Besvärliga människor

Flygande förlorare Meditationsnissarnas Partiet för Naturens Lag är ett av 237 partier som registrerats till årets val. Men väljarna kommer inte att lyfta in dem i riksdagen. (Flickan på bilden har inget samband med artikeln)
Foto: LASSE ALLARD, BÖRJE THURESSON
Flygande förlorare Meditationsnissarnas Partiet för Naturens Lag är ett av 237 partier som registrerats till årets val. Men väljarna kommer inte att lyfta in dem i riksdagen. (Flickan på bilden har inget samband med artikeln)
NYHETER

Det kunde ha varit bussterminalen i Eskilstuna. Tre personer satt och väntade ut ännu en försening, med den lätt irriterade otålighet som är all kollektivtrafiks grundackord. Det ovanliga var att det sändes i tv.

Kanske var det SVT?24, kanske TV?8. En av tv-världens motsvarigheter till sådana där extrarum, som man till slut ställer ett pingisbord i och sällan återser.

Den första väntande kom från Vänsterdemokraterna, den andra från Sveriges Pensionärers Intresseparti, den tredje från Junilistan. De talade om hur svårt det var att nå ut.

I år finns 237 partier registrerade. Många av dem ställer bara upp i kommunal- och landstingsval, som Trosa radikaler (kommun) och Västra Götalands Befrielsefront (landsting). 41 vill in i riksdagen. Listan är som en snabbköpshylla med frukostflingor.

Varje putteparti har ett eget varumärke, men samma innehåll. En handfull invandringshysteriker, en handfull EU-hatare, en handfull vänstersplittrare. Många märken, tre val: cornflakes, honungspuffar eller müsli.

Några undantag finns, förstås. Junilistan är en etablerad uppstickare. Feministiskt initiativ är?? ja, uppmärksammat.

Ett par partier är villiga att betala med fyra år av sitt liv i riksdagen, bara de får fortsätta ladda ned musik gratis. Och så Partiet för Naturens Lag, vars inställning till politik är att blunda, inta lotusställning och försöka sväva bort. En idé som den som suttit igenom en riksdagsdebatt känner sympati för.

Men det intressanta är att du vet, att jag vet, att till och med de där partierna vet, att de redan är rökta. Ett par av dem har en liten chans. Resten är födda förlorare. De vet att bussen kommer att passera. I år igen. Men de sitter tjurskalligt kvar. Och försöker ”nå ut”.

I tv började representanten för Sveriges Pensionärers Intresseparti – ett namn som borde ge en hyfsad vink om partiets målgrupp – plötsligt att flörta med ungdomsväljarna: Vi måste göra alla äldreboenden till ”öppna universitet” för unga. Bryta åldersfixeringen.

De ger aldrig upp.

Man anar att det här är den typen av människor som tömmer ett fikarum, bara genom att visa sig i dörren. Men man måste beundra dem. Och snart går bussen förbi igen.

Johan Hakelius