”Theo har tsunamin inom sig”

Han miste sin mamma - och fick flytta från alla kompisar

1 av 5 | Foto: mats straND
värmland, november 2005 När Theo flyttade till Värmland blev han tvungen att lämna det mesta från sitt gamla liv i Stockholm – utom familjens hund. Den flyttade med Theo till Värmland.
NYHETER

RANSÄTER

Nu åker han moped med de nya kompisarna i Munkfors.

- Allt är annorlunda här, säger han.

Sist Aftonbladet träffade Theo hade han och storebror Danny nyss kommit hem från Thailand till den tomma villan i Nacka.

Då var det en sorgsen, fåordig pojke som berättade hur han kämpade mot vågen - och överlevde.

Snart ett år har gått. Danny har flyttat in hos en kompis i Nacka. Theo har sitt nya hem hos moster Ulrika och hennes familj i Ransäter, ett litet samhälle i Munkfors kommun, fem mil norr om Karlstad. Här bor knappt 700 personer. Theo vet bara om en enda stockholmare i trakten, förutom han själv.

Ansiktet är öppnare nu, han tittar upp under den lite för långa luggen, fingrar osäkert på tröjan men möter blicken stadigt när han säger:

-De flesta här tycker att Stockholm är skit. Jag vet inte varför, de bara tycker det. Och på ett sätt kan jag förstå dem. Där man är uppvuxen, där vill man bo. Om de skulle flytta till Stockholm skulle de sakna det här.

Pappa Ronny gick bort hösten 2004. Därför tog mamma Birgitta sina barn till Khao Lak för att slippa jultraditionerna.

Så kom tsunamin. Mamma Birgitta försvann med den.

Theo är fortfarande arg. Ofta tänker han: Varför kom vågen just där vi var? Han söker efter tsunamin på internet, samlar bilder, filmer, allt han kan hitta som kan hjälpa honom att minnas och försöka förstå vad han varit med om. Han såg aldrig vågen, han var i bungalowen när den kom.

"Känns som om det hände nyss"

- Det är svårt att fatta att man varit där. Samtidigt känns det som om det hände nyss, tiden har gått så fort, säger han.

Det enda han visste säkert efter tsunamin var att han ville stanna i Stockholm.

Där hade han allt. Skolan, innebandykompisarna, fotbollskompisarna och internetkaféerna.

Mormor och morfar flyttade in tillfälligt hos barnbarnen. Men det var svårt att bo kvar i huset, de kände inte längre igen sig.

Bekanta till familjen erbjöd Theo och Danny att bo hos dem. Men Danny tyckte inte att det kändes rätt, de bodde för långt bort från Nacka.

Eftersom många släktingar bor i Värmland tyckte alla att moster Ulrika och hennes man Jan i Ransäter var det bästa alternativet för hans lillebror.

"Först vägrade jag att flytta"

Alla var överens - utom Theo.

- Först vägrade jag flytta, jag tänkte att någon familj i Stockholm borde kunna ta hand om mig.

När mormor och morfar ville fira påsken i Värmland tänkte inte Theo följa med. Till slut fick morfar lyfta in sitt barnbarn i baksätet och stänga bildörren.

Efter ett par kilometer hörde morfar Theos oroliga röst från baksätet: "Ska inte mormor med till Värmland?"

Det kan de le åt nu - att de var så upprörda att de glömde mormor.

Danny fyllde 18 under våren. När villan var såld bestämde han sig för att flytta in hos sin bästa kompis och hans föräldrar, endast någon kilometer ifrån deras hus.

Socialtjänsten i Nacka gjorde en utredning och familjehemsplacerade Theo i Ransäter.

Även om Theo saknar kompisarna, tycker han att det är skönt att bo med släkten i stället för hos en främmande familj.

- Jan och Ulrika känner mamma och mig, säger han.

Det mesta är annorlunda här. Till exempel säger de halva ord. Som "int" istället för "inte". Först nu börjar han vänja sig vid dialekten så han kan förstå vad de säger.

