”Det är ensamt utan Clary”

Thure Palmgren miste sin hustru

NYHETER

Min hustru Clary och jag reste mycket när vi blivit pensionärer. Nu hade vi sett det nya Estland. Jag hade ju erfarenhet både av sjön och av byggsmide och stål så jag förstod snart vad som höll på att hända i stormen. När jag hörde smällen sa jag: ”Nu har han kört hål i den jäveln”, och då lämnade vi hytten på sjätte däck.

När jag kom ut vid livbåtarna låg Estonia med 40 grader. Jag tappade kontakten med Clary. Där fanns en lotslejdare som jag tog mig ner längs. På flotten hjälptes vi åt att hålla värmen så gott det gick. När Mariella närmade sig ställde jag mig på knä, viftade och ropade på hjälp.

Vi hissades upp och jag fick några varma kläder och satt sen och såg tv-utsändningen och försökte hitta Clarys namn bland de räddade. Det dök aldrig upp.

Allt som hänt sedan dess är en stor skam. Frågan är om inte Estonia trots allt är sprängd och att myndigheter och politiker bara vill tysta ner sanningen.

För mig själv har det blivit väldigt illa. Det första året var någorlunda. Då kunde jag sova om nätterna. Nu kommer minnena över mig både dag och natt, och på kvällarna är jag mycket ensam utan Clary.

Tidigare: