”Jag har ett stort sår i ansiktet”

Läsarna berättar om hundattacker

NYHETER

Nästan 40 procent av Aftonbladets läsare är rädda för hundar och många har egna erfarenheter av att bli bitna av ilskna hundar.

Här berättar läsarna själva om sina upplevelser:

Johan:

Jag blev hundbiten när jag var liten, hade inte fyllt 2år. Var ute och lekte på gården då grannens hund attackerade mig. Hunden avlivades inte, den hade ju aldrig gjort något sådant förut.

Jag har opererats flera gånger. Jag lider inte så mycket av det förutom när många undrar vad jag har varit med om eftersom jag har ett stort sår i ansiktet. Jag har ju vuxit upp med mitt ärr så jag tänker inte på det så ofta. Men visst finns det dagar som är hemska när man undrar vad man gjort för att förtjäna ett sådant öde. Svårt att inte ta till sig det man ser i spegeln varje gång man speglar sig...

Andreas:

Jag har blivit anfallen av en hund när jag var på väg till pendeltåget. Jag var lite försenad och hade bråttom så jag sprang. Det var kväll och mörkt. Det ända jag tänkte på var att hinna med till tåget och jag la inte märke till att det gick ett par på trottoaren med ett par hundar. Så jag springer förbi och en av hundarna hoppar plötsligt upp och hugger tag i mig i armen!

Det var läskigt och jag blev chockad. Visste inte vad som hände det gick så fort och jag var cirka 1 meter ifrån dem men hundarna uppfattade mig som hotfull kanske eftersom jag sprang och han högg tag i min arm. Jag minns att jag skrek någonting till dem och fortsatte till tåget (det enda jag tänkte på då). Sen när jag kom hem såg jag att jag hade ett sår på armen och än idag har jag ett litet ärr där.

Men det värsta av allt är att jag nu är rädd för hundar, jag som har varit en hundälskare i hela mitt liv

Helen:

När jag var 13 år blev jag anfallen av grannens hund.

Det var i maj 1983 som jag skulle in till grannen och spela piano. Deras hund, som var en blandning av schäfer och rotweiler, kom emot mig och anföll mig.

Jag blev biten i ansiktet, i tungan, på armen och handen, samt en tand lossnade.

Ilfart till sjukhuset där jag blev sydd i ansiktet med över 70 stygn.

När jag var 18 år gjordes en ny operation som rättade till mina ärr lite.

Är nog rädd för hundar ännu, speciellt för svarta och mörka stora hundar.

Isabelle:

Jag och min kompis blev anfallna av en hund när vi var små. Vi var i lekparken och plockade körsbär. Schäfern hade slitit sig och attackerade först min kompis som skrek på hjälp från mig. Men jag satt alldeles skräckslagen kvar i körsbärsträdet. Sen kom en man som hört henne och fick bort hunden, då kom jag ner. Hunden attackerade då mig istället och hoppade upp och skulle bita mig i halsen men jag hann skydda mig med min arm annars hade jag inte levt idag.

Mannen räddade mig också, men efter det är jag alltid lättskrämd med hundar speciellt stora, och kan vara nervös om någon går med okopplad hund. Jag kunde gråta bara jag såg en schäfer men inte nu längre.

Marcus:

Jag blev som barn biten i benet av en bandhund som slet sig. Hunden spang ett 20 tal meter för att komma ifatt mig när jag cyklade förbi.

Susan:

Jag har inte själv blivit anfallen, men min norska skogkatt blev för 1,5 vecka sedan anfallen av en lösspringande kamphund på vår tomt.

Han blev illa skadad, men har efter 4 dagars sjukhusvård börjat återhämta sig.

Denna händelse har gjort mig hundrädd, vilket jag aldrig tidigare varit. Jag älskar hundar, men hundskall får mig nu att bli paralyserad av skräck.

Kirsti:

När jag var ca 8 år blev jag sönderbiten i ansiktet av en Boxer det krävde 2 operationer för att återställa ansiktet någorlunda. Jag har trots detta haft hund hela livet och jag älskar hundar. Har för närvarande en tax på snart 7 år som är jättesnäll. Men jag vill aldrig ha en Boxer och går heller aldrig i närheten av en sådan hund. Dom har jag respekt för.

Sis:

Tog min vanliga joggingtur till mitt arbete på morgonen. På väg dit passerar jag ett bostadsområde. Ur ett hus kommer en man med sin hund, kopplad, men hunder drar och sliter väldigt. Så jag joggar över till andra sidan gatan men känner helt plötsligt att höger arm sitter i hundens käkar, jag drar loss armen, varpå hunden biter tag i min högra skinka. Då först upptäcker ägaren som håller i kopplet vad som händer och drar åt sig hunden.

Han ursäktade sig med att de inte lärt honom riktigt ännu att inte anfalla utanför staketet.

Detta polisanmäldes och det visade sig att ägarna förstört hunden helt varpå han avlivades. Har än idag svårt att gå nära större hundar, detta var en schäfer.

Anna:

Det var en schäfer som la öronen bakåt och visade tänderna och morrade. Våra kompisar som ägde hunden förstod inte varför hon gjorde så.

Senare när vi alla lugnat ner oss så kom hunden och la huvudet på sned och såg ledsen ut.

Det visade sig sedan att hon (hunden) hade en hjärntumör, så hon fick avlivas. Fortfarande efter 15 år så blir jag alldeles kallsvettig när jag möter en lös hund eller när en hund skäller för jag tror att hunden ska bita mig.

Ann-Marie:

När jag var 6-7 år gammal, lekte jag hos grannen. Deras granne var polis och han hade en polishund. Vi sprang runt huset och jagade varandra. Helt plötsligt flyger schäferhunden på mig och biter mig högt upp i ljumsken.

Bettet kunde lika gärna ha kommit mitt på könsorganet.

Så stora hunder och specielt schäfrar är jag rädd för.