”Inom tre år har jag en ny familj”

Pigge Werkelin ler försiktigt och säger att det var svårt i början. Det var svårt att komma hem från Thailand, svårt att titta på fotografierna på hustrun och sönerna.

-Det går framåt. Långsamt, men det blir bättre.

Hans hus ligger vackert vid havet strax utanför Visby men det är tyst och ödsligt och sönernas gungor vajar i vinden ute på tomten.

Det har gått snart tre månader sedan den där morgonen då Pigge Werkelin checkade in på hotellet i Khao Lak på ön Phuket tillsammans med hustrun Ulrika, 40, och Charlie, 5, och Max, 4.

"Det går inte att fuska med sorg"

Den morgon då tsunamin slet sönder tillvaron och dödade hela hans familj.

Många tårar har fällts och Pigge Werkelin gör sig inga illusioner, han säger att det finns många tårar kvar att fälla.

-Det är bara att släppa fram det. Det går inte att fuska med sorg, det finns inga genvägar.

Arbetsnarkomanen som äger fritidsanläggningen Kneippbyn och startade Gotlandsflyg och som är engagerad i tolv, tretton bolag tänker ta ett sabbatsår.

- Jag kommer bara jobba när det är absolut nödvändigt.

Han umgås med vänner. Reser. Han har varit i Åre och åkt skidor och i Karlstad och tittat på ishockey och är precis hemkommen från en Ålandskryssning och ska nu iväg till Marocko och köra motorcykel.

-Jag tror jag kom långt med sorgearbetet redan i Thailand. Jag fick ju göra så mycket själv, jag var allt från privatspanare till begravningsentreprenör. Det tvingade mig att känna mycket.

Får hjälp av psykolog

Han säger att han har kommit så långt att det idag är med 90 procent glädje han tänker på sin familj.

Pigge Werkelin går till en psykolog en gång i veckan.

-Men den proffsigaste hjälpen jag får är av andra som går igenom det här. Bara de kan förstå.

Han har nu startat en anhöriggrupp som snart ska ha sitt första möte. Bara de som har förlorat hela sina familjer får vara med.

-En man och en kvinna som förlorat sin dotter har ju ett annat problem än det jag har. Ett lättare problem på vissa sätt, svårare på andra, men det är ett annat problem.

-Därför är det här en grupp bara för dem som har förlorat hela familjer. Vi ska dela med oss av erfarenheter.

Pigge Werkelin har varit väldigt tydlig med att han vill ha en ny familj. Opassande tydlig, enligt vissa.

-Man förväntas sörja på ett visst sätt. Det finns konstiga regler om hur man ska vara. Men det är inget som jag bryr mig om.

Men kan du förstå att det kan uppfattas som närmast stötande att bara någon vecka efter katastrofen tala i tidningar om att du vill träffa en ny kvinna, få nya barn?

-Ja, jag förstår det. Men det finns ingen anledning att uppfatta det så. Det måste väl vara naturligt att vilja ha en ny familj?

När jag intervjuade dig i Thailand mildrade jag din längtan efter en ny familj då jag skrev texten. Var det fel?

-Jag vet inte. Det där kändes inte så viktigt just då. Det viktiga var att se till att min familj begravdes.

Kanske är det så att det som stöter vissa är att Pigge Werkelin har en osvensk inställning till sorg, en rationell och praktisk inställning.

Men det är inte bara hans självklara sätt att prata om framtiden som har väckt reaktioner. Pigge Werkelin har synts flitigt i tidningar, radio och tv, han har deltagit i jippon, skakat hand med ishockeystjärnor, flugit mellan Stockholm och Sundsvall på en flygplansvinge.

Kritiken har varit hård; Pigge Werkelin har gått vilse totalt i mediedjungeln, han förstår inte sitt eget bästa utan utnyttjas av samvetslösa tidningar som bara tänker på att tjäna pengar.

"Använde mig av media"

-Jag förstår inte de här synpunkterna. Jag använde mig av media i Thailand. Det var genom att synas jag kom vidare i mitt letande. Det var genom att synas jag lyckades sätta press på myndigheter, det var när ni skrev som det hände något.

-Jag var den första som lyckades få hem hela min familj. Det hade aldrig gått utan media.

-Och min släkt och mina vänner tyckte att det var skönt att läsa om mig, de fick information på det sättet.

Men varför skickar du ut ett pressmeddelande till tidningar och berättar att du ska flyga på en flygplansvinge till Sundsvall?

-Det är den enda gången jag har sökt upp media sedan jag kom hem. Jag är styrelseordförande i ett bolag som startat en ny flyglinje och jag ville att premiären skulle synas i press.

-Jag skulle ha gjort samma sak vid en invigning för några år sedan. Den gången flög en kollega i stället. Nu var det min tur.

-Och jag var tydlig med att jag inte skulle genomföra det om jag inte mådde bra.

Nästa dag var du med på något ishockeyjippo i Timrå?

-Mitt företag var inbjudet till en hockeymatch. Jag gick dit och fick då även träffa hockeystjärnan Henrik Zetterberg. Det är allt.

Hur känns det att ha blivit själva symbolen för tsunamin?

-Det känns inte speciellt. Jag springer inte omkring och känner mig som en symbol för någonting.

-Jag har hamnat i en situation som jag inte önskat. Sedan har jag löst problem som uppstått och media har varit till mycket hjälp och är det fortfarande.

-Och jag kanske har betytt något för människor. Många har vänt sig till mig och varit tacksamma över mitt sätt att prata om min sorg. Andra tänker ändra på sina liv efter att ha läst om mig, ta det lugnare, hitta nya värderingar.

Han berättar om en radiodebatt om "Pigge-journalistiken" som han lyssnade på.

-Där satt en sån där tyckare och sa att jag inte visste vad jag sysslade med. Men hur kan han som inte ens har pratat med mig veta det?

-Jag sätter mig gärna och pratar med någon av dessa experter. Kanske kommer det fram något som får mig att inse hur mediekåt jag är. Men tills vidare tror jag inte det.

Han tycker att det finns saker som är viktigare att prata om än hur Pigge Werkelin uppfattas i media.

Som till exempel att den medborgarkommision som är satt att granska regeringens och myndigheternas agerande efter tsunamin inte har någon representant för de anhöriga som ledamot.

-Det är åt helvete. Jag vet att det är vi drabbade som verkligen har något att säga om myndigheternas misstag. För det gjordes många misstag.

Får ingen sjukpenning

Eller hur absurd den svenska byråkratin kan vara. Pigge Werkelin får ingen sjukpenning för den dryga månad han befann sig i Thailand.

Försäkringskassan hävdar på fullaste allvar att han borde ha tagit ett plan till Arlanda, sjukskrivit sig och sedan tagit nästa plan tillbaks till Thailand och fortsatt letandet efter familjen. Då hade han fått pengar.

-Jag betalar skatt, men förväntas stå där med mössan i handen och bocka för att få hjälp.

-Jag klarar mig utan de här pengarna. Men jag vet att det finns andra människor i min situation som inte gör det.

Han har åsikter om det mesta. Han säger att problemet med de svenska myndigheterna är att ingen vågar fatta beslut eftersom alltför många är rädd för att misslyckas och få kritik.

"Med barnvagn om tre år"

Pigge Werkelin tittar ut genom köksfönstret. Det har börjat skymma, vinden ligger på från havet och det faller ett lätt, snöblandat regn.

Hur ser du på framtiden?

-Jag tar en dag i taget. Jag ska vara tydlig när jag träffar kvinnor. Jag är inte intresserad av att dejta någon som inte vill ha barn.

-Inom tre år promenerar jag med en barnvagn. Så ser jag på framtiden.

-Jag ska leva med min nya och min gamla familj, precis som Ulrika skulle ha gjort.

Han säger att livet är orättvist. Men roligt.

-Jag har frågat mig själv en miljard gånger varför just jag skulle drabbas.

-Men nu blev det som det blev och den enda som kan göra att jag får ett bra liv är jag själv.