Här får de som inte orkar mer nytt hopp

HEMLIG LÄKARMOTTAGNING Ryktet om kliniken någonstans i Stockholm sprids från mun till mun bland de flyktingar som gömmer sig.
Foto: joachim lundgren
HEMLIG LÄKARMOTTAGNING Ryktet om kliniken någonstans i Stockholm sprids från mun till mun bland de flyktingar som gömmer sig.
NYHETER
Peder Kadhammar.
Foto: Ulf Höjer
Peder Kadhammar.

I går var det en vanlig kväll på en ovanlig klinik i Stockholm.

Den ligger på hemlig adress, finns inte i något register och ingen myndighet känner till den.

Ändå hittar patienterna till kliniken.

Asad är en 28-årig bangladeshier som levt under jorden i ett par år och nu är slut i nerverna. Han behöver tabletter för att hålla sig uppe på dagarna och andra tabletter för att kunna sova på nätterna.

En annan patient är en medelålders man från Egypten som under fyra år vandrat genom den svenska flyktingbyråkratin – fyra år! – och som fick avslag för två veckor sedan. Nu har han också gått under jorden och vet inte vad han ska ta sig till.

Ryktet om den hemliga kliniken sprids från mun till mun i förorterna där flyktingar gömmer sig hos vänner och bekanta. Tio dagar på en adress, sju dagar på en annan, ett par nätter i en kyrka.

Hit kommer människor som malts genom flyktingbyråkratin och som befunnits sakna asylskäl. Det är något som läkarna på kliniken har svårt att förstå.

– Jag hade läst om flyktingar som gömmer sig, säger kirurgen Farida Fahmy. Jag trodde att de håller sig undan ett tag och sedan löser det sig på något sätt. Men det fortsätter år efter år – för barn, gamlingar i 80-årsåldern, vuxna som vill arbeta och leva normalt.

– Vi kan bara hjälpa dem med akuta besvär, inget annat. De flesta som kommer är torterade, utsatta för gruppvåldtäkter, förföljelse...

Anders Björkman, professor i infektionssjukdomar på Karolinska sjukhuset, startade den hemliga kliniken för tio år sedan. Först påminde den om en vanlig hälsovårdscentral. Patienterna led av halsfluss, ont i ryggen – de vanliga krämporna.

Nu har hälften av patienterna psykiska besvär, psykosomatiska sjukdomar.

– Sjukdomarna följer flyktingpolitiken, säger Björkman.

Han är inte förvånad över de apatiska barnen. Han har själv sett en flicka som förvandlades från att vara glad och aktiv till att bli inåtvänd, grubblande och med ständig huvudvärk.

Förvandlingen gick på något dygn. Den kom med avvisningsbeslutet.

Ett tiotal läkare och 15 sköterskor arbetar utan betalning på kliniken. De har öppen mottagning varje onsdagkväll. De ger mediciner som allmänheten och kolleger skänkt dem. Denna kväll har en sköterska lånat skalpeller från sitt sjukhus: läkaren Johan Svedbrant ska skära bort en cysta från handen på en kvinna från Bolivia.

Så här är det i Sverige 2005.

1700-talets fattigklinik har återuppstått.

Under vårt samhälle finns ett annat samhälle: ett samhälle där de skyddslösa och utblottade lever, de som står utanför allt och som inte har rätt till något.

Och som på 1700-talet finns läkare som tar sin yrkesetik på allvar och arbetar gratis för dessa människor.

I soffan på den hemliga kliniken sitter Asad från Bangladesh. I händerna håller han två paket med lugnande tabletter. I hemlandet var han ingenjör.

Om han skulle vilja återvända?

Hur? säger han. Jag är rädd för att bli dödad.

Han har inte talat med sin familj på ett år, han har inga pengar att ringa för.

Nästa vecka ska han få träffa en psykiater.

Men det är inte vård som fattas honom. Det är trygghet.

Peter Kadhammar