Dagens namn: Katarina, Katja
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Nyheter

-Min avsikt var ett mord

Lasermannen Ausonius berättar om sitt motiv till dåden

KUMLA

John Ausonius, 52, har suttit inlåst i över 13 år.

Håret har börjat bli grått men han är vältränad och smärt.

Han bedöms fortfarande för farlig för att få ha obevakade permissioner.

- En del vill nog att jag ska sitta inne för gott, en känsla jag kan förstå.

John Ausonius är sig lik från bilderna från rättegångarna mot Lasermannen.

Hans blick är intensiv, handslaget fast och han talar fort och välartikulerat.

Han säger att han blivit en annan människa i fängelset, att han bittert insett hur fel han gjorde och att han i dag har en annan syn på sina medmänniskor.

Medan andra livstidsfångar som suttit halva den tiden får obevakade permissioner har Ausonius nekats detta.

Fyra timmar om året får han komma ut på lufthålspermission i sällskap med tre civilklädda vakter.

- I somras var vi vid sjön Tisaren, berättar han.

- Vi badade och grillade korv.

Ausonius har ansökt om att få påbörja den så kallade stegen, normalpermissioner som till en början ska vara bevakade, men där han kan planera innehållet själv. Den som sköter permissionerna då får stegvis mer och mer frihet.

Har skött sig i tio år

Kriminalvårds-

myndigheten i Kumla tillstyrker och anser att det skulle vara bra i ett "frigivningsförberedande syfte". Men Kriminalvårds-

styrelsen i Norrköping och länsrätten säger nej.

De hänvisar till en riskbedömning som gjordes 2002 där Ausonius sägs vara:

"...en gravt personlighetsstörd man med klar nedsättning beträffande empatisk förmåga och förmåga till impulskontroll vilket främst tar sig uttryck i en explosiv aggressivitet. Risken för återfall i våldsbrottslighet är klart förhöjd."

- Det är både osakligt och överdrivet. Den där bedömningen bygger enbart på mina papper från 1995 och före, säger John Ausonius.

- Jag har faktiskt i princip skött mig i tio års tid.

Ausonius har därför begärt att en ny riskbedömning ska göras, att han ska få en "second opinion".

- Psykiatri är ju ingen exakt vetenskap utan det handlar om bedömningar.

- I mitt fall har bedömningen gjorts av en psykolog här på Kumla. Jag skulle vilja att en psykiater, som ju är läkare, gör en bedömning i stället. Då skulle det bli mera professionellt och djupgående.

Sedan 2000 har John Ausonius erkänt sina brott, han har börjat betala av sina skulder på 1,9 miljoner till brottsoffren.

Han har accepterat straffet och försöker gå vidare i livet. Han studerar till ingenjör.

Simpel och lumpen

Att han nu ska bli film i tv uppskattar han inte alls. Han har därför tackat nej till all medverkan i projektet.

-Det är en exploatering av en sorglig händelse som hellre borde bli bortglömd. Och det gäller framför allt med hänsyn till offren.

- Nej, jag ser det som att det är något som det går att göra pengar på.

Filmen skildrar hans uppväxt, hur han rånade banker för att sedan spela bort bytet på exklusiva kläder, utlandsresor och spel.

Alla elva attentat skildras också, ett efter ett.

Vilka minnen och känslor väcks till liv hos dig?

- Att det var ett stort misstag och stort fel som jag gjorde. Det insåg jag visserligen från början. Men det här är inget som man orkar höra om igen i all evighet.

- Hos mig väcker det minnen av hur jag kände mig, hur jag mådde vid den tiden. Att det var frustrerande också mellan brotten, mitt spelande och falska förhoppningar om att man skulle klara sig ur skulderna.

- Det fanns en visshet om att det jag höll på mig egentligen var fruktlöst.

- Jag kände mig väldigt simpel och lumpen.

- Mitt mål med rånen var att göra mig skuldfri så jag skulle kunna studera på heltid.

