Här begravs han levande

Thomas grävdes upp av vännerna

inte en chans Lavinen kommer i kapp Thomas och han sveps med. Några sekunder senare hamnar även fotografen under snön. Men han lyckas hålla sig fast vid ett träd.
Foto: andreas hägglund
inte en chans Lavinen kommer i kapp Thomas och han sveps med. Några sekunder senare hamnar även fotografen under snön. Men han lyckas hålla sig fast vid ett träd.
NYHETER

Här dras Thomas Skoglund, 24, från Linköping ned av jättelavinen.

Han begravs levande under flera ton snö.

– Först efteråt fattade jag hur nära döden jag var, säger han.

Thomas Skoglund är hemma i Linköping igen efter den skräckfyllda upplevelsen.
Foto: LASSE HEJDENBERG
Thomas Skoglund är hemma i Linköping igen efter den skräckfyllda upplevelsen.

Det hände i franska skidparadiset Les Arcs i januari.

Lavinen drog ner utan förvarning. Thomas befann sig då på 2?500 meters höjd.

– Det kom enorma mängder snö bakom mig och jag drogs med, säger han.

Han tappade ena skidan medan han kastades neråt med snömassan.

– Det var som att dras med i en jättevåg, det blev bara tyngre och tyngre.

Huvudet uppåt

Plötslig stannade allt. Då låg han begravd under flera ton snö.

– Jag visste inte om jag var skadad, kände bara att mina ben var ihoptrasslade, säger han.

Han hamnade med huvudet uppåt i snön. Det kan ha räddat hans liv.

– Jag var helt ihoptryckt och hade svårt att andas.

Det enda han kunde röra var vänstra handen. Med den lyckades han gräva upp ett litet hål i snön för att få luft.

– Det enda jag tänkte på var mina vänner. Jag tänkte att allt var mitt fel, om de inte klarat sig.

Letade i panik

Under tiden letade hans vänner i panik. Thomas transciever, lavinsändare, ledde dem till sist till honom. Då hade det gått tio minuter efter att lavinen gått. Vännen Hannes Wester, 27, hann först fram.

– Jag sprang hela tiden. Det var panikartat. Tiden tills vi hittade honom kändes som en evighet. Det var en otrolig lättnad att se att han lever, säger han.

Med hjälp av de andra vännerna grävde han fram Thomas.

– När jag såg himlen och hörde deras röster, förstod jag att jag klarat mig. Det var först när jag kom hem som jag insåg hur nära döden jag var, säger Thomas Skoglund.

Åk aldrig utanför pisten ensam

Läs mer:

Mira Micic