"Jag gjorde allt Helge bad om"

Sara Svensson berättade gråtande om vapenjakten

NYHETER

Barnflickan Sara Svensson orkade inte längre.

Gråtande berättade om den desperata jakten på vapen.

– Jag gjorde allt. Även om jag inte var kapabel till det, så gjorde jag allt Helge bad mig, sa hon i rätten i dag.

Tidigare under rättegången har Sara Svensson visat en ny sida. Hon har sett uppenbart piggare ut, orkat få fram ett litet skratt och berättat fritt och sammanhängande.

Men före lunchpausen i hovrätten i dag återvände de svåra minnena. Hon skulle berätta om december förra året, då hon efter hammarattacken mot pastor Helge Fossmos fru Alexandra hade kastats ut ur församlingen i Knutby.

Minnena plågar henne

Hon var ensam, utstött. Kvar hade hon bara kontakten med Helge Fossmo. Och i dag berättade hon hur han fortsatte att pressa henne till att mörda.

Genom samtal och anonyma sms guidades Sara Svensson för att ta döden till Knutby. Hon säger att hon fick veta att det nu var frågan om ett dubbelmord, även grannen Daniel Linde skulle dö.

Frågan var bara hur. Sara Svensson säger att pastorn övertygade henne om att skaffa ett skjutvapen.

Minnena av vapenjakten plågar henne än. Gång på gång lurades hon och när hon dagen före julafton stod utan vapen var hon desperat.

Mitt i natten ringde hon till Helge Fossmo. Hon erbjöd sig att åka till Sergels torg och göra ett nytt försök samma natt. Och med tårar i ögonen och stockande röst sa hon i dag:

– Jag gjorde allt. Även om jag inte var kapabel till det, gjorde jag allt Helge bad mig.

Hon fick veta att det inte behövdes.

– Då frågade jag Helge om jag fick åka och fira jul med min pappa. Och det gick bra om jag kom tillbaka på annandagen, säger Sara Svensson.

"Jag hoppades slippa göra det"

Det gjorde ont att berätta. Precis som när Sara Svensson ett tag senare nådde fram till sin sista resa till Knutby.

Det var dagarna före den 10 januari – då Alexandra sköts till döds och grannen Daniel Linde skadades för livet.

– Nu visste jag. Helge hade sagt att det var absolut, absolut sista tillfället, sa Sara Svensson.

– Jag visste att om jag någonsin kommer hem till pappa mer så har gjort detta. Om jag inte blir stoppad, där någon säger att jag inte behövde göra det här?

Hoppades du fortfarande på det?

– Ja, jag hoppades varje minut att jag skulle slippa göra det här.

Då kom tårarna igen.

Mattias Lundell