”Vävstolen har blivit min räddning”

Birgit förlorade två släktingar och en vän

NYHETER
miste make och svärmor Birgit Eriksson beskriver sitt liv under åren som gått efter katastrofen som en bergochdalbana. ”Det som har hållit mig uppe är barnen – och att jag började väva igen.”
Foto: MATS KOCKUM
miste make och svärmor Birgit Eriksson beskriver sitt liv under åren som gått efter katastrofen som en bergochdalbana. ”Det som har hållit mig uppe är barnen – och att jag började väva igen.”

Jag åkte tillsammans med min make, min svärmor och en vän till henne. Min svärmor skulle fylla år och ville åka bort. Men det var bara jag som kom hem.

Livet har varit som en bergochdalbana de här åren, och den här tiden känns det extra starkt. Min mamma gick bort i september samma år – och det gör det inte lättare.

Man tycker väl att när tio år har gått skulle man ha kommit ned på fötter, men så är det inte. Det går upp och ned.

På minnesplatsen i Uppsala finns min makes och svärmors namn inristade – det är det ställe jag har att gå till och det har betytt en del. Det har hänt att jag har önskat att jag hade fått följa med dem.

Det som har hållit mig uppe är barnen – och att jag började väva igen. Vävstolen har räddat mig, det har jag sagt många gånger, det kanske är svårt att tro, men så är det.

För tre år sedan flyttade jag till Blekinge från Eskilstuna, dit jag en gång flyttade för att sätta bo med min make. Jag kommer från Kalmar men har min dotter här i Karlskrona. Det har jag inte ångrat, det kändes som att flytta hem igen.

Tidigare: