”Jag kallar dem för grisarslen”

Connex, företaget som sköter tunnelbanan i Stockholm, sparkar Johansson därför att han är illojal och har kränkt medarbetare.

Kränkt?

Johansson lutar sig framåt på stolen och säger:

– Jag brukar kalla cheferna grisarslen. Jag tycker det är roligt men det kanske inte dom gör.

Han ler knappt märkbart och lutar sig fram ytterligare ett par grader.

– Jag kanske kränker motpartens roll, men jag kränker inte personerna.

Medlemmarna hotas

Vad är en kränkning?

Johansson talar om sina medlemmar som ofta är hotade, ibland misshandlade. ”När det strular i tunnelbanan får vi ta smällen.” Företagsledningen släpar benen efter sig när det gäller säkerheten.

Framrutorna på de nya loken håller inte för framförhopp, en omskrivning för att någon kastar sig framför tåget, vilket sker då och då.

– Sist blev en förare skadad. Hela rutan lossnade. Men företaget negligerar problemen.

När Johansson pratar om sina medlemmar, då pratar han om kränkta människor. De där uppe kan gott tåla att bli kallade grisarslen, tycker han, i alla fall om han inte slänger det direkt i ansiktet på dem.

Telefonen ringer. Johansson trycker nej. Telefonen ringer igen. Den ringer hela förmiddagen och ibland svarar Johansson, men oftast inte.

Lokförarna strejkade för honom under morgonrusningen och Stockholm gick på knäna.

Handlar om principer

Ett inställt morgonskift på hundra man och kvinnor skapade kaos i huvudstaden, och alla förseningar, de ändlösa bilköerna, evighetens väntan i taxis växel, den klaustrofobiska trängseln i de få tåg som gick, inställda sammanträden, alla trötta kontorister och butiksbiträden som försökte vandra in i till stan på mördande höga klackar och i vingliga loafers – handlade allt detta om en man, Per Johansson, 45?

Han ser det inte så.

Det handlar om principer, säger han. Om yttrandefrihet, demokrati och fackliga rättigheter.

Johansson sitter i klubblokalen innanför t-banans spärrar vid Liljeholmens torg. Hans hår är grånande och han bär stålbågade glasögon och en svart fleecekofta över en brun t-tröja.

Slåss för säkerheten

– Det handlar om rätten att kritisera stora bolag och om medlemmarnas rätt att välja sina företrädare. Alla stockholmare förlorar om facket tystas. Då skulle jag vara orolig varje gång min tolvåriga dotter åker tunnelbana. Det är vi som slåss för säkerheten.

Per Johansson har varit skogsarbetare och arbetat inom vården och i bilbranschen.

Han har fått sparken en gång tidigare, men den gången, det var hans första jobb efter lumpen, berodde det på ett missförstånd, säger han. Det förde med sig att han blev fackligt aktiv.

Kallar sig kommunist

Per Johansson är något så ovanligt som kommunist.

Han flyttade till Stockholm från Arbrå 1990 och började i tunnelbanan för fem år sedan. Han tänkte trappa ner på politiken och det fackliga. Han lämnade Rättvisepartiet Socialisterna, ett litet trotskistiskt parti, och ville inte ha några fackliga uppdrag.

Han tänkte ägna sig åt sin hobby, som är att ringmärka flyttfåglar. ”För att se vart de tar vägen.”

– Efter två månader ville de ha in mig i facket. Men jag höll mig i ett år innan jag blev förtroendevald.

Ständiga strider

Han berättar om ständiga strider och om att Connex är ett hårt företag, och då måste man vara hård tillbaka.

– Jag kan säga till cheferna att de ljuger – om de gör det.

Telefonen ringer och Johansson trycker på nej. Han reser sig. Han ska åka ut till Connex huvudkontor i Sundbyberg för att delta i en demonstration innan förhandlingen om hans avsked börjar.

Per Johansson tar tunnelbanan.

Tågen går i tid. Men i dag kan de stå still igen.