Hur gick tankarna innan du tog steget till det första attentatet?

- Jag kan i dag inte säga om avsikten var att döda eller beskjuta. Det var väl mera som ett experiment. Det var en klen kaliber, avsågad pipa och precisionen var rätt dålig, det var ganska långt håll, 30 meter.

- Men jag hade enorma problem med att trycka av.

Avsikten var mord

-Och det var förvånande med tanke på hur illa jag tyckte om invandrare.

- Men avsikten var ett mord. Det skulle vara tillräckligt för att polisen skulle dra sin uppmärksamhet från rånen.

- Men där misslyckades jag i fyra fall innan det blev som jag hade föresatt mig.

- Jag var irriterad över att de första bara blev skadskjutna. Jag ställde till med mer uppseende än jag avsåg.

Trots att du uppnådde målet inledde du en ny serie attentat med revolver.

- Ja, jag var tvungen att gå ut och råna igen efter en tids uppehåll.

- Och även om ingen stödde det rent ut och sa "vad bra att Lasermannen skjuter invandrare" så märkte jag ändå att det fanns många som tyckte som jag.

-Invandrarna blev inte så dominanta längre, det var den positiva effekten av mina attentat.

- Efter attentaten tyckte jag själv att det blev färre invandrare ute.

- Jag var ju själv ute i krogsvängen, tog en brunch någon gång i-bland. Då stötte jag på invandrare som inte gjorde någonting egentligen, utan var mest till allmänt förtret.

- Så attentaten blev en slags utjämning i allting.

- Maktbalansen om vem som bestämmer i ens land blev bättre.

- Jag retade upp mig mindre på dem efter attentaten.

- Men viktigaste kopplingen var att jag skulle kunna råna banker ostört, jag såg det rent krasst.

Hur ångerfull är du i dag?

- Jag är väldigt ångerfull.

- Det har jag varit hela tiden. Jag vet ju vilka fel jag gjorde redan när jag gjorde det. Att det var fullständigt oskyldiga personer.

Hoppas på förståelse

- Det var bara det att jag hade en sådan inställning till invandrare som fick mig att blockera den medmänskligheten.

- Jag har naturligtvis bittert ångrat detta, det känns inte bra att aldrig kunna bli kvitt den skulden.

- Det måste ju vara värst för de anhöriga till Rajnbar. De andra offren som överlevde har fått behålla livet åtminstone.

- Jag har svårt att veta vad jag ska göra för att kunna bidra med någonting positivt. Och just i Rajnbars fall är det ju i princip omöjligt. Skadan är ju så oändligt stor.

- Det känns alltså tungt, att veta att jag har tagit en annans liv.

Men du hoppas på förlåtelse?

- Ja, att det någon gång ska komma något slags förlåtelse som gör att jag kan accepteras ändå som en människa som inte bara förtjänar samma öde själv "

Vad tänker du på det sista du gör innan du somnar?

- Jag gör vissa meditationsövningar med böner.

- Jag försöker nollställa mig. Det ger mig en slags frid eller tröst.

Livstidsstraffet i dag motsvarar i genomsnitt 14 år effektiv tid.

Den som suttit längst är snart inne på sitt 24:e år för närvarande.

John Ausonius tror att han kanske får sitta något längre än genomsnittet.

- En del vill nog att jag ska sitta inne för gott, en känsla jag kan förstå.

"Är ingen dålig människa"

- Jag är dock inte en dålig människa, inte heller en idiot. Man borde får en andra chans.

- Jag har inga svårigheter att hålla mig inom lagens ram.

- Massmedia har säkert bidragit genom att haussa upp allt. Mitt ökändisskap ligger mig i fatet.

- Sedan finns det förmodligen ansvariga som är rädda att få sparken om något skulle tillstöta om jag kom ut.

Anders Johansson
SENASTE NYTT

Nyheter

Visa fler