Europas barn är till salu

För fyra veckor sedan slog svensk polis till mot ännu en liga som utnyttjat utländska tonårsflickor på svenska bordeller.

Ännu en historia om förslavade flickor rullas upp.

Men historien har börjat någon annanstans, på någon av Europas bakgårdar.

Där är barn till salu, på en marknad som är både stor och lönsam.

Småbarn säljs som tiggare, skolbarnen går till slavarbete och tonåringarna till prostitution. Köparna finns i grannbyn, i närmaste land, i EU-länder som Italien, Grekland, Spanien, Tyskland, Belgien.

Och Sverige.

För att beskriva barnen det handlar om skickade Aftonbladet ut ett reportageteam bestående av Unicefs ambassadör Liza Marklund, reportern Kerstin Weigl och fotografen Joachim Lundgren.

Deras berättelse börjar i Stockholm och Tallinn. En av dem som fraktades över havet av människosmugglare är ryska Nastia, som 17 gammal såldes för etthundratusen kronor. Hon är kvar i Sverige - och lever med mannen som hjälpte henne fly från bordellen.

Det särskilda med Nastias historia är att hennes ögon mötte Adams på Sergels torg en aprilkväll då hon var som mest utlämnad. Hon stod där, 17 år, vilse, ensam, förvirrad, drogad och med några tior på fickan. På rymmen från sina hallickar och lägenheten i Hammarbyhöjden där hon varit inlåst.

Den där stackars flickan måste vara ryska, tänkte Adam som var på väg till tunnelbanan, och följde sin ingivelse, och gick fram.

Han har studerat i Ryssland, kan språket.

Do you speak english, sa Adam.

Njet, svarade Nastia.

Idag är de gifta, och deras lilla barn tultar mellan oss medan Nastia berättar rappt, tveklöst och Adam översätter historien som i övrigt inte är unik eller ens särskilt anmärkningsvärd, bara en i raden om unga rysktalande flickor som sålts till Sverige i en ytterst välorganiserad människohandel.

Berättelsen börjar 2001 i ett ryskt samhälle många timmars resa från Moskva.

Nastia är 17, bor med mamma och har ett år kvar i skolan, sedan måste hon klara sig själv. Familjen hankar sig fram, mamma har jobb som väktare och pappa betalar underhåll.

Men Nastia vet att hon inte kommer att ha råd att studera på universitet och när hon ser annonsen i tidningen om städjobb tänker hon att det är en chans, hon kan jobba något år och spara.

Det som får henne att bestämma sig är att det gäller Sverige. Där kan man inte bli lurad, tänker Nastia, där är det inte som här i Ryssland.

Trafficking hade hon läst lite om i tidningen. Men paret som tar emot henne för jobbintervju i närmsta stad verkar hederliga, och berättar att hon ska få bo i ett stort hus med andra flickor som också städar.

Det är bråttom. Nästa dag sitter hon på tåget till Moskva, utan att ha berättat för sin mamma att hon reser.

En hel månad går Nastia och drar i Moskva och har tråkigt. Hon har en liten lägenhet, en man kommer med mat ibland. Hon ska få betala av när hon får jobb. Många flickor väntar på att få resa till Sverige, får hon veta. Hon måste vänta på sin tur.

Så småningom får hon resa till Lettland, och då förstår hon att hon är lurad, för de två män som tar emot henne är annorlunda. Fula, tycker hon.

De tar hennes pass.

Redan i bilen talar de om att "lära upp", tvingar Nastias ansikte ner mot en öppen gylf, och hon gråter. Hon förs till en lägenhet. Tre dagar senare våldtas hon igen.

Till Sverige kommer de med färja, från Riga eller Tallinn. Nastia blir inlåst i en lägenhet i förorten Hammarbyhöjden. Hon ska vara där två-tre månader. För att "arbeta av" vad hon kostat.

Men Nastia rymmer, på väg hem från ett hotell med en kund som bjudit på en drog, kanske kokain. Det är en impuls, det bara kommer över henne, att hon inte orkar, måste bli fri.

Jag måste kissa, säger hon, och han stannar bilen vid en restaurang.