”Tanken på mina barnbarn räddade mig”

Denny, 60, låg fastklämd i bussen

1 av 2 | Foto: PRIVAT
hans räddning När smärtan var som värst då Denny satt fastklämd i olycksbussen blev tankarna på barnbarnen hans räddning.
NYHETER

KARLSKOGA

Denny Nilsson, 60, från Karlskoga satt fastklämd i över två timmar i dödsbussen.

Det enda han kunde röra var ett lillfinger.

Tankarna på barnbarnen Oscar, 4, och Emelie, 1, räddade hans liv.

- Längtan efter dem gjorde att jag orkade stå emot smärtan.

Denny Nilsson satt fastklämd bakom en stol som tryckte hårt mot hans bröstkorg.

Det var mörkt och tyst, bortsett från de övriga passagerarnas smärtfyllda skrik på hjälp. Det enda han kunde röra var ett lillfinger.

Tankar på döden

Hela tiden fanns tanken på att han snart skulle dö där i bussen.

-Jag tänkte ge upp flera gånger. Smärtan var enorm och jag frös, hälsar Denny Nilsson via sina två barn Joakim och Maria.

-Längtan efter att träffa mina barnbarn igen gjorde att jag orkade stå emot smärtan och ångesten, säger han där han ligger mycket svårt skadad på intensivvårdsavdelningen på Örebro sjukhus.

Mobilsignalerna i bussen som han inte kunde besvara fick honom att inse att de nära och kära tänkte på honom.

-Till sist såg jag ett ljus i bussen. Då förstod jag att hjälpen var på väg, säger Denny som hade ett säte långt bak i bussen.

I fyra timmar väntade Joakim och Maria på beskedet om deras pappa var vid liv.

-Det var fruktansvärt. När vi äntligen fick kontakt med mobilen var det en läkare som svarade. Då trodde vi att han skulle säga att vår pappa var död.

Träffade morfar

-Han är illa däran och läkarna funderar på operation. Men just nu är vi så glada att han kommer att överleva olyckan, säger Maria.

När Oscar i går fick träffa sin morfar vid sjukhussängen blev han först ledsen och rädd.

-Men precis innan vi åkte sprang Oscar tillbaka för att ge sin morfar ett fint avsked med en önskan om att han snart ska komma hem igen.

Anders Haraldsson