Så fungerar våldtäktsmannen

NYHETER

En våldtäktsman föds inte till våldstäktsman - han blir det under sin barndom.

Och han kan inte botas.

- I bästa fall kan kan man förändra hans beteende, säger Elisabeth Kwarnmark, psykolog inom kriminalvården.

Som expert på behandling av våldtäktsmän vet hon att grunden till sexualbrottslingens beteende läggs i barndomen.

- De flesta har blivit kränkta och många har själva blivit utsatta för sexuella övergrepp, eller så har deras mamma eller syskon blivit utsatta, säger Elisabeth Kwarnmark.

Många har också hånats och anklagats för att vara omanliga.

- De har förödmjukats och fått lära sig att det är löjligt och tjejigt att gråta till exempel.

Kränkningarna gör pojkarna till män med djupt komplicerade förhållanden till sin sexualitet och till kvinnor. De kan inte ha nära relationer, vågar inte bli sårbara och lyckas inte känna trygghet.

- De känner sig ofta i underläge, och drivs av frustration och aggressivitet, säger Elisabeth Kwarnmark.

Överfallet verkar upphetsande

Skillnaden mellan våldtäktsmannen som överfaller i en park och han som våldtar sin sambo eller fru, är stor.

– Den som överfaller någon kan tända på att vänta ut sitt offer. Själva planerandet kan vara viktigt rent sexuellt, men överfallen kan också ske helt impulsivt och tvångsmässigt. Vissa våldtäktsmän är sadister, men alla sadister är absolut inte potentiella våldtäktsmän för det. Sadism är också en sexuell läggning.

- Våldtäkter i hemmet har andra förklaringar. De männen våldtar ofta för att kompensera att de känner sig underlägsna. De vill visa att de är dugliga män och i rätten kommer de ofta med argument som att "vi försonades i sängen" och liknande. säger Elisabeth Kwarnmark.

Få återfall med ny behandling

Psykologisk behandling av våldtäktsmän går ut på att bearbeta de psykiska störningarna och riskfaktorerna som utlöser deras sexuella våld. En ny behandlingsmodell som visat sig lyckosam i Kanada prövas just nu inom kriminalvården. Modellen bygger på kognitiv terapi och pedagogik.

- I Kanada är återfallen bland de som fått behandlingen mycket få, säger Elisabeth Kwarnmark.

Karin Henriksson