- Ingen går säker i stan

Ronnie Sandahl i våldets fotspår genom Stockholm

ensamma tillsammans Göteborgstjejerna Olivia Risberg, 20, och väninnan Rebecca Karlsson, 20, är på besök i Stockholm. Här tar de sällskap genom Humlegården, där det utförs flest överfallsvåldtäkter i Stockholm. ”Det kan hända vem som helst, ingen går säker”, säger Olivia Risberg.
Foto: fredrik hofgaard
ensamma tillsammans Göteborgstjejerna Olivia Risberg, 20, och väninnan Rebecca Karlsson, 20, är på besök i Stockholm. Här tar de sällskap genom Humlegården, där det utförs flest överfallsvåldtäkter i Stockholm. ”Det kan hända vem som helst, ingen går säker”, säger Olivia Risberg.
NYHETER

I förra veckan våldtogs en 30-årig kvinna med en träpinne.

Här, bakom baracken, bland löven, i ondskans öga.

Det är mörkt, det är så jävla mörkt.

Välkommen till Stockholm.

FLER TJEJER I TAXIN Jeffrey Igbe, 27, har kört taxi i fyra år. Han märker en klar förändring: allt fler tjejer vågar inte åka kollektivt om kvällarna - de tar taxi hem. "Tjejerna är rädda, det händer för mycket".
FLER TJEJER I TAXIN Jeffrey Igbe, 27, har kört taxi i fyra år. Han märker en klar förändring: allt fler tjejer vågar inte åka kollektivt om kvällarna - de tar taxi hem. "Tjejerna är rädda, det händer för mycket".

Vi vandrar förbi platserna i centrala stan, där våldtäkterna skapat rubriker, eller inga rubriker alls. Vi börjar på en ödslig skolgård dit två män för en vecka sedan släpade en 30-årig kvinna. De bröt av en pinne från ett träd, som de sedan våldtog henne med. Tre byggbaracker utplacerade mitt på en skolgård.

Ett förstört liv.

"Man blir ju så jävla äcklad"

-Man blir ju så jävla äcklad, säger Peter och gör en grimas. Hustrun Zeija står en bit bort och röker. Båda är hemlösa sedan flera år tillbaka.

-På kåken kallade vi dem "snabbisar", våldtäktsmännen. En gång stoppade de två biljardbollar i en strumpa, sedan slog de ut tand efter tand på "snabbisen". Jag såg allt. Och jag som alltid har varit en blödig jävel. Men den här gången ... det bekom mig inte.

Peter refererar till Michael Moores dokumentär "Bowling for Columbine" och säger:

-Rädsla föder våld, våld föder våld.

Hantverkargatan ned. Jakobsgatan upp.

Tar följe om kvällarna

Kungsträdgården.

-Jag skulle aldrig gå igenom där ensam, säger Sara Kjellson, 23, och nickar in mot den mörka parken.

Hon brukar ta följe om kvällarna, man vet ju aldrig.

-Jag har flera kompisar som tar genvägar genom skogen på väg hem från tunnelbanan. Fastän de har folk i sin närhet som råkat ut för obehagliga händelser. Många tänker: Det händer inte mig.

Men det händer.

Här våldtogs i somras en kvinna i 20-årsåldern. Promenerar några minuter bort. Rädslan följer med. Berzeeli Park. För några veckor sedan våldtogs en 18-åring i parken av två män. De turades om.

Vi vandrar genom Stockholm, vi promenerar genom en odyssé av våldtäkter, genom en serie anonyma tidningsnotiser, olösta fall.

Rädslan följer med.

Äcklet och rädslan.

Rädslan för en våldtäktsman blir förstås inte enklare att få grepp om när fienden saknar ansikte. Som Olivia Risberg säger:

-Närsomhelst, varsomhelst, vemsomhelst.

Hon och väninnan Rebecca Karlsson, 20, tar sällskap genom Humlegården. Här begås flest överfallsvåldtäkter i hela Stockholm. De ler förläget, säger att de inte visste.

-Vi är från Göteborg, förklarar Rebecca.

En stund senare berättar Olivia om en kompis som en kväll för ett år sedan överfölls vid hennes hus i Göteborg. Kompisen var på väg från Olivia till sin pojkvän. Hon klarade sig. Tack vare tårgasen hon hade i sin handväska. Olivia har själv ingen tårgas.

-Men jag funderar på att skaffa det, säger hon.

För våldtäktsmannen kan vara överallt, vara vem som helst.

Eller?

En undersökning som Brottsoffermyndigheten har låtit göra pekar på motsatsen. Utanförskap och socialt oordnade förhållanden är ofta bidragande orsaker.

-Sjuka människor, säger Jeffrey Igbe, 27.

Fler tar taxi hem

Han sitter i sin gula taxi vid Stureplan och väntar på kunder.

Under de senaste fyra åren har han kört taxi. Han märker en klar skillnad.

-Tjejerna är räddare nu, fler tar taxi hem. Jag brukar alltid stanna en stund extra och se så att de kommer in genom porten innan jag åker. Alla måste ta sitt ansvar, säger han allvarligt.

Midnatt är förbi. Kallare nu. Jag drar jackan om mig. Mitt vita band syns knappt i mörkret.

Jag slår numret till polisens länskommunikationscentral och frågar om det har varit några våldtäkter i Stockholm i kväll.

-Nej, ingenting ännu, som vi känner till, säger en Ann.

Kön till Laroy börjar ta sig. Ett killgäng går förbi. Tung parfymdoft slår mot mig. Bilen som åker förbi på gatan gör reklam för en porrklubb.

Natten är ännu ung.

Läs mer:

Tidigare:

Ronnie Sandahl