Rånarnas paradis

Människors liv offras för pengar – ingen tar ansvar

NYHETER

En väktare, som rånats tre gånger på kort tid, sa att det nästan kändes som att bli våldtagen. Han slutade jobbet strax därefter, mådde för dåligt för att orka stanna kvar.

I rånarnas paradis försöker stat och bevakningsföretag skyffla över ansvaret på varandra medan välorganiserade brottslingar utnyttjar systemets svagheter.

Och det är väktarna som betalar det högsta priset.

Du blev utsliten från bilen av maskerade män, fick en kpist riktad mot dig och sedan blev nedtryckt på marken.

Du är fullständigt maktlös, vet inte vad som händer med din kollega eller om det kommer att smälla.

Efteråt går du sjukskriven och när du sedan börjar jobba så vet du att det förmodligen kommer att hända igen eftersom varken polis eller din arbetsgivare kan förhindra det.

Drygt 2 000 personer arbetar med värdetransporter i landet, värst är det för de 300–400 som jobbar i Stockholm. Där är det nästan fler som blivit rånade än som inte har blivit det.

– De mår skitdåligt, gråter, får vredesutbrott, bryter samman. Utåt håller de kanske färgen, det är ju en macho yrkeskår, men när de sedan kommer hem så är det familjen som får smällen, berättar Yvonne Lemmouh, regionalt skyddsombud för Transport.

Den grupp tungt kriminella som utför rånen har stora resurser till sitt förfogande. Inte nog med att de lärt sig hur rånen ska gå till med avledningsmanövrar som falska larm, brinnande bilar och fotanglar som stoppar trafiken.

De har dessutom finansiärer i ryggen. Vore det då så konstigt om de investerade en miljon i en informatör i väktarbranschen?

Allt har ju som bekant sitt pris men det behöver ju inte heller handla om pengar. Charm, manipulation och löften om ett spännande liv är billigare. Eller handlar det om hot eller utpressning?

Ingen vet för det finns ingen forskning inom området.

Kan inte låta bli att tänka på en brottsling jag talade med för några år sedan. Han förklarade gapskrattande att svenskar var så otroligt naiva med sina regler, här gick det minsann att göra vad som helst.

Polisen i sin tur, verkar mest uppgivna och modstulna. Nu är vi uppe i 35 värdestransportrån i år, nästan ett i veckan. I Stockholm har polisen lyckats förhindra 3 rån medan 28 genomförts.

Det finns många bra poliser i landet och jag undrar vad det är som hindrar dem från att göra sitt jobb. Kan det vara dålig arbetsledning eller har de drunknat i myndighetens 1 400 blanketter?

Man får hoppas att den nya insatsgruppen är på hugget och får allt stöd den ska ha för just nu verkar rånarna något mer motiverade än motståndarsidan.

Kanske ska man inte skälla för mycket på polisen, en tredjedel av rånen klaras ju upp. Värre är att rånen genomförs när de faktiskt kan förhindras.

Det finns sofistikerad teknik, lådor med gps-sändare som förstör sedlarna om värdetransportbilen avviker från sin rutt. Varför används de inte?

Säkerheten hos banker och affärer kan också förbättras och om fler bilar körde mindre summor hade det inte heller lönat sig att råna dem.

Men dessa investeringar görs uppenbarligen inte. Säkerhetsföretag konkurrerar med varandra, den som kan lägga det lägsta anbudet på att transportera pengar får uppdraget.

Med andra ord offras personalens säkerhet för vinstens skull. Och det är både omoraliskt och vanvettigt.

Johanne Hildebrandt