Här har raggarna högst status. De bär skinnväst och keps och frågar om man gillar Volvo eller Saab. De läser biltidningar och lagar epatraktorn själv. Nästan ingen lämnar in på verkstad.

Det är med andra ord väldigt långt från Stockholm.

Ändå lyssnar Theo på sina nya vänner och försöker lära sig. Inte för att han ska bli bilmekaniker, utan för att passa in.

- Nu kan jag nästan allt som de pratar om, säger han.

På fredagkvällarna håller han till inne i Munkfors centrum. Epatraktorerna åker runt, runt med bilstereon på hög volym. De som vill åka med måste hålla sig framme. De populäraste killarnas platser går åt snabbt. En del vill provköra Theos moppe som han fick i 15-årspresent.

Theo som är van vid anonymiteten fascineras av att de andra hejar på alla.

- Jag tycker det är skönt att inte känna så många, säger han.

Även för Ulrika och Jan innebär det nya livet stora förändringar. Från att ha varit småbarnsföräldrar till Hugo, 7, och Samuel, 5, blev de även tonårsföräldrar över en natt.

Nu försöker de förstå hur en tonåring fungerar. I ena stunden är Theo ett barn i stort behov av trygghet och kärlek. I nästa tar han moppen in till Munkfors. Hur sträng får man vara?

Ulrika är rädd att de andra killarna ska ge sig på "stockholmaren" om de blir fulla. Därför säger hon till Theo att han måste vara hemma senast klockan 22.00.

"Tro inte att du är min mamma"

"Ingen annan behöver vara hemma så tidigt, du ska inte tro att du är min mamma", svarar Theo.

Ulrika och Jan tar hjälp av psykologer på Barn- och ungdomspsykiatrin. Där kan de fråga om de är för hårda.

- Varje situation blir ny för oss, det är skönt när de säger att gränser är viktiga, säger Jan.

Ibland undrar de vad de gett sig in på. Det är svårt att bena upp allt, vad som är vad.

- Theo har tsunamin inom sig, han har mist sin mamma och jag min syster. Det enda vi vet är att vi verkligen vill försöka få det att fungera, säger Ulrika.

Ulrika stod mycket nära sin storasyster. Hon vet att Birgitta velat att just hon skulle ta hand om barnen om hon försvann.

- Hon var min förebild, vi hängde ihop, säger hon.

Även Theo får hjälp att reda ut tankarna. Varannan månad åker Barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten från Nacka till Värmland för att se hur hans nya liv fungerar.

- Det är väl bra, de fattar, säger han.

Kanske kommer han att återuppta fotbollen och innebandyn. Problemet är att han inte känner någon här som håller på med idrott.

Nästa vår går Theo ut nian och måste välja var han ska gå gymnasiet. Ulrika ser redan att han börjar ta till sig de nya kompisarnas sätt att tänka. De flesta av dem vill bli kvar i Munkfors.

- Jag försöker säga att det vore bra för Theo att gå i Karlstad, han är ju stadsbo innerst inne. Han vill ju tillbaka till Stockholm så småningom, säger Ulrika.

Och Theo kämpar. Ibland går det inte att värja sig från sorgen, men han försöker. Så fort han blir "stor" ska han flytta tillbaka till Stockholm.

- Det är viktigt att få bra betyg så jag får ett jobb, säger han.

- Jag tror jag stannar i Värmland ett litet tag till.

Bröderna Danny och Theo kom hem från Thailand till familjens villa i Nacka utan sin mamma Birgitta. Hon var en av alla som dog i tsunamin. I dag fortsätter Aftonbladets artikelserie om barnen som miste sina föräldrar i flodvågen. Vi berättar om bröderna som överlevde - men skildes åt. Nu lever de långt ifrån varandra. Danny bor hos bäste kompisen i Nacka, Theo försöker anpassa sig till kompisarna i sin nya hemort i Värmland.

Malin Nord, Kerstin Weigl