”Jag fick nya perspektiv på tillvaron”

Thomas kollegor omkom

NYHETER

Det var ganska traumatiskt då, självfallet, och just den här tiden på året mår jag kanske inte så där jättebra. Minnena bleknar lite med åren, men det är klart att jag tänker på Estonia, av och till. Vi var 15 från Statoil och tre klarade sig. Det var mer eller mindre en hel avdelning som försvann. Jag fick hjälp via företaget och hade samtal innan jag gick tillbaks till arbetet, efter tio dagar. Det var jobbigt med de många tomma kontorsrummen den hösten, de många begravningarna.

Visst funderade man på det ibland, hur det kom sig att just vi tre klarade oss, varför just jag klarade mig. Man kommer väl aldrig fram till ett klart svar på det. Jag hade tur, till att börja med. Jag befann mig i kareokebaren – och det blev min smala lycka, på ett sätt.

Min grundpersonlighet är nog densamma, men med lite nya perspektiv på tillvaron. Livet kan förändras väldigt snabbt – det stämmer till eftertanke. Men jag bestämde mig ganska tidigt för att även om jag måste leva med Estonia, måste jag lägga det bakom mig och inte sitta fast i det.

Tidigare: