Titta där - en äkta terrorist

Det är ingen vanlig charterresa. Vi ska få lektioner av några av de viktigaste personerna i Israel - män som stått på frontlinjen mellan oss och dem, mellan den civiliserade världen och terrorismen.

Vem som helst får anmäla sig, jag såg en annons på den israeliska tidningen Haaretz hemsida. Men det går bara tre turer om året, så det gäller att skynda.

Färden kallas Det yttersta uppdraget. Låter tungt, inte sant?

Det är verkligen tungt. En morgon tar reseledarna oss till militärdomstolen i Machane Ofer, ett område som skyddas av soldater i vakttorn, schäferhundar, concertinatråd och höga stängsel. I en barack som tjänstgör som domstolsbyggnad förevisas vi en livs levande terrorist. Han har fotkedjor och bevakas av fem soldater med automatkarbiner.

-Det här är så coolt, viskar en av mina medresenärer, en ung kvinna från New York.

Den misstänkte heter Iad Abiat. Han är 35 år, far till åtta barn, och åtalad för medlemskap i en grupp som dödat två civila israeler och tre soldater.

Abiat sitter på en träbänk, och medan våra kameror knäpper och blixtarna blixtrar sneglar han på oss.

Längst till vänster i salen sitter Abiats föräldrar: fadern har blanka ögon och ett trött ansikte, modern gråter.

Kräver 25 år i fängelse

Militäråklagaren kräver 25 års fängelse. Advokaten invänder att Abiat inte har dödat någon, tio borde räcka.

Efter pläderingarna går vi ut och en man i vår grupp säger:

-Han borde skjutas.

Bakom ett högt stängsel står en grupp palestinier. De väntar på sin tur att släppas in och höra någon släkting åtalas för terrorism, medhjälp till terrorism eller något annat brott. Många palestinier sitter i israeliska fängelser - 10 000 - och i administrativt häkte - 750, vilket är personer som inte har begått brott men som, enligt en åklagare, tänkt göra det.

Det är en ständig ström av nya misstänkta, 5000-7000 åtalas varje år, berättar åklagaren.

Vi har inte tid att stanna. Programmet är så digert. Vid den gamla brittiska polisstationen i Latrun, nu militärt museum, träffar vi överste Ronni Shaked, tidigare ansvarig för Gaza och Västbanken i Israels säkerhetstjänst Shinbeth.

Shaked är en humoristisk karl med Robin Hood-frisyr. Han talar om de kommande valen i de palestinska områdena och gissa vem som har god chans att vinna? Hamas.

- Nästa år kan vi ha en islamisk stat som granne, säger Shaked.

En rysning fortplantar sig genom publiken. Det beror inte bara på att de flesta är amerikanska judar, som ser Israel som garanten för att sekler av förföljelse och mord på judar ska få ett slut - nej, det är en ställföreträdande rysning som fortplantar sig från detta rum, över Medelhavet, genom Europa, över Atlanten och den amerikanska kontinenten.

-Det är civilisationernas krig, säger Shaked. Se på upploppen i Frankrike! Det är bara början...

Förrädare för freden

Han presenterar en kille som heter Sami, en storväxt palestinier med tjocka glasögon, mörk kostym och vit skjorta. Sami var souvenirförsäljare i Hebron på Västbanken, men också spion åt israeliska säkerhetstjänsten Shinbeth. Han står framför oss som ett levande monument för Shinbeths effektivitet. Sami säger att han inte gjorde det för pengar - ingen vill bli hängd ens för en miljon dollar - skratt! - utan för freden. Han är emot terrorism. Därför gav han information till staten som ockuperar hans folk.

Men det var inte lätt. En gång kom ett av hans barn hem:

- Pappa, vad är en förrädare?

- Varför frågar du?

- I skolan säger de att du är en förrädare.

Israelerna var tvungna att rädda Sami ut ur Hebron. Nu ger han oss, publiken, en bekväm förklaring till fenomenet självmordsbombare och terrorism:

- Folk tar livet av sig på grund av familjeproblem. Du har 15 barn men inget jobb. Du kunde skicka ett av barnen för att ta livet av sig och fick 25000 dollar i belöning av Saddam Hussein.

Ah! där fick vi ett snabbt svar - en lättbegriplig förklaring som inte kräver något av oss, ingen självrannsakan, inget ifrågasättande av Israels ockupation av Västbanken, inga frågor om västvärldens politik i Mellanöstern. Palestinierna skickar sina barn i döden därför att de vill ha pengar!

-Vi älskar dig, Sami! säger en kvinna i chartergruppen.

-Du är killen hela dan, Sami, säger en man.

Inga extremister

Tro inte att detta är en publik av extremister. Här finns en domare, byggherrar, ingenjörer, tandläkare, en statstjänsteman, en sjuksköterska och ett par som, om jag förstår det rätt, är ofattbart rika.

Okej, en av deltagarna är före detta marinkårssoldat som varit konsult åt turkiska säkerhetspolisen. ("De är väldigt fokuserade på att bekämpa terrorism.") Men det är i sin ordning. Säkerhet är ordet för dagen i hela västvärlden. Hemma i fredliga Sverige vill folkpartiet att Säpo ska spionera på skolbarn och justitieministern önskar avlyssna personer som inte är misstänkta för något brott.

Drog nytta av elfte september

Om man ska tala om säkerhet är näste talare en fullträff: general Chaim Ben Ami, tidigare chef för säkerhetstjänstens förhörsavdelning.

-Före attentaten mot World Trade Center i New York kritiserade hela världen Israel, säger han. Man talade om mänskliga rättigheter. Men nu har västvärlden blivit en del av kampen.

Chaim Ben Mai vandrar framför oss men går stelt, för han sårades svårt i benen för 27 år sedan.

-Vem vet om inte al-Qaidas fingeravtryck finns på det som sker i Frankrike, säger han. Om de inte är där idag kommer de att vara det i morgon.

När George Bush inledde "kriget mot terrorn" bad amerikanerna Ami komma över för att diskutera förhörsteknik.

- Det första jag sa till dem var: Sluta använda ordet tortyr. Vad är tortyr? Att i 24 timmar hindra någon från att sova? 48? 72? Att ställa någon mot en vägg?

- Nej! mumlar publiken.

Vilka delikata problem en förhörsavdelning kan ställas inför! Som när en palestinsk terrorgrupp skulle begå ett attentat i Tel Aviv. 14 man. Säkerhetstjänsten grep två när de vadade över Jordanfloden, och förhörde dem snabbt och effektivt på plats.

Palestinierna dränktes

Men vad skulle de göra med dem sedan? Det fick inte bli känt att de var gripna. De fick heller inte försvinna, det skulle varna resten av gruppen.

Ami sträcker armarna som om han håller någon nere.

-Blubb, blubb, blubb, säger han.

Publiken skrattar.

-Blubb, blubb, blubb.

Dränka dem! Det är en lösning - det ser ut som en olycka!

Ami berättar om det juridiska begreppet "nödvändighetens behov".

- Du får använda de förhörsmetoder som behövs i förhållande till den skada som kan ske.

Vilket, om jag förstår saken rätt, betyder att det inte finns någon gräns för vad säkerhetstjänsten får göra bara behovet av svar är tillräckligt stort.

Men allt det här blir så... akademiskt. Vi är på turistresa!

Det är verkligen trevligt. Vi åker buss till gränspolisen och får se övningar där de griper terrorister. För att det inte ska råda någon oklarhet har poliserna satt upp en palestinsk flagga. Poliserna blir beskjutna och skjuter tillbaka. Terroristen dör. En hemlig polis låtsas vara arab. Med stora gester bjuder han två efterlysta att sitta i hans lilla affär (under den palestinska flaggan) och dricka läsk och - vips! dyker det fram några poliser och griper dem.

Applåder!

Hela 90 procent av de som grips avlägger full bekännelse, berättade åklagaren på militärdomstolen, och när han sa det tänkte jag på förhörsexperten Chaim Ben Ami som tycker att vi ska sluta använda ord som tortyr.

Hizbollah inom skottavstånd

Men vi har inte tid att fördjupa oss i allt detta. Charterresan går vidare upp till Golanhöjderna och sedan till en militärpostering på gränsen mot Libanon. Det finns så många hot att studera. Vår guide, Reuben, säger i bussens mikrofon:

- Snart står vi öga mot öga med hizbollah. Inom skottavstånd!

Vad är detta? Vad är det jag upplever?

Det är en charterresa som bättre än något annat fångar vår tid, inte bara i Israel. Rädslan, främlingsskapet - för att inte säga hatet - mot den muslimska världen, och en allt överskuggande tro på vapen, stängsel och hårdare lagar. Vi mot dom, civilisationernas krig.

Skräck för muslimer

-Världen har en miljard muslimer. Säg att en procent av dem är radikala. Det är tio miljoner människor. De skapar problem för alla. Deras mål är att göra världen muslimsk, säger Howard, en 49-årig företagare från Kalifornien när vi en ljummen kväll sitter och pratar i Tiberias vid Genesarets sjö.

Howard är en hygglig kille som kör Volvo och pratar om säkerhet.

Alla pratar om säkerhet. Ingen pratar om palestinierna som är inlåsta i några reservat på Västbanken.

Under avskedsmiddagen får chartergruppen veta att palestiniern Iad Abiat dömts till 21 års fängelse. Applåder.