”Jag började gråta av lycka”

Isaaks fru har inte hört av maken på fyra år

NYHETER

Inte ett livstecken på över fyra år – då ringer telefonen hemma i Kortedala klockan åtta på morgonen.

Det var den frigivne Dawit Isaak som frågade sin fru hur hon och barnen mådde.

– Jag trodde inte det var sant, jag började gråta av lycka, säger frun Sofia.

Sofia Beharane hade nästan gett upp hoppet om att någonsin få återse sin make. Sedan han greps en septemberdag 2001 i Eritreas huvudstad Asmara har hon och barnen levt i total ovisshet.

De har inte vetat om han levde eller var död.

– Jag trodde aldrig att han skulle bli fri, säger Sofia.

– Nu är jag så glad, fortsätter hon och kan inte sluta le.

Barnen fick också prata med sin pappa. Tolvåriga tvillingarna Yoran och Betlehem och lilla Danait, sju år.

Betlehem frågade sin pappa ”Hur gammal är du? och ”Hur gamla är vi barn?”

– Jag ville veta om han kom ihåg oss, säger hon.

– Det gjorde han...

Dawit Isaak berättade att han mådde bra. Sin tid i fängelset sade han inget om.

”Vi ska spela fotboll”

Sedan pratade de mest fotboll. Tvillingarnas största intresse.

– När pappa kommer hem ska vi spela fotboll, säger Yoran.

– Jag tror att han är bra på fotboll för han har varit målvakt, säger Betlehem.

Lilla Danait var bara tre år när pappa försvann. Hon minns inte så mycket av honom, men längtar tills han kommer hem:

– Jag ska krama honom och säga att jag har saknat honom.

Fyra tunga år

Familjen vill så klart träffa honom så fort det bara går.

– Helst genast, men vi vet inte när han kan komma, säger Sofia Beharane.

För henne har det varit fyra mycket tunga år. När Dawit Isaak greps var familjen med honom i Eritrea. Ett år tidigare hade han, som var svensk medborgare, tagit med dem till Sverige och de hade fått uppehållstillstånd.

Ensam med tre barn valde Sofia att åka tillbaka till Sverige och de bosatte sig i Kortedala.

Efter glädjebeskedet på lördagsmorgonen åkte Sofia Beharane och barnen till vännen Leif Öbrink i Lerum, som leder stödgruppen som arbetat för Dawit Isaaks frigivning.

De skålade i cider, tog emot blommor och gratulationer från en massa olika håll.

Utrikesminister Laila Freivlads ringde också.

– Hon gratulerade, och frågade om barnen, säger Sofia.

Läs mer:

Karin Olander/TT