– Visst är jag en gottegris

Gustav Fridolin om sin insats i KU-förhören, mammas stroke, sin höga lön – och om att vänja sig av med den

FAVORITKOSTEN Ett par tre bakelser slinker lätt ner när Gustav Fridolin hänger på kafé med kompisarna – samma kompisar som innan han blev rekordung riksdagsledamot för fyra år sedan. Innan dess hade han fått ett råd av Birger Schlaug: ”Le aldrig på bild – det kan bli så fel.” ”Men så är Schlaug heller inte språkrör längre”, säger Gustav Fridolin och ler mot kameran.
Foto: Lotte Fernvall
FAVORITKOSTEN Ett par tre bakelser slinker lätt ner när Gustav Fridolin hänger på kafé med kompisarna – samma kompisar som innan han blev rekordung riksdagsledamot för fyra år sedan. Innan dess hade han fått ett råd av Birger Schlaug: ”Le aldrig på bild – det kan bli så fel.” ”Men så är Schlaug heller inte språkrör längre”, säger Gustav Fridolin och ler mot kameran.
NYHETER

Sveriges yngsta riksdagsledamot var 18 när han sa att fyra år skulle räcka.

Nu håller han löftet och sadlar om – men behåller de bångstyriga idealen.

– Jag tycker fortfarande att riksdagsledamöter har för hög lön, säger 22-årige KU-ledamoten Gustav Fridolin (mp).

Napoleonbakelse, frukttårta, semla. Riksdagsmannen Gustav Fridolins ögon blir runda som ett barns när han ser sin favoritkost uppdukad.

– Hemma i Vittsjö lades bageriet ner när jag var liten, berättar gottegrisen som under budgetförhandlingarnas nattmanglingar brukar stå för fikabrödet för att hålla kollegorna på gott humör.

Det första han sätter gaffeln i är en semla. Energibomben behövs, för det är mycket nu – slutklämmen i KU-förhören med eventuellt misstroendevotum, valupptakten. Och så hela framtiden.

– Mmm, gott, säger han och tackar för ett nytt kafétips.

Med sig denna eftermiddag har Fridolin en praktikant från Nora.

– Jag är fascinerad av Gustav. Han har en skön inställning, säger Simon, aktiv i Grön ungdom.

Och fascinerade, det är många av denne 22-åring som blev historisk som landets yngsta riksdagsman.

Hur vågade du bli politiker vid 18?

– Ja, du. Min morfar varnade mig. Det fanns inget han tyckte så illa om som politiker som ”lovar runt och håller tunt”.

Morfar, som drev Fridolins herrekipering i Vittsjö på skånska vischan, ändrade sig sedan – och röstade på favoriten.

– Morfar heter även han Gustav Fridolin, så han sa att det kändes som att rösta på sig själv.

Gustav den yngres första möte med politiken har nämnts i många artiklar, hur han och tre kompisar i mellanstadiet babblade för mycket på lektionen, fick som straff­uppgift att se en valdebatt på tv och hur de fängslades av Birger Schlaug som varnade för nedskärningarna i bland annat skolan.

Ärligt talat, du var 11 – och fascinerad av Birger Schlaug?

– Ja, men det var inte så konstigt. Vi som gick i skolan var verkligen berörda.

Hur gick det för de andra tre?

– ”Pajas” träffade jag häromdagen, han har sysslat med rättvisemärkning. Erik är kommunpolitiker i Hässleholm och Gert flyttade till Danmark efter nian.

Själv flyttade han 15 år gammal till huvudstaden för att börja på mediegymnasiet. Tre år senare lämnade han skolan och tredjehandslägenheten i Haninge för riksdagen och 45 000 guldpengar i månaden.

Livet förändras ?

– Ekonomiskt gjorde det det. Men jag har kvar samma vänner som tidigare.

Satt du och fasade för att avslöjas som en bubbla?

– Jag var tvungen att vara mer påläst än kollegorna för att få respekt och inte höra att jag var inkvoterad som ung. Jag lärde mig att läsa stora mängder text väldigt fort.

Fridolins utspel genom åren spänner över allt från en nationell tyst minut varje dag (tid för eftertanke) och slopat försvar till sänkt lön för riksdagsledamöter.

Hur vågar du lämna ett så välbetalt jobb?

– Jag hoppas jag inte vant mig för mycket. Jag har försökt skänka 10 000 varje månad till olika fonder men det blir ändå mycket kvar. På familjemiddagar häpnar man. Mina amorteringar för 27 kvadratmeter motsvarar en villa hemma i Vittsjö.

Underbarn eller lillgammal – en bidragande orsak till den tidiga mognaden var ofrivillig. Sladdsonen Gustav var bara tio år när mamma Carina fick en blodpropp i hjärnan och blev förlamad.

– Hon fick en stroke på jobbet, i morfars herrekipering. Jag var där. Hon blev yr, föll omkull och sedan åkte ambulansen därifrån med henne.

Vem tog hand om dig?

– Jag var ofta hos mormor och morfar eller hos vänner i Lund. Jag lärde mig nog att stå på mig. Och vi andra som inte låg på sjukhus fick ju fixa allt. Mamma hade ju gjort allt förut. Så här i efterhand kan jag se hur nedskärningarna drabbade henne, de åren sade man upp 150 000 vårdanställda och det där med eget rum fanns inte.

Mammans situation påverkar fortfarande Gustav Fridolin.

– Senast hon ringde var det för att min skjorta inte var snygg nog. Haha. Men mest upprörd är hon över att man svartmålar även de sjukpensionärer som inte är några fuskare.

När vi ändå är inne på fördomar – Gustav Fridolin var i dagisåldern när en grupp Vittsjöbor i slutet av 80-talet lät en lista mot en tilltänkt flyktingsluss vandra runt i byn – och nästan alla skrev på.

Jag minns en reportageresa jag gjorde till ditt Vittsjö – och grova, rasistiska uttalanden som etsat sig fast.

– Ja. Vittsjö är inskränkt, som alla andra byar. Men vