Åtta av tio politiker hotas

Vanligt problem bland riksdagsledamöter – nio av tio har funderat på att sluta

NYHETER

Åtta av tio kvinnliga riksdagsledamöter och nästan lika stor andel manliga har utsatts för trakasserier, hot eller våld.

– Det är alarmerande siffror och ett hot mot demokratin, säger demokratiminister Jens Orback.

Kommittén om hot och våld mot förtroendevalda har kartlagt hoten mot politikerna i riksdag, kommun och landsting och resultatet presenterades vid ett seminarium på onsdagen.

I stort sett alla förtroendevalda har funderat på om det politiska arbetet är värt priset och nio av tio har övervägt att sluta.

Problemen är så omfattande att Orback valde att redovisa siffrorna redan nu trots att utredningen inte ska vara klar med sitt arbete förrän om ett drygt år.

Få polisanmäler

I undersökningen ingår 1967 förtroendevalda varav 1629 är fullmäktigeledamöter i kommuner och landsting, 338 riksdagsledamöter. 76 procent har svarat på den enkät som skickades ut.

17 riksdagsledamöter har utsatts för våld, över hälften har utsatts för hot om våld.

Men det är få som går till polisen. De är rädda för att hoten då ska öka och att familjen ska dras in. Jens Orback gjorde inte det själv när han var fritidspolitiker. Nu uppmanar han alla att anmäla brotten och han tror att fler kommer att göra det när det blir allmänt känt hur omfattande problemen är.

Oftast kommer hoten från missnöjda medborgare, till exempel i samband med försvarsbeslut eller beslut om nedläggningar. Det är också vanligt att förövarna är psykiskt sjuka eller ingår i högerextrema och rasistiska grupper.

Uttryck för hat

64 procent av riksdagsledamöterna anser att syftet med trakasserierna är att ge uttryck för hat.

Förolämpningar är vanligast. Därefter följer förtal och olaga hot.

För riksdagsledamöterna kommer trakasserierna oftast per brev och e-post eller i telefon. För kommun-och landstingspolitikerna är det vanligare med personliga konfrontationer.

Det finns ingen fredad zon för politikerna. ”Utsattheten finns både när de utövar sina uppdrag och när de befinner sig hemma eller någon annanstans”, konstaterar kommittén.

Utlandsfödda förefaller mer utsatta, särskilt av högerextrema grupper och syftet är oftare att få dem att sluta arbeta politiskt.

En slutsats som kommitténs ordförande Berit Högman (s) drar är:

– Vi måste bli bättre på att förklara skillnaden mellan vad som är politiskt önskvärt och vad som är möjligt. Vi måste göra politiken begripligare.

Lillemor Idling/TT