”Det känns så overkligt fortfarande”

"Lillen" har svårt att förstå att tsunamin kunde inträffa.

NYHETER

Snart ett år har gått sedan flodvågskatastrofen. Det vill vi prata om i kvällens Eftersnack.

Berätta: Hur påverkades du av tsunamikatastrofen? Skänkte du pengar och tror du att bidragen nådde fram?

Inläggen publiceras på aftonbladet.se under och efter programmet.

Är själv inte drabbad på något sätt alls, var inte på plats och kände ingen som var där. Ändå tänker jag på er som drabbats varje dag. Har gripits oerhört av det som hänt och jag kan lugnt säga att mitt liv förändrades av katastrofen; jag hänger inte längre upp mig på småsaker, att ha "rätt" saker förlorade plötsligt sin betydelse etc. Dagarna efter katastrofen tittade jag på efterlysningarna på Aftonbladet flera gånger i timmen, för att se om någon återfunnits. Minns speciellt en familj där båda föräldrarna överlevt men deras två pojkar saknades. Pojkarna var i samma ålder som mina barn (den ena två år den andra bara några månader) så det är klart att man identifierar sig... Kan säga att det inte gått en enda dag sedan katastrofen utan att jag tänkt på just denna familj.

My

-----

Man borde väl snabbt kunna föra över dessa "överskottspengar" till en bättre innsats i Pakistan.

mvh Jan Erik

-----

Jag förlorade min pojkvän, min pojkväns två systrar och hans föräldrar, farbror, farbrors fru och kusin. Av 11 personer återkom 3 av dem i livet. Det är det svåraste jag någonsin varit tvungen att gå igenom. Det har varit så otroligt tungt att jag försöker förtränga att det hänt för att orka kunna gå vidare i livet. Det är som en mardröm som man väntar vakna upp ur när som helst. Värst är det att inte fått säga hejdå till den man älskar. Vi var tillsammans i 1,5 år. Han & Hans systrar fick Thailands-resan i julklapp av sina föräldrar. De hade aldrig varit i Thailand förutom och såg mycket fram emot resan. De skulle först ha bott i Phuket första veckan & i Khao Lak andra veckan, men de gjorde tvärt om istället. De skulle också ha snorklat samma dag, men de flesta av dem hade magsjuka.. Så de valde att sola o bada på stranden istället. Det här året är det värsta någonsin.

Skänkte pengar redan dagarna efteråt.

Jenkan

-----

Hur fel kan det inte bli när det öser in så mycket pengar. Det byggs båtar i överflöd till kustfisket där fisken börjar ta slut. Jag tycket att koordinationen/behovsanalysen hos både Röda Korset och regeringen är usel. Den enskilda människan på Sri Lanka hade gjort ett bättre val vad pengarna kunna användas till. Men regeringen har mycket litet lyssnat till vad folket tycker. Därför flyttas fiskare ifrån havet där det levt sedan länge. Hur hemskt kan det inte bli!

Sign Ubbe

-----

Det känns så overkligt fortfarande. Trots alla bilder. Trots alla berättelser, trots att man kände folk som var där, som drabbades.

En god vän fick åka ner för att ta hand om skadade och överlevande. En annan var där nere och förlorade benet. Men han överlevde i alla fall.

han kunde åka hem till världens bästa sjukvård och bli omhändertagen. Styra upp sitt jobb och liv igen. Det är svårt så klart, men det går, med stöd från familjen och samhället.

Men för de allra flesta finns inget annat hem att åka till. De är ju hemma, det var ju deras hem som förstördes. De kan bara hoppas på att få hjälp från sina regeringar och från biståndsorganisationerna.

Utan den hjälpen har de kanske inget. Så förbannat lömskt då att utnyttja den situationen. Att som regering inte hjälpa förutsättningslöst. Att som hjäporganisation inte ställa högre krav på regeringarnas ageranden.

Det handlar ju om miljarder som skänkts för att göra livet värt att leva igen för de miljontals som drabbades. Inte för att regeringar ska kunna genomdriva sina vidariga planer.

Nä, Röda Korset borde protestera högre, tydligare, våldsammare, så det hörs!

/Lillen

-----

Hej!

Vår familj tog beslut att ta ett fadderbarn på Sri Lanka genom en liten förening jag kände till. Vi vet att de pengar vi skickar varje månad hämtas ut oavkortat av barnens mamma på det lokala bankkontoret. Hon har även skickat tackbrev. Svenskar åker ner varje år och har en kontaktperson boende på plats. Föreningen stöttar en by som inte själv blev drabbad direkt, men som med konkreta hjälpinsatser med folk på plats har hjälpt drabbade i en annan by. Vi har fått kort på hjälpinsatserna. De åkte till Trincomale med mediciner, mat, husgeråd mm. De har också bistått med husbygge i Porutota och Etukala.

Vi har inte skänkt pengar på annat sätt.

Ulla/Värmland

-----

Gång på gång upprepas det! Pengar hamnar inte där de behövs som bäst! Man ska vara mycket medveten om att av 7 skänkta kronor går 6 kronor till administration och 1 krona till de behövande! Höga chefslöner, dyra tjänstebilar, onödiga resor, resultatlösa sammanträden ja allt ska betalas av dessa ihopsamlade medel! Jag önskar att alla 90- konton skulle synas och att varje kontoinnehavare skulle redovisa hur mycket som går till administration! Det är mycket lukrativt att bedriva "hjälporganisation"!

Sign. Jürgen

-----

Jag tror att många tsunamioffer har fått hjälp - men långt ifrån alla. Thailands regering tackade nej till hjälp och där är det fortfarande många som inte har fått hjälp att bygga upp sina hem. Varför gjorde regeringen det?

/Undrande

-----

Hur det har påverkat mig?

Tsunamin har påverkat mig mycket, jag tänker på det nästan varje dag fortfarande. Jag känner en enorm tacksamhet över att hela min familj klarade sig. Att ha varit i tsunamiområdet, men ändock vara en hel familj idag är en ynnest.

Men min tacksamhet är blandad med en djup skuld, en skuld över att jag inte har förlorat någon när så många har förlorat flera. En skuld att inte sorgen blev mer jämt fördelad.

Ibland kommer skräcken och tanken, tänk om det hade hänt 24 timmar tidigare, då hade min ena dotter troligen varit ensam kvar i livet. Den 25/12 fick hon en "fridag" från familjen på hotellet, vi andra var ute på två vackra öar. Där var det många som dog... Men man får inte tänka för mycket.

Jag tänker och känner för alla som har förlorat någon kär person.

/Tahilands älskare

-----

Blev väldigt illa berörd när jag såg reportaget. Att splittra bybor och tvinga fiskare bo 7km från havet är ju skrämmande. Att hitta på 100m buffertzon för att ytterligare plåga dom som redan är så hårt drabbade.

Hade jag vetat detta hade jag nog inte skänkt pengar. Att allt är så illa skött att kasta ut båtar skolväskor mm ska folk fortsätta skänka pengar måste nog rödakorset tänka om.

// Kicki

Läs också