Mordgåtan som har ett eget liv

Aftonbladets Peter Kadhammar möter "Allmänläkaren" 21 år efter Catrine da Costas död

1 av 2
Catrine da Costa.
NYHETER

Mannen som brukar kallas allmänläkaren men som heter Thomas sitter i en bar på Kungsholmen i Stockholm. Han röker en cigarett. Han har hunnit bli 55 men ser äldre ut.

Håret är tunt och kinderna runda. Han ser inte helt frisk ut men säger att han mår prima, han äter inga mediciner och har aldrig behövt lugnande tabletter.

Ibland darrar handen när han sätter fast cigaretten i den konformade askkoppen.

När jag frågar hur hans liv är säger han:

- Uselt.

Ett par timmar tidigare har jag pratat med Anders Helin, som var chefsåklagare när han åtalade Thomas och mannen som gick under epitetet Obducenten för mord på Catrine da Costa och styckningen av hennes kropp. Thomas åtalades dessutom för att ha förgripit sig på sin då två år unga dotter.

Helin har hunnit bli 74. Han lever ett stillsamt pensionärsliv i en förort söder om Stockholm. Han läser, promenerar, går ut med hunden och bryr sig allt mindre om det som var hans yrkesliv.

- Jag är inte intresserad längre.

Det stillsamma livet är det enda som förenar Thomas och Helin. Thomas säger att han ligger i sängen ganska länge, minst till tolv varje dag. Han har inget att göra, särskilt inte vinterhalvåret.

Han är rädd för att jag ska uppfatta honom som en kuf.

- Jag försöker sköta mig, säger han.

Men vad ska Thomas gå upp till?

Mer av plikt än av lust kollar han textteven. I övrigt undviker han tidningar. Fallet Catrine da Costa har aldrig försvunnit, det finns ständigt i debatten, alltid är det någon som har en åsikt eller en tidning som anser sig ha hittat en nyhet.

Det har gått 21 år sedan polisen fann två svarta sopsäckar med delar av Catrine da Costas styckade kropp; det har gått 19 år sedan Thomas kallades till ett första polisförhör, misstänkt för incest. Den misstanken kopplades ihop med styckningen av Catrine da Costa där Obducenten redan var misstänkt.

Thomas och Obducenten var bekanta från medicinstudierna. Anders Helin tänker inte på gamla mål. Som åklagare försökte han göra vad jobbet krävde av honom. En omständighet lades på en annan, ett indicium till ett annat. Till slut fick högen sådan tyngd att plikten fordrade att han väckte åtal.

Det hade inget med Helins personliga övertygelse att göra.

Konsekvenserna av ett åtal, säger han, kan man inte överblicka. Normalt blir det tyst efter ett mål, oavsett domslutet.

Men fortsättningen på fallet Catrine har blivit så bisarr - en debatt som aldrig tar slut. Helin slipper inte undan, han påminns ständigt om fallet Catrine.

Thomas lever med det förflutna varje vaken minut. Ensamheten och tystnaden är också fallet Catrine.

Han friades från misstankarna om incest men har inte sett sin dotter på 20 år. Hon har, liksom sin mor, skyddad identitet.

- Såvitt jag förstår har hon tagit studenten. De första åren saknade jag henne. Med tiden bleknar minnet ... jag vet inte hur hon ser ut, var hon bor, vad hon gör ... jag vet ingenting.

När Thomas har tittat på textteven går han runt i sin lägenhet, diskar, städar, tvättar. Han har inte gått ner i tvättstugan sedan någon skrev "kräk" vid hans namn på bokningslistan.

- En gång i månaden betalar jag räkningar. Och en gång om året ska man ju deklarera.

Jo, han läser Affärsvärlden och Svenska Dagbladets ekonomibilaga, det enda med anknytning till dagspressen som han tittar i. Han läser ekonomibilagan noga, från första till sista sidan, till och med tingsrättens små annonser om konkurser.

På det sättet kan han få en hel dag att gå.

Anders Helin säger att allt i målet hängde ihop - incesten, styckningen, mordet. Det gick inte att separera en misstanke från de andra.

Åtalet var inget lätt beslut, säger han. Kunde man bygga ett åtal om styckmord och incest på en fyraårig flickas berättelse? Hon var två år när hon skulle ha sett styckningen.

Det fanns experter som sa att flickans berättelse var trovärdig.

Men ändå.

- Jag kollade med tre äldre kolleger och de sa, ja för fan, det måste du åtala på. Det bekymrade mig inte om de var skyldiga eller oskyldiga. Det som bekymrade mig var om det räckte till åtal. Jag kan inte säga att jag var bergfast övertygad.

Han har djup skrovlig röst. Thomas talar med lite ljusare röst och lätt nasal tydlighet som för tankarna till svenska filmer från 1940-talet.

Rösten och sättet att tala placerar honom i ett socialt sammanhang. Han växte upp i den välmående förorten Bromma, fadern var överläkare.

- Det var så inihelvete förnedrande att bli satt i finkan, säger han. Att bli beledsagad av en polisbetjänt till en cell med plastmadrasser där fyllon ska ligga. Att bli avklädd och visiterad in på bara kroppen. Man fick inte ens ha tändare. Varje gång man skulle röka fick man kalla på personalen.

Thomas och Obducenten friades för mord. Thomas friades för incest. Men i domen stod att de gjort sig skyldiga till brott mot griftefriden genom att stycka Catrine da Costas kropp, ett brott som redan var preskriberat.

Därmed var de fast i en labyrint de ännu inte tagit sig ur. De kunde inte överklaga eftersom de inte var dömda. Men de var ändå dömda. Deras yrkeslegitimationer fråntogs dem.

- Jag har ibland betraktat det här som ett skämt - ett jävligt dåligt skämt visserligen. Jag trodde att allt snart skulle vara uppklarat. Men det verkar som om det aldrig tar slut, säger Thomas.

Fallet Catrine da Costa blev ett prisma där olika debattörer kunde se olika saker. Anders Helin suckar.

- En del säger att jag ingår i en manlig konspiration eftersom de friades. Andra säger att jag gjorde mig skyldig till justitiemord. Ytterligare andra säger att jag är en idiot som inte utredde tillräckligt.

Fram till pensioneringen arbetade Helin på Kungsholmen där Thomas bor. Helin säger att han aldrig såg Thomas. Om han hade gjort det vet han inte hur han skulle handlat.

- Jag hade nog inte hälsat först.

Thomas säger att han såg Helin några gånger. Han tyckte att de fick ögonkontakt. Men han hälsade inte.

- Vad skulle det tjäna till?

Även klädseln placerar Thomas i ett sammanhang: tweedkavaj, vinröd tröja, skjorta med ljusblå ränder. Jeans. En ledigt klädd me-delålders gentleman. Intellektuella intressen. Inte alltför god ekonomi.

Han arbetade i sin fars företag tills det lades ner 1999. Sedan dess klarar han sig på en "blygsam förmögenhet", ett arv. Han lever sparsamt och säljer av aktier i försiktig takt.

- 1999 räknade jag ut att jag bör klara mig tio tolv år.

På somrarna brukar han hyra bil några veckor.

- Jag har åkt runt hela Norden de senaste tio femton åren. Jag brukar vara på Österlen och titta på slott, vattenfall, järnvägar... Det finns mycket att se.

Anders Helin reser inte så mycket. Hans fru arbetar fortfarande. Det kan bli en tur till Borås där Helin har son och barnbarn.

Helin har plockat fram ungdomens böcker för att läsa om dem. Frans G Bengtsson. Dostojevskij. Han lyssnar på ungdomens jazzfavoriter.

- Ett mycket behagligt liv, säger han.

Thomas går sällan ut. I det stillsamma, ensamma livet söker han sig också tillbaka, till det fridfulla 50-talet.

- I går kväll såg jag några avsnitt ur 1992 års julkalender. Ture Sventon. Jag har dem på video. Jag läste alla böckerna som barn.

Han tänder ännu en cigarett, och handen darrar.

Männen är friade - men ändå fällda

21 år har gått sedan polisen fann delar av Catrine da Costas styckade kropp. Två personer, "Allmänläkaren" och "Obducenten", åtalades för att ha mördat och styckat Catrine. Åtalet havererade i en skandal. 21 år har gått men ingen har fått ro - inte Catrines familj, inte läkarna, inte deras familjer, och inte åklagaren. I kväll visar SvT ännu en dokumentär om styckmordet. Aftonbladets Peter Kadhammar har talat med "allmänläkaren" och den pensionerade åklagaren Anders Helin.

Peter Kadhammar