Förhöret stoppades

Till slut orkade barnflickan inte längre

NYHETER

Barnflickan orkade inte genom dagen.

Förtvivlad bröt hon samman – efter att ha berättat om mordnatten i Knutby.

– Hon bröt ihop, hon var ledsen och grät. Hon orkade inte fortsätta, säger hennes advokat Christer Söderberg.

När förhöret med Sara Svensson i eftermiddag fortsatte i hovrätten återvände man till natten då skotten föll i Knutby. Märkbart pressad och ofta gråtande förklarade hon hur hon reste tillbaka till pastorsvillan.

– Jag laddade revolvern i Almunge. Jag, körde, jag svängde in i på en grusvägg? Jag maskerade mig på en grusväg. Jag gick upp mot kullen till Helges hus, sa Sara Svensson.

Där tog det stopp. Hon avbröt och sa:

– Det är jobbigt att berätta det här.

Mellan gråten berättade Sara Svensson hur hon smög fram till pastorsvillan, klev in genom dörren och satte på sin mobil. Hon hoppades att det skulle finnas ett anonymt sms – som sa att prövningen är över. Att hon skulle slippa mörda.

Men inget meddelande lyste på skärmen.

– Jag gick in till Alexandra och sköt ett skott mot kroppen, sa Sara Svensson i förhöret på torsdagen.

Förtvivlat gråtande fortsatte hon:

– Sedan sköt jag ett skott mot huvudet. Det är det värsta jag gjort. Då kände jag att hon dog.

– Helge hade sagt att jag måste säkra mot huvudet.

Sara Svensson samlade sig och fortsatte berätta.

Hon säger att hon gick vidare mot grannhuset. Hon säger att hon inte orkade längre och att hon skickade ett sms och fick telefonkontakt med Helge Fossmo.

De beslutade att hon skulle kliva in i huset och knacka på Daniel Lindes dörr. Hon gjorde det – och när öppnade sköt hon två skott.

– Det här är så overkligt. Det känns så konstigt att berätta det här, med Daniel framför sig, sa Sara Svensson i dagens förhör.

– Jag sköt mot huvudet och kroppen. Han skriker, faller bakåt och jag tror att Daniel dör.

Hon säger att hon inte var så noggrann Helge Fossmo hade sagt att hon skulle vara. När hon såg hur det tändes i villan kunde hon inte vända tillbaka, men hon kände på sig att Daniel Linde var död.

– I dag är jag så glad att han lever.

När åklagarnas förhör var över var det Sara Svenssons advokat Christer Söderbergs tur att ställa frågor. Men det märktes direkt att något var fel.

– Christer?, sa hon.

Han frågade om hon ville ha en paus, men Sara Svensson försökte berätta. Det höll en kort stund.

– Jag kan inte tänka. Kan vi inte ta en paus, frågade hon.

Rätten godtog det. Men Sara Svensson lyckades inte hämta sig.

– Hon var ledsen och grät. Hon orkade inte fortsätta, säger Christer Söderberg.

– Jag märkte direkt att något var fel. Det var ingen mening att fortsätta.

Mattias Lundell, Annika Sohlander