammans uppgifter och de prostituerades berättelser.

Polisutredare säger att det saknades vilja att gå till botten med utredningen.

- Det är struntprat.

Bordellhärvan skakade 70-talets Sverige

Polisen bär ut material efter tillslaget mot bordellen.
Polisen bär ut material efter tillslaget mot bordellen.

Oisín Cantwell