Domen delar Mississippi

Motsättningarna finns kvar – 41 år efter rasistmorden

1 av 3 | Foto: pontus höök
han fick 60 års fängelse Edgar Ray Killen, 80, kom till rättegången i Philadelphia i rullstol och fick andningshjälp med en syrgastub. Men juryn visade inte mycket medlidande. I går fick han sitt straff: 60 års fängelse – 20 år för varje dråp.
NYHETER

PHILADELPHIA, MISSISSIPPI

Mississippi brinner – fortfarande.

Men domen i går mot Ku Klux Klan-ledaren Edgar Ray Killen får innevånarna i den beryktade sydstaten att hoppas att elden ska kunna släckas.

– Fast först får de sluta hissa den där, säger Ishmael Briggs och nickar mot sydstatsflaggan, som vajar ovanför domstolen där Killen till sist mötte sitt öde.

Ishmael Briggs kommer egentligen från sydvästra Mississippi, på gränsen mot Louisiana, men har tillbringat den senaste veckan i lilla Philadelphia i de ensliga skogarna i öster.

För han vill protestera.

”De vita är fortfarande rasister”

Inte så mycket mot Edgar Ray Killen, 80, som i går dömdes till 60 års fängelse för de beryktade ”Mississippi brinner”-morden på tre medborgarrättsaktivister sommaren 1964.

Ishmael befinner sig framförallt i opposition mot uppfattningen att rättegången i Neshoba County Courthouse bevisar att Mississippi börjat göra upp med sitt mörka förflutna.

– Det kan se ut som att förändringar ägt rum. Men det är bara på ytan, säger han och kisar mot en sol som steker Philadelphia i 38-gradig värme.

– De vita är fortfarande rasister, de vill hålla oss svarta nere.

Han grundar sin uppfattning i det faktum att konfederationens gamla flagga – Sydstats­flaggan – fortfarande tillåts vaja i delstaten.

– 2001 hade vi en folkomröstning om den där flaggan, som för oss svarta är en symbol för rasåtskillnad.

– 66 procent av befolkningen röstade för att den skulle bevaras. Vad säger det? Där har du den förresten, säger han och nickar mot domstolsbyggnaden där det ökända, röd-blå emblemet mycket riktigt fladdrar i den heta vinden.

När domen kungörs och alla runtom honom jublar i lycka över att rättvisan och sanningen äntligen kommit till Mississippi ruskar han på huvudet.

– Hyckleri och schizofreni. Det är bara show. Det betyder ingenting, säger han.

Stanley Dearman har svårt att förstå Ishmael Briggs hållning.

För honom innebär slutet på Edgar Ray Killens frihet ren frälsning.

– För första gången på 41 år känner jag mig som en fri man, säger han.

Dearman var innan han gick i pension redaktör på lokala dagstidningen The Neshoba Democrat och har följt turerna kring det brutala mordet på James Chaney, Andrew Goodman och Michael Schwerner från dag ett.

”Har ändrat sitt sätt att tänka”

– Jag trodde aldrig att den här stunden skulle komma, säger han och lutar sig tillbaka i en gungstol på sin klassiska sydstatsveranda.

– Under flera decennier ville människor överhuvudtaget inte prata om den där händelsen. De onda och fientliga fick hållas.

– Det var mycket tungt att leva med.

Att den nya attityd han sett ta form bara skulle vara kosmetisk, avfärdar han som propaganda från individer med suspekta agendor.

– Den här rättegången hade aldrig ägt rum om människor i de här trakterna inte ändrat sitt sätt att tänka, säger han.

Blev hotad av rasister

Däremot förnekar den gamle reportern inte att ondskan fortfarande lurar ute på de avlägsna gårdarna och plantagerna i Neshoba-countyts utkanter.

– Jag fick själv motta ett telefonhot så sent som i måndags. De tyckte att jag varit för frispråkig och uppmanade mig att för mitt eget bästa hålla käften i fortsättningen.

Ku Klux Klan?

– Troligen. Klanen är svagare, men har inte försvunnit härifrån.

Det bekräftas av ett möte med Richard Barnett – en drygt 60-årig agitator som rör upp känslorna utanför domstolen i Philadelphia med högljudda anföranden om det orättfärdiga i att åtala Edgar Ray Killen.

– De så kallade medborgarrättsaktivisterna var kommunister som kom hit för att uppvigla negrerna, säger han.

Användandet av ordet ”neger” får blodet att svalla hos svarta reportrar och fotografer, flera influgna från New York.

Men Barnett bryr sig inte om att han förolämpar omgivningen.

– Negrer och vita ska hållas isär. Alternativet är våld och upplopp, fortsätter han.

Han undviker att svara på om han anser att Goodman, Chaney och Schwerner förtjänade att mördas.

– Kommunister måste bekämpas.

På samma sätt slingrar han sig när jag undrar om han är medlem av KKK.

– Jag representerar en grupp som heter Nationalist Assocation. Jag kan inte stå här och berätta om allt jag inte är med i, säger Barnett och fyrar av ett försåtligt leende.

Mannen är mycket motbjudande – men knappast särskilt representativ.

Förmodligen är det som Stanley Dearman säger.

Den berömda branden falnar

Intoleransen, trångsyntheten och den fanatiska rasismen finns kvar ute i mörkret. Det blev en brittisk reporter varse, när han förra veckan uppsökte platsen där medborgarrättstrion begravdes. Reportern misshandlades av mannen som äger marken.

Men rasismen förlorar långsamt kraft.

Med domen mot Edgar Ray Killen har Mississippi börjat driva ut demonerna från det förgångna. Snart är branden, den berömda, bara falnande glöd.

Tre unga män slogs ihjäl av Ku Klux Klan

Per Bjurman