Tsunamin förändrade deras liv för alltid

Läsarna minns flodvågskatastrofen

NYHETER

"Tiden finns inte på samma sätt"

"Mitt liv har stannat upp. Jag försöker gå upp varje morron, gå till jobbet, jobba 5-6 timmar sedan klarar jag inte av att koncentrera mig, tankarna vandrar iväg. Jag tänker på min dotter som jag inte skall hämta på dagis.

Ett halvår har gått, det känns som en vecka, en månad. Tiden finns inte på samma sätt som förut.

Förr, innan, längtade man som alla andra till fredag eftermiddag, till helgen med familjen.

Nu känns ingenting. Ingen lycka över att vara ledig, ingen lättnad över att få vila ut.

Det känns som jag accepterar att aldrig mer få känna lycka, den där känslan som förr infann sig då och då när allt stämde. När jobbet var kul, familjen lycklig, huset nymålat och fyra veckors semester väntade.

Det känns som inget kan få mig att slappna av och känna välbehag längre.

Längtan efter min dotter är som en näve som kramar musten ur mig. Helt plötsligt, i bilen, på ett möte på jobbet, hugger den till, längtan, saknaden. Hela jag blir kraftlös, kroppen känns förlamad.

Kommer det alltid vara så här?"

Pappa till 3-åring

"Att få leva är ovärderligt"

"Det vår familj var med om den 26 december har förändrat livet. Det vi var med om är längre än detta brev - men ödmjukheten att vi fått leva och klarat oss är svårt att förklara i ord.

Barnen tänker på det och jag ser hur båda två blivit mognare. Eller som min svärmor sa: -De har vuxit flera år på bara några dagar

Tänker på att jag är så tacksam att vi fått leva och tänker att på något sätt var det inte vår tur - samtidigt som jag är så ledsen i hjärtat för de som förlorat någon.

En kollega till mig sa: ”Före jul så var du alltid glad men verkade alltid så stressad. Efter jul är du fortfarande alltid glad, förutom i början, men nu är du inte längre stressad utan verkar hur lugn som helst, att ingenting kan rubba dig.”

Jag känner mig harmonisk för första gången på flera år. Jag reflekterar över vad som hänt. Vad lycka betyder. Vet att det inte hjälper att stressa och få magsår utan i så fall tillåta sig själv att få saker gjorda i rätt tid på ett positivt sätt.

Och jag vet att nära och kära och äkta vänner är så värdefullt i livet - vad är viktigare?

Så livet har förändrats. Man är en erfarenhet rikare, någon man hellre velat slippa vara med om - men man har också fått sig en tankeställare. Att få leva och att de nära och kära får leva är ovärderligt.

För mig finns ett liv före 26 december och ett liv efter och det tänker jag ta vara på.

Det har varit en dyrbar insikt. Bilderna rusar varje dag fram i mitt huvud och vad som hänt kommer följa hela livet. Så ta vara på vad du har!"

Birgitta Pettersson, Hässelby

"Jag miste min allra bästa kompis"

Jag miste min kompis, min allra bästa kompis i Thailand.

Alltid när jag hade en ledig stund på sommaren så träffades vi. Han var så härlig för att vi kunde vara med varandra flera timmar, men ändå inte prata med varandra.

Det var bara skönt att han låg i soffan bredvid och kollade på tv. Vi skapade någon sorts tradition att när vi festade så sågs vi dagen efter, åt en pizza och kollade på Formel 1.

Det var de bästa dagarna i mitt liv.

Nu finns han inte mer. Indrar hur sommaren kommer se ut i år. I alla fall inte som de föregående.

Anonym

"Aldrig har jag blivit så berörd"

På annandagen -04 var mina två små barn 11 månader och snart 3 år. De var för små för en långresa, tyckte vi. Med kanske till nästa vinter.

Vi hade redan sett ut ett hotell med elefanter i sten utanför, i Khao Lak.

Sedan kom katastrofen.

De följande veckorna satt jag klistrad vi datorn och följde maniskt varenda historia.

Jag såg varenda våg som finns på bild, varje film och vet allt om lille Hannes från Bohus och Pigge som letade efter sina små söner.

Jag läste om familjer som helt raderats ut, jag läste om småbarnfamiljer, såna i vår ålder med barn i samma ålder som våra.

Jag såg en foto på ett hotell i Khao Lak, allt var jämnat med marken förutom en repad stor stenstaty av en "elefant". Hm... misstänkt likt den på "vårat" hotell.

Kanske är det just det som är så svårt att ta in? Det kunde lika gärna varit vi.

Aldrig tidigare har jag blivit så berör av någon annans öde."

Helen Alexandersson

"Det är omöjligt att förstå"

"Tänk att ett halvår har passerat! Var har dessa månader tagit vägen? Minns inte ens första månaden efter katastrofen i Thailand som vände upp och ner på våra liv. Varje dag har varit en kamp på ett eller annat sätt för att förstå vad som hänt.

Det är omöjligt att få in i huvudet och förstå att våra kära är borta för alltid.

Allting rullar på i sin vanliga gång. Men för oss tusentals som direkt eller indirekt är drabbade blir inget mer som förr. Alla dessa tragedier som följt i tsunamins spår är så obegripliga och man klarar inte att ta till sig allt.

Tack och lov är vi så många och så täta i våra familjer att vi tillsammans kan trösta varandra. Och alla vänner som funnits där sidan om oss genom hela tiden osjälviskt stöttande. Vad hade vi gjort utan dessa underbara och älskade människor?

Varje dag finns våra förlorade där i tankarna och på sätt och vis gör det dom lite levande. Oftast är det med ett stort hål i hjärtat men ibland också med ett leende på läpparna av underbara minnen. Att kunna skratta tillsammans åt alla roliga minnena gör oss starkare så vi orkar med vardagen. Annars hade man gått under.

Sov gott storebror, Nettan, Anna, Tingeling."

Anonym

"Framtiden är nu"

"Jag drabbades inte direkt själv, men jag har lärt mig att framtiden är nu.

För min del har det inneburit att jag lever som jag vill. Jag ligger därmed i skilsmässa.

Jag har lärt mig att vara mer spontan och numera säger jag vad jag tycker även om det är obekvämt.

Självklart med hänsyn och respekt för andra individer. Å småsaker är det inte ens värt att hetsa upp sig för. En stor inspirationskälla till det levande livet är Pigge Werkelin."

L

"Det känns som igår"

"Trots att sex månader har gått känns det som om det var igår.

Det har inte gått en enda dag sedan den 26 december, utan att tankarna kring katastrofen dykt upp.

Man kan dagdrömma eller vakna mitt i natten och komma på små små detaljer vad som hände strax innan eller under tiden.

Jag och min fru Hanna överlevde.

Livet är nu precis som innan, men ändå totalt förändrat."

Andreas, Bankeryd

Skriv till oss:

På söndag är det exakt sex månader sedan döden slog till i semesterparadiset. Nästan 300 000 människor blev flodvågornas offer i Asien. 543 svenskar anmäldes saknade. Anhöriga till 461 av dessa har i dagsläget fått dödsbudet bekräftat. 82 familjer väntar fortfarande på det svåra beskedet. Aftonbladet.se publicerar med start idag ett urval berättelser från läsare som för alltid fått sina liv förändrade.