Birgit Nilssons bästa skivor

NYHETER

1. ”Turandot” (RCA) av Giacomo Puccini.

Den enda hela operainspelningen som Birgit Nilsson gjorde ihop med Jussi Björling – den andra av de två stora 1900-talssångarna från Sverige. De två giganterna tävlar med varandra i att bravera med sin skicklighet och det är två timmar total magi med Puccinis lyriska och dramatiska musik. Det största enskilda ögonblicket i svensk musikhistoria. Inspelad 1960 när båda var på toppen av sina karriärer.

2. ”Tosca” (Decca legends) av Giacomo Puccini.

1900-talets stora – Maria Callas och la Nilsson – var totalt olika på alla sätt men i Tosca möttes de på samma planhalva. Båda VAR Tosca. Olika men ändå så lika. En ung Lorin Maazel dirigerade med erotisk glöd i Rom i juni 1966 under en magisk session och Nilsson sjöng Toscas roll så att ”Vissi d’arte” lät som om den handlade lika mycket om livet och kärleken som om döden. Nilsson kunde verkligen sjunga vackert – när hon ville.

3. ”Birgit Nilsson Live in Stockholm 1970& 1974” (Bluebell)

Stockholmsfilharmonikerna kompar i Strauss ”Vier letzte lieder” och den skönhet som hon fick fram i de här sångerna tar rimligtvis död på myten att la Nilsson bara kunde sjunga starkt och högt. På resten av låtarna kompas Nilsson bara av piano och bland annat sjunger hon eviga extranumret ”Wien du stadt meiner traume”.

4. ”Götterdämmerung” av Richard Wagner (Decca)

En av de klassiska inspelningarna med Wagner-monumentet Nilsson. När Georg Solti spelade in hela Ringen var det två världsartister som stod på sin topp. Solti tog in passionen i Wagners tonvärld och Birgit Nilsson förmådde skildra både det svala och det erotiska. En av de största svenska skivinspelningarna någonsin. En klassiker i dess exakta betydelse.

5. ”Die frau ohne schatten” av Richard Strauss (Deutsche grammophon)

Inspelad så sent som 1985. Birgit Nilsson gör den sista rollen hon nyinstuderade och sjöng på Stockholmsoperan. Det var enda gången jag hann se henne. Hon var magisk. Lyfte hela huset som var kraftigt på dekis då. Inspelningen är mycket intressant. Nilssons röst är ganska vital och det hörs verkligen hur hon brinner för Strauss fina musik.

Lasse Anrell