Utpekad – som en fiende

Aftonbladets Peter Kadhammar om Maria Bosdotter – Billströms gamla chef

1 av 3
kritisk Maria Bosdotter är starkt kritisk till Annika Billström – som hon tidigare var chef över.
NYHETER

De träffas i unga år, ofta i SSU, och följer varandra i karriären genom Rörelsen. Därför blir lojaliteterna så starka. Det socialdemokratiska partiet och dess myriad av sidoorganisationer är stort, men inte större än att folk håller reda på varandra.

Vänskapsbanden är gamla och slitstarka, detsamma gäller motsättningar och fiendskap mellan personer och grupperingar.

Efter valet 2002 skickade Annika Billström ett hemligt brev till Göran Persson. Hon skrev att det fanns en falang som motarbetade henne och vars mål var att störta henne för att ta makten i arbetarekommunen och stadshuset.

En av dem Billström pekade ut var Maria Bosdotter, nyvald ledamot i kommunfullmäktige, ordförande för Handels avdelning 20, ledamot i Handels förbundsstyrelse – en av Rörelsens många, gråa makthavare.

Om Bosdotter vill avsätta Billström är det som en cirkel sluts, i alla fall för Billström.

Annika Billström är 49 år och har aldrig arbetat utanför Rörelsen. Hon kom från Härnösand till Stockholm när hon var 20 år. Billström var ihop med en ombudsman i SSU, och fick anställning som kassabiträde i arbetarekommunen.

Hon gick vidare till en tjänst som ombudsman i SSU och därefter, 1987, som kassör och personalchef på Handelsanställdas förbunds avdelning 20, där Maria Bosdotter var och fortfarande är ordförande.

Samtidigt som Billström arbetade i fackföreningens kansli var hon en synnerligen aktiv fritidspolitiker. Hon satt bland annat i kommunstyrelsen, var vice ordförande i gatu- och fastighetsnämnden och vice ordförande i Svenska Bostäder. Bland mycket annat.

Efter semestern 1993 drabbades Annika Billström av en djup depression. Den var så allvarlig att företagsläkaren ville lägga in henne.

Med dagens utslitna fraser skulle man kanske säga att Billström gick in i väggen eller att hon blev utbränd.

Sjukdomen skulle förändra Billströms liv: på grund av den tyckte hon att hon fick en tydlig och brutal bild av hur den socialdemokratiska maktapparaten fungerade, samma maktapparat som hon själv är en del av och som hon nu befinner i strid med.

Företagsläkaren ville lägga in henne, men Billström trodde att hon snabbare skulle bli frisk om hon fick vara sjukskriven, alltså hemma från jobbet, men ändå fortsätta med sina politiska uppdrag.

Det gick läkaren med på.

Personer som känner Annika Billström säger att hon aldrig gråter. Hon tillhör inte den typen av kvinnor som stänger in sig på kammaren och låter tårarna rinna när hon får skäll av partikamrater, när hon upptäcker att de försöker störta henne eller varför inte bara av trötthet efter ändlösa sammanträden i stadshuset.

Men hon kan börja gråta om hon någon gång berättar om hösten 1993.

En person som såg vad som skedde på Handels säger:

När Annika blir dålig – går in i väggen – syns det inte. Hon bara fortsätter. Då kan man göra dumheter. Därför miste hon jobbet som kassör och omplacerades.

Billströms historieskrivning är annorlunda. Hon hade sett fackföreningsrörelsen inifrån och var inte imponerad. Handels var ingen fackförening längre, den var snarare ett slags försäkringskassa med självgoda ombudsmän och förtroendevalda som var såååå nöjda och inte hade den minsta lust att ändra på någonting.

Maria Bosdotter var avdelningens främsta företrädare för de liknöjda och bekväma. Hon hade varit ordförande sedan Hedenhös men stod inte för någonting och hade aldrig drivit en fråga.

Bosdotter kunde stå som symbol för hur Rörelsen fungerade eller snarare inte fungerade. Handels bestämde i sina stadgar att en förtroendevald, som Bosdotter, inte samtidigt kunde vara anställd av fackföreningen. Tanken var att den förtroendevalde skulle stå på golvet bland de vanliga medlemmarna, vara en med folket och liknande vackra saker.

– Bosdotter hade en skenanställning på Arbetarrörelsens arkiv, berättar en person med insyn i Handels avdelning 20. Arkivet skickade räkningar för delar av Bosdotters lön till Handels. Lönen var ett snyggt och diskret upplägg partikamrater emellan, en lösning inom Rörelsen, bland vänner.

(När jag frågar Maria Bosdotter om detta säger hon: Det där var under ett par år för länge sedan. Nu skriver jag räkningar för de sammanträden jag deltar i.)

Efter ett halvårs sjukskrivning kom Annika Billström tillbaka till Handels. Det var vid årsskiftet 1993–1994.

Hon upptäckte då att hon inte hade kvar sitt jobb.

I stället för att fortsätta som kassör och personalchef erbjöds Billström att bli regionalt skyddsombud.

Snacka om att bli sparkad åt sidan!

Billström ansåg att hon var lurad – störtad! – därför att hon ville förändra Handels.

Vad Billström då gjorde är också en god illustration av hur Rörelsen fungerar. Hennes arbetsgivare var en fackförening. Arbetsgivaren ansåg av en eller annan anledning att Billström skulle byta arbetsuppgift.

Det var tråkigt, ja, rent hemskt, i alla fall för Billström, men strängt taget ingen fråga som berörde någon annan.

Men Annika Billström gjorde samma sak som vd:n för Stockholm Vatten, Karin Jonsson, skulle göra tolv år senare när Billström ville sparka henne.

Hon vände sig till partiet, närmare bestämt arbetarekommunens sekreterare som då hette Bertil Karlberg.

Denne kunde inte hjälpa Billström. Men han hade ett bättre förslag, som han förankrade i arbetarekommunens styrelse. Skulle inte Billström kunna tänka sig att bli heltidspolitiker i stället?

Hon kunde rentav bli borgarråd, en av huvudstadens främsta makthavare?

Jo, det kunde Billström tänka sig.

Så hon sa upp sig, fick sex månadslöner och blev heltidspolitiker.

Nio månader senare var Annika Billström gatu- och fastighetsborgarråd i Stockholm och sålunda en av Sveriges viktigaste politiker.

Man brukar säga att en månad är lång tid i politiken och ett år är en evighet. Det betyder att det händer så mycket. Det som sades för en månad sedan är redan är inaktuellt, och det som gjordes för ett år sedan är dött, en del av forntiden.

När det gäller socialdemokratin och Stockholms arbetarekommun kan man vända på talesättet. En vecka är som en sekund, en månad är en minut och ett år som en timme. Inget händer, allt är sig likt.

Maria Bosdotter sitter i arbetarekommunens styrelse. På hemsidan presenteras styrelseledamöterna med namn, bild och telefonnummer. Bosdotters nummer är: 08–412 39 00.

Det går till Arbetarrörelsens arkiv. När jag ringer dit och frågar efter henne förstår inte damen i växeln vem jag talar om.

Bosdotter? Vi har ingen sådan här.

Men hon jobbar hos er.

Gör hon?

Maria Bosdotter valdes in i kommunfullmäktige 2002. Under de tre år som gått har hon inte yttrat ett ord, hon har inte släppt ifrån sig ett ljud där.

Hon kan alltså illustrera det som Billström var så kritisk mot redan på Handels, de liknöjda och passiva.

Men inget kunde vara mer fel.

Maria Bosdotter är inte alls liknöjd. Hon är synnerligen kritisk – mot Billström.

Fotnot: Artikelserien bygger på intervjuer med 40 personer med mycket god insyn i socialdemokratin och stadshuset i Stockholm.

Tidigare i Aftonbladet

Läkaren ville lägga in Annika Billström, som var djupt deprimerad. Hon blev sjukskriven från sitt arbete på Handels avdelning 20 i ett halvår. När hon kom tillbaka petades hon åt sidan. Ordförande för Handels avdelning 20 var Maria Bosdotter. 2002, åtta år senare, pekar Annika Billström ut Bosdotter som fiende i ett brev till Göran Persson. Ett drygt år efter att läkaren ville lägga in henne på sjukhus utsågs Annika Billström till en av Sveriges tyngsta politiska poster. Aftonbladets Peter Kadhammar fortsätter i dag att blottlägga personkemin som styr socialdemokratin.

Peter Kadhammar