Han fick nog av våldtäkter

Niklas tjejkompis och syster överfölls - då startade han sin kamp

NYHETER

TORSÅS. När Jenny berättar hur hon våldtogs i Göteborg på nyårsafton gråter lillebror Niklas, 16.

Men han har gjort något få 16-åringar gör. Han har rest sig upp och protesterat.

-Jag är så glad och stolt över min bror. Det behövs fler som Niklas, säger Jenny.

blev förbannad Jenny, 19, och hennes kompis våldtogs på nyårsafton av flera män. I väntan på rättegången har hennes bror Niklas, 16, och övriga familjen varit ett stort stöd. När Niklas tjejkompis också överfölls fick han nog och startade en namninsamling som han ska lämna till justitieministern. "Jag blev så förbannad. Det blir bara mer och mer hela tiden", säger han.
Foto: björn lindahl
blev förbannad Jenny, 19, och hennes kompis våldtogs på nyårsafton av flera män. I väntan på rättegången har hennes bror Niklas, 16, och övriga familjen varit ett stort stöd. När Niklas tjejkompis också överfölls fick han nog och startade en namninsamling som han ska lämna till justitieministern. "Jag blev så förbannad. Det blir bara mer och mer hela tiden", säger han.

Det är i familj och hos vänner - inte på sjukhus, i psykiatrin eller kvinnojouren - 19-åriga Jenny hittat det stöd som hjälpt henne efter våldtäkten i Biskopsgården i Göteborg.

Jenny och hennes väninna Linda var vid midnatt på väg till en nyårsfest. Tillfälligheter gjorde att de tog följe med ett gäng killar som sa att de skulle till samma fest.

De gick genom ett skogsparti.

Jenny hade hamnat lite efter när hon såg en av killarna slita tag i Linda och dra in henne i skogen.

Hon hörde hennes rop på hjälp, men kunde inget göra. Paralyserad - eller om hon hölls fast, det minns hon inte - stod hon kvar.

Så fick hon ett slag mot benet.

Så fick hon ett till, mot huvudet. Då svimmade hon.

Det är i dag drygt tio månader sedan.

Jenny berättar att hon vaknade till sans av att männen slet av henne skor och byxor. Ju mer hon kämpade mot, desto mer slog de.

Till slut förlorade hon ännu en gång medvetandet.

Sparkade från alla håll

När hon åter vaknade våldtogs hon.

Med mannen över sig hörde Jenny hur fler män kom. De sparkade henne från alla håll. Då tänkte hon: "De har dödat Linda, nu ska de döda mig."

För ett par månader sedan häktades en av fyra misstänkta gärningsmän. Senare har ytterligare två häktats.

Jenny väntar på rättegång. Hon mår i dag sämre än den första tiden efter våldtäkten. Hon är rädd för att gå ut och rädd för stora folksamlingar.

Hon berättar sakta, sakligt vid köksbordet hemma i Torsås, söder om Kalmar.

- Det är inte jag som ska skämmas. Det är dom.

Lillebror Niklas Göljén sitter bredvid. Det är han som gråter. Men det är också han som är en av dem som hjälpt sin syster genom de svåra månaderna. Som funnits där när samhället - med kuratorer och psykologer - inte räckt till.

"Jag blev förbannad"

När hans tjejkompis i höstas också blev överfallen vände han sitt hat till en kamp mot kvinnovåldet.

- Jag blev så förbannad. Det blir bara mer och mer hela tiden. Jag fick nog.

Han startade en namninsamling. I dag har 19000 skrivit under och på torsdag lämnar han alla namn till justitieminister Thomas Bodström och skolminister Ibrahim Baylan.

-Jag trodde inte så många skulle skriva på. Nu vill jag visa att vi är många som inte accepterar våld eller kränkningar, säger han.

Medan männen våldtog Jenny tänkte hon:

-Om jag spelar medvetslös, eller död, om jag håller andan, så kanske de slutar. Samtidigt kändes det som jag höll på att försvinna, då tänkte jag "Jenny, du är vaken, du är vaken".

Det fungerade.

Hon låg helt stilla när hon fick en sista spark och de sakta gick därifrån.

Efter flera försök att resa sig bar benen och hon sprang, sprang, sprang.

- Om de sett mig då, då hade de dödat mig, säger hon.

På Sahlgrenska sjukhuset fick hon veta att även Linda var skadad men levde.

Med en fjäderbatong hade männen slagit av Linda tummen, riktat slag mot huvudet, dunkat det i berget och låtit blodet rinna längs hennes ansikte.

Jenny hade jack i pannan och över hela huvudet. Hon var skadad i underlivet, och ben, rygg och armar var söndertrasade. Läkare har ersatt ett krossat okben med plast, som nu håller ögat på plats.

Polisen var ett stöd

Det enda stöd från samhället Jenny och hennes familj känner att de fått är från polisen. Enskilda utredare som tagit sig tid, lyssnat, förklarat och peppat när hoppet förtvinat.

Något annat socialt skyddsnät har hon, eller familjen som också mår dåligt, inte sett.

-Ingen hjälpte mig aktivt. Själv hade jag inte kraft att se till att få hjälp. Jag tror vården måste ligga på för att hjälpa våldtäktsoffer. Vi orkar inte så mycket själva, säger Jenny.

Söndag 6 november

Lördag 5 november

Fredag 4 november

Torsdag 3 november

Onsdag 2 november

Niklas Göljén, 16, fick nog i höstas. Först våldtogs hans syster Jenny, 19. Sen överfölls hans tjejkompis. - Jag blev bara så förbannad, säger han - och vände ilskan, sorgen, till en egen kamp mot kvinnovåldet. 19000 skrev på. Du kan också visa Jenny och alla andra våldtäktsoffer ditt stöd. Sätt på dig det Vita bandet.

Petter Ovander