”Om jag bara hade kunnat hålla emot...”

Johannes, 2, försvann i vågorna

1 av 4 | Foto: Privat
Kom hem i kista Johannes skulle fyllt två i januari. I torsdags kom han hem till Sverige i en kista. Mamma Saras öde där på stranden i Khao Lak har engagerat människor i hela världen.
NYHETER

Det var som olja i hennes händer. Johannes gled ur famnen och försvann.

Vecka efter vecka sökte Sara Adamsson sin son i djungeln runt Khao Lak. Hon hade hört att han räddats, att han levde.

Så var det inte.

I torsdags kom den lille pojken hem i en liten kista.

I 176 dagar har Sara Adamsson, 30, sökt, hoppats och trott. Hon letade själv i Khao Lak. I två heta månader var hon där.

En onsdag i februari stod hon åter på stranden där hon gifte sig med sin Christer dagen före vågen. Hon pekade över det söndertrasade paradiset och sa:

-Där borta. Där var Johannes och jag.

De hade skyndat upp från stranden när hon själv ännu inte förstått allvaret i vågen. Över axeln hann hon se sin mamma försvinna i vattenmassorna. Någon sekund senare kom hon och Johannes, han skulle fyllt två i januari, i skydd bakom ett litet hus.

Kom hem förra veckan

Han klamrade sig fast vid Sara. Hon vid honom. Hon berättade:

-Om jag bara haft en sekund till"om jag kunnat hålla emot. Jag var mitt i vågen och du förstår, tårarna forsade. Jag bara grät.

Christer identifierades tidigt. Sara fick beskedet på plats i Thailand den 8 februari och kremerade honom några dagar senare i ett buddistisk tempel utanför Takua Pa.

Mamma Marianne kom hem till Sverige för några veckor sedan. Hon jordfästes förra fredagen.

Och så i måndags.

Det var då polisen kom till hennes hem och berättade:

-Vi har hittat Johannes.

Det går inte att förbereda sig för de orden.

Var gäst hos Larry King i CNN

-Jag förstod vad de skulle säga när de klev ur bilen, säger Sara Adamsson.

Ändå är det så svårt att förstå.

I 176 dagar och nätter har hon hoppats att Johannes trots allt lever. Hon har haft sina skäl.

En flicka kunde dagen efter vågen berätta att hon och Johannes räddades ur ett träd av människor i en båt. Hon kunde beskriva de kläder Johannes bar och hon sa att hon var säker.

I Thailand spred Sara flickans berättelse och hon fick ofta höra samma ord:

-Det är möjligt. Johannes kan ha tagits om hand av någon, möjligen burmesiska gästarbetare, som nu inte vågar lämna honom tillbaka.

Människor förklarade att de sett hennes pojke på en marknad i Takua Pa - en liten pojke med mörka ögonbryn och med ett skadat ben.

-Jo, visst var det Johannes, sa de när hon visade bilden av sin lille pojk.

Hon spred sitt budskap över världen genom CNN. Hon var gäst hos tv-profilen Larry King och hennes öde rörde vid miljoner tv-tittare.

En av dem var Neeka Jaccarino. En mamma i New York lika gammal som Sara. Lika kär vid sina barn som Sara vid Johannes.

-Jag grät. Det var så sorgligt att höra och jag tänkte att jag bara måste göra något för den mamman. Jag kunde inte sitta här och bara känna medlidande. Jag måste hjälpa henne hitta Johannes, ge henne mitt stöd.

Efter dagar av sökande fick de två kvinnorna kontakt.

Neeka i New York. Sara i Khao Lak.

Startade en insamling

Från köksbordet i sitt hem startade Neeka Jaccarino en insamling för att hjälpa Sara betala sökandet efter Johannes. Hon satte samman små prismor i glas som hon sålde för tio dollar.

Hon lät - med hjälp av sin brors, musikern Gavin DeGraws, fanclub - trycka t-tröjor med de ord Johannes brukade säga till sin mamma: "Jag älskar dig till månen och tillbaka".

Neeka Jaccarino var en av de första som i måndags fick veta att Johannes var återfunnen, identifierad.

- Det var inte så här han skulle komma hem. Men Johannes minne ska leva - som ett ljus i världens mörker. För mig är Johannes en symbol för alla de barn tsunamin tog, säger hon.

Neeka Jaccarino fortsätter sitt arbete att samla pengar i Johannes namn. För att hjälpa Sara. Men också för att hjälpa barn som överlevt tsunamin men förlorat sina föräldrar.

"Jag ska leva vidare"

Över Sara vilar i dag, sex månader efter tsunamin, ett lugn.

-Nu blev det så här, säger hon.

-Det är inte tänkt att jag ska återse min familj än på ett tag. Jag ska leva vidare.

Hur det ska gå till vet hon inte än. Först ska hon begrava den sista i sin familj som hon fått hem. Johannes.

-Jag vill ha en ljus, levande och glad begravning. Så som Johannes var.

-Tror du det är dyrt att hyra Mora Träsk? säger hon.

I den sorg som griper henne ser hon också ljus och hopp.

- I Thailand lärde jag mig att där känner alla, hög som låg, ett mamma- hjärta. Där betraktas alla som familjemedlemmar. Jag är numera syster i en stor familj.

- Mina thailändska vänner gav mig namnet Fah. Det betyder himmel. Men den får vänta. För det är inte som alla säger till mig, "gud vad skönt Sara, nu är det över". Jag tror att det är nu det börjar.

Tidigare i Aftonbladet

Petter Ovander