Barnen ska utvisas – fast de är döende

NYHETER

Välkomna till upp- och nervända landet.

När riksdagen i går morse började sin debatt om de apatiska flyktingbarnen ringde några flygledare och sjukanmälde sig på Luftfartsverket.

Händelserna har, ytligt sett, inget med varandra att göra. Men på ett annat plan är de sammanvävda, nämligen att ordet ”sjuk” handlar om politik och inte om sjukdom.

I riksdagens stora, ljusa plenisal gick politiker efter politiker upp i talarstolen och försäkrade att de ser till flyktingbarnens bästa. Där stod till exempel migrationsminister Barbro Holmberg, som hävdade att barn med livshotande sjukdomar får stanna om de inte kan få adekvat vård utanför Sverige.

Samtidigt är Holmberg den ytterst ansvariga ministern för en politik som innebär att två av tre apatiska barn ska utvisas.

Medan Holmberg talade ströps flygtrafiken över Östersjön.

Det berodde på att sex av nio flygledare på Air Traffic Control Center, ATCC, på Sturup hade sjukanmält sig. När chefen ringde hem till dem föregav de olika former av krasslighet, men gemensamt för dem var att de mådde för dåligt för att gå till jobbet.

Flygtrafiken över Östersjön blev därmed en och en halv timme försenad.

I riksdagen äntrade miljöpartiets Peter Eriksson talarstolen. Han läste högt ur ett beslut som utlänningsnämnden fattat. Det handlade om en 13-årig flicka från Uzbekistan som sjunkit ner i apati – depressiv devitalisering som den korrekta medicinska termen lyder.

Flickans familj och advokat kan visa en tjock bunt med intyg om att hon uttryckt självmordstankar och behandlats med antidepressiva medel, men att hon sjunkit djupare och djupare ner i apatin.

Hon har periodvis inte varit kontaktbar. Hon sitter i rullstol och sondmatas.

”Vid försök till annan matning än via sond biter hon ihop tänderna. Hennes enda aktiva handling har varit att vid ett flertal tillfällen dra ut sonden. Hon reagerar inte vid beröring eller för kyla eller värme. Hon talar inte och är orörlig.”

Så står det i utlänningsnämndens papper, som Peter Eriksson hade framför sig i riksdagen.

Samtidigt, i Skåne, krävde arbetsledningen på ATCC läkarintyg av de sex flygledare som sjukanmält sig.

Det fick fart på facket. Har arbetsgivaren rätt att agera så? Läkarintyg från första dagen? Det är verkligen inte praxis i Sverige.

Jag ringde Hanna Kalm, som är med i styrelsen för den lokala fackklubben för statstjänstemännen. Jag frågade vad som låg bakom sjukskrivningen. Kalm svarade:

– Den har att göra med att arbetsgivaren avser att ändra schemat och försämra arbetstidsreglerna. I runda slängar.

I riksdagen kom Peter Eriksson till slutklämmen i sitt anförande. Att en 13-årig flicka är apatisk och sondmatas, att livet har blivit så outhärdligt att det långsamt rinner ur henne, är inte tillräckliga skäl för att få stanna i vårt land.

Eriksson citerade ur utlänningsnämndens beslut:

”...behovet av reglerad invandring och att förhindra ökade kostnader medför att beslut att avvisa en familj med barn måste kunna fattas, även om det i det enskilda fallet hade varit bäst för barnet att stanna här.”

Det är för besvärligt och dyrt att låta den 13-åriga, dödssjuka flickan stanna.

Nere i Skåne försökte Peder Alber, biträdande chef på ATCC, beräkna vad de sex sjukanmälda flygledarna kostade Luftfartsverket och trafikflyget. Han sa att det var svårt, och att det tar något dygn innan han kan ge siffror.

Huruvida flygledarna har tillfrisknat när ni läser detta vet jag inte. Men jag vet att den 13-åriga flickan inte gjort det.

Jag vet också att vi bor i upp- och nervända landet, där sjuk är frisk och en dödssjuk flicka säkert klarar sig ändå, bara vi slipper besväret.

Drygt 150 barn är drabbade – experterna oeniga om deras apati

Peter Kadhammar