Han hittades ensam, dyblöt och förvirrad på stranden.
Fyra månader senare har han inte sagt ett ord, bara spelat piano.
Polisen har mottagit flera tusen tips om hans identitet, från hela världen.
Nu har man gett upp hoppet om att få veta vem han är.
Om och om igen löper hans fingrar över tangenterna, han håller ögonen slutna, nästan krampaktigt, verkar lyssna efter något inom sig, leta efter något förlorat. Han, den okände som blivit känd för världen som ”pianomannen”, tillbringar dagarna vid sitt piano, lever bara upp när han får spela.
– Vi hoppas att vi ska nå fram till honom genom hans pianospelande, säger socialarbetaren Michael Camp.
Han är den som haft mest kontakt med den mystiske pianisten som av polisen kallas för ”Mister X”. De sociala myndigheterna betalar för vården av pianomannen och han har flyttats till en mentalklinik i Dartford.
Fyra månader har gått sedan natten den 8 april då han hittades av två polismän. Ensam och dyblöt, av saltvatten, vandrade han runt på stranden Leas på Isle of Sheerness. Han var välklädd, i mörk kostym och vit skjorta, men uppträdde förvirrat och sa inte ett ord.
– Två kollegor här hittade honom, men vi hanterar inte ärendet längre, det är uppe på en annan nivå nu, säger en äldre polisman på Isle of Sheerness lilla polisstation.
Dit fördes pianomannen först men det stod snabbt klart att han behövde läkarvård. Han lades in på sjukhuset Medway Maritime i Gillingham och medan han fick vård började sökandet efter hans identitet.
– Vi har fått tusentals samtal och mejl med tips på vem han kan vara. De kommer från hela världen. Gensvaret från allmänheten har varit överväldigande, säger Adrian Lother.
Han är presschef för sjukvården och de sociala myndigheterna i West Kent.
Där har man tillsammans med polisen arbetat för högtryck med att bearbeta tipsen om Mr X. Flera har kommit från Sverige.
– Det har kommit tips om flera olika nationaliteter och namn. Vi går igenom allt men det är ett tidsödande arbete, säger Lother.
Runt 200 namn har man gått igenom. En del från människor som sagt att han är deras sedan länge förlorade son. Men sorgligt nog har det mest varit förhoppningar istället för fakta.
Nu har man mer eller mindre gett upp hoppet om att lyckas identifiera den mystiske pianomannen.
– Det finns inga ledtrådar. Med tanke på vilken uppmärksamhet fallet har fått borde personer som känner honom har trätt fram, säger en källa till tidningen The Guardian.
Det tips som verkade mest lovande kom från en polsk mimartist, Darius, som vistas illegalt i Italien. Han kontaktade polisen i Rom och sa att han trodde att pianomannen var hans franske vän, en gatumusikant med namnet Steven Villa Masson.
– Men det är inte jag. Jag hoppas de kommer på vem han är, sa Masson dagen därpå då The Indipendent spårat honom till Frankrike.
Fortfarande vet man inte mer om den okände mannen än att han bedöms vara mellan 20 och 30 år och att han är en skicklig pianist. Han kan ha tappat minnet, ha genomlidit ett svårt nervsammanbrott eller vara autistisk.
Möjligheten finns också att han låtsas vara förvirrad, för att få stanna i Storbritannien eller som en pr-kupp, men det bedöms inte som troligt.
– Det går inte att komma riktigt nära honom, kommer man närmare än en meter höjer han armen som till skydd. Är det flera personer i rummet flackar han hela tiden med blicken mellan dem, säger Michael Camp.
Pianisten har fortfarande inte sagt ett ord. När han först hittats gav läkarna honom papper och penna. Då ritade han en detaljerad bild av ett piano. Han ritade även en flagga som först sades vara svensk men senare uppgifter talar bara om en flagga med ett kors på. När sjukhuspersonalen visade honom pianot i sjukhusets kapell fick man äntligen en reaktion.
Mannen satte sig vid pianot och började spela. Han spelade i nästan två timmar. Han spelar allt från stycken av Beatles till Tjajkovskij. Alla tyckte att han spelade mycket vackert, har kantorn i kapellet berättat för brittiska medier.
På mentalkliniken i Dartford har man försökt att inte låta mannen få tillgång till ett piano i hopp om att han därmed skulle öppna sig och börja kommunicera med ord. Istället blev den okände rastlös och ännu mer stressad tills han ritade ett tangentbord på ett stort papper. Så började han spela på sitt ritade tangentbord.
– Mister X mår alldeles för dåligt för att träffa medier och att bli fotograferad igen för ett nytt, bättre foto, säger Adrian Lother.
Polisen och myndigheterna väntade i över en månad innan man gick ut med det förbryllande fallet till medierna - då insåg man att det inte fanns något val. Ändå säger en polistalesman:
– Risken finns att vi aldrig får veta vem han är.
Ytterligare en sak som försvårar för polisen, och väcker undran, är att alla etiketter i pianomannens kläder avlägsnats av honom själv eller någon annan.
Klädetiketterna kunde annars sagt mycket om var mannen kommer ifrån.
– Många här tror att han är en illegal flykting. Det kommer in massvis av dem här från kontinenten. Vi har vår hamn här och du har Dover och flera andra färjelägen i närheten, säger en av livräddarna på stranden i Sheerness.
Han och hans kollegor sitter i sitt lilla skjul med utsikt över havet. En bit bort ligger stranden Leas där pianisten hittades. Grå skyar jagar över himlen, det är lågvatten, havet har dragit sig tillbaka, stranden ligger helt öde. Stora fartyg är på väg ut från hamnen.
– Jag kom själv som flykting en gång, från Tyskland efter kriget. Man kan undra vad den här stackaren gått igenom, säger en gammal man vid bardisken på puben ”The Playa”.
Puben ligger precis ovanför stranden där pianisten hittades. Vid lunchtid är det fullt runt borden, på faten paj och chili, i glasen öl och på allas läppar: pianomannen.
– Han är det stora samtalsämnet här just nu. Alla undrar vem han är, säger pubägaren Edward Moran.
Han dementerar bestämt alla uppgifter om att pianisten spelat på The Playa.
Många tror ju att han är en illegal flykting, som låtsas ha tappat minnet.
– Men jag vill tro det bästa om folk, säger Moran.
|
Jennifer Wegerup
|
Han fyller ännu ett pint-glas med mörk, skummande öl innan han visar oss pubens entrédörr.
– På vintern går folk in genom en sidodörr. Den här dörren, som vetter mot havet, måste alltid vara låst, annars blåser den sönder. Så hårt blåser det från havet. Den här mannen har kommit över havet. Vi som bor här vet att havet ger och havet tar.