Människan fick öron – för att andas

NYHETER

Människan fick inte öron för att höra – utan för att andas.

Det tror forskare vid Uppsala universitet som har undersökt en fossil fiskskalle från Lettland.

Människans hörselsinne bygger på ett samspel mellan två olika organ, innerörat och mellanörat. Alla ryggradsdjur har inneröron, men bara landdjuren har mellanöron. Istället för mellanöra har fiskar en liten gäle, som kallas för spruthålet. Den spelar dock ingen roll i hörselförmågan.

Uppfattningen att de tidigaste landdjuren fortfarande hade öppna spruthål och kanske andades genom dem har nu fått stöd från forskare i Uppsala.

De har undersökt en fossil fisk som anses stå allra närmast landdjurens uppkomst. Forskarna menar att dess spruthål knappast användes för att höra.

– Därför att det inte har någon koppling till innerörat där hörselcellerna finns, säger professor Per Ahlberg.

Inte ett öra för att höra

Spruthålet är dock annorlunda jämfört med vanliga fiskar.

- Omvandlingen av spruthålets form måste ha orsakats av en annan drivkraft än förbättring av hörseln, säger Per Ahlberg.

Av spruthålets storlek att döma tror Per Ahlberg att det har använts för genomströmning av vatten – eller luft.

Eftersom den fossila fisken ligger de tidigaste landdjuren när tror forskarna att andningsfunktionen i örat fanns kvar även hos de tidigaste landdjuren.

– Därefter blev hörseln gradvis viktigare och man hittade andra sätt att andas, säger professor Per Ahlberg.

Johan Gunnarsson