– Påven tyckte om att åka slalom

Läs chattet med pater Lars Rooth – påvens vän och språklärare

NYHETER

Johannes Paulus II var den förste icke-italienska påven på många decennier.

Han var också en sportig man full av humor och värme, berättar svenske vännen Lars Rooth, 83.

Pater Rooth lärde inte bara påven fraser på olika skandinaviska språk - han brukade berätta roliga historier också.

- Det finns en han tyckte var rolig. "På söndagar brukade påven komma och ge sin välsignelse från biblioteket vid Petersplatsen klockan 12. Medarbetaren stod där nere med någon italienare och tittade upp mot fönstret.

Italienaren satte sin lille pojke på axlarna och sa ”titta, där kommer påven”.

I handen hade påven en kvist, och den lille pojken undrade:

Vaför det då, ska han piska mattan??”.

- Den tyckte påven var rolig och det tycker jag också, säger Lars Rooth.

Lars Rooth och påve Johannes Paulus II.
Foto: Oservatore Romano
Lars Rooth och påve Johannes Paulus II.

AeT säger: Hur väl kände du påven?

   Lars Rooth säger: Jag är väl den svensk som träffat honom oftast. Det beror på att jag var chef för Vatikanradions skandinaviska avdelning. När påveresan till Skandinavien organiserades ville han lära sig uttala lite skandinaviska språk. Vi hade lektioner, jag var med på resan och efteråt så började han att då och då säga några korta ord till de skandinaviska grupperna. Det blev sammanlagt över 100 gånger. Jag brukade säga till mina medarbetare "vi ska behandla honom med respekt men som en människa". Men vi hade inga samtal om kyrkliga eller teologiska problem.

Annika säger: Hej, det är väldigt synd att en så viktig person har dött, vad kommer att hända nu?

   Lars Rooth säger: Först och främst har han begravts, vi hoppas att han kommer till himmelen. Nu väljs en efterträdare och man ska väl inte förneka att det finns lite olika åsikter inom kyrkan. Hur mycket av det som kommer fram till ytan i samband med konklaven vet jag inte, vi får se vem som blir vald.

123 säger: Hur var han som person privat?

   Lars Rooth säger: Han var väldigt trevlig. Han hade mycket humor och han var mycket mänsklig och intresserad av människor. Han hade en otrolig kontakt inte bara med viktiga människor, utan i första ledet vid sina audienser var de handikappade. Han var omedelbar och han hade en stor utstrålning, på ett fint och gott och bra sätt.

Olle säger: Vad har Johannes Paulus betytt för världens katoliker?

   Lars Rooth säger: Han har först och främst kommit att träffa så många av dem, världen runt. Påvarna innan brukade inte resa mycket. Han har rest och rest och rest, det finns väl ingen levande människa som träffat så mycket folk överallt där han kommit. Det var kanske inte alltid applåder, men han var uppskattad och man har upplevt hans karisma. Inte minst ungdomar har uppskattat honom.

Daisy säger: Gick påven bort fridfullt? Jag , som många andra, bad om ett smärtfritt slut för Santo Papa. Har du möjligtvis svar på detta?

   Lars Rooth säger: Han hade ju väldigt jobbigt sista tiden, men mot slutet så blev det mindre ansträngande. Påvens presschef, som råkar vara läkare också, sa sista dagarna hur han märkte att påven blev mer och mer avslappad, och mer och mer kunde acceptera sin situation. Han längtade mot slutet att få komma till himlen.

Nesma säger: Var du med nu under begravningsceremonin?

   Lars Rooth säger: Jag följde med på tv och zappade fram och tillbaks.

ArneAnka säger: Var det någon som trodde att det skulle bli just Johannes Paulus som skulle bli påve förra gången, eller var det en överraskning

   Lars Rooth säger: Det var en stor överraskning för de allra flesta. Han hade visserligen gjort sig märkbar under konsigliet, men ändå. Jag var själv med på Petersplatsen när det offentliggjordes och kände själv inte till honom. Men jag upplevde hur man rätt snart började förstå vem han var. Han själv klev in i rollen på ett mycket enkelt och självklart sätt. Första predikan sa han "Var inte rädda, öppna dörrarna för Kristus".

MartinDenver säger: Hur viktigt är det att alla kardinaler är överrens om nästa påve? Kan det uppstå osämja mellan olika grupper inom kardinalerna?

   Lars Rooth säger: Det finns regler för hur det ska gå till. Varje kardinal skriver sitt namn på den han föreslår, plus sitt eget namn. För att bli vald måste två tredjedelar plus en rösta på kandidaten.

123 säger: För att bli påve, vad får man ha gjort och vad är inte tillåtet? Gäller samma regler för präster och kardinaler?

   Lars Rooth säger: Det finns inga regler på det sättet. Och gudbevars, om man tittar på några av de påvar vi haft under de senaste tvåtusen åren finns det några som absolut inte skulle blivit påvar. Men det är klart att grupper av kardinaler kan ha uppfattningar om vem som kan passa och vem som inte passar, men det finns inget föreskrivet. Man behöver inte heller vara kardinal eller biskop eller ens prästvigd, formellt, för att bli vald. Men om man skulle råka bli vald måste man biskopsvigas innan påvevalet är giltigt. Det mest intressanta fallet är biskopen är en ärkebiskop i Milano på 400-talet. Han var inte ens döpt, men han var en duktig man. Det valet skedde inför stora skaror och han fick en stor majoritet - och det första man fick göra sedan var att döpa honom.

Per säger: Var denna påve, i propotion till hans föregångare, ovanligt konservativ? Hur är det troligt att nästa påve kommer ha för inställning till fågor som abort med mera?

   Lars Rooth säger: När du jämför de två tror jag inte att du ska säga att den ene var speciellt konservativ och inte den andre. När det gäller någon enskild fråga var Johannes Paulus mer konservativ, om man nu ska använda det ordet när det gäller sexualfrågor. Men jag tycker att ordet konservativ är lite ansträngande. Man tar dagens innefrågor och gör dem centrala. Frågor om kvinnliga präster, homosexuella äktenskap och så vidare blir väldigt centrala för opinionen i landet, och den som inte håller med där är stämplad som konservativ. Det som nu kallas för inne är konservativt för andra. Att sätta betyg så på en prästman efter hans åsikter om homosexuella ska få gifta sig är en dagsfråga, tycker jag. Jag kan inte uttala mig om kyrkan kommer att fortsätta ha den hållning Johannes Paulus hade. Men vissa delar av den snäva uppfattningen som gäller sexualmoral accepteras inte av alla katoliker.

Caroline säger: Kan en påve någonsin gå runt i jeans och bara njuta av solen med en glass i handen?

   Lars Rooth säger: Bra fråga. Den första påve som började gå på stan var Johannes den 23:e, påve 57-62 e Kr. Han tyckte inte om att vara instängd i Vatikanen. Johannes Paulus var bunden av ceremonielet, men han var också en aktiv påve. Han älskade att vandra i bergen, han paddlade och åkte skidor, slalom. Han smet iväg då och då och åkte iväg till något ställe. Man brukade ringa i förväg, då reserverades en skidlift i några timmar enbart för honom. Det hände regelbundet. Till en början var journalisterna ute och fotograferade, men efter en tid accepterades det och då fick han åka utan att bli störd. Men påven bröt lårbenet en gång, efter det kunde han inte åka slalom mer, det tog han hårt.

Hopp säger: Har det funnits motsättningar inom vatikanen med tanke på Påvens lite mer "moderna" ledarskap?

   Lars Rooth säger: Ja, det har funnits. Det var rätt påtagligt ibland. Det har t ex gällt frågor om rättvisa, politiskt och ekonomiskt. Där fanns det prelater i Latinamerika, en del, som var mycket politiskt högervridna och satsade på Pinochet och liknande. De tyckte inte om att påven var så öppen. När han började som påve åkte han till Latinamerika, där några lokala biskopar varit lite för vänliga mot halvfascistiska regimer. Det fanns också teologer som var alldeles för influerade av marxismen. Där har det varit svårigheter. Man får inte heller glömma bort att påven var uppvuxen först under nazismen och sedan levt under marxismen.

PAT säger: Vad tyckte påven om Sverige?

   Lars Rooth säger: Han sa "ska jag åka till Skandinavien, det är ju helt och hållet lutherskt". Och det hade han ju delvis rätt i. Norge var inte så öppet men Island var ingen större svårighet, inte Finland heller. Men Danmark var det en ren katastrof.

I Sverige var det Olof Palme som uppmuntrade påven att komma på besök. Och i Sverige gick det bra, här var det inga större problem.

aftonbladet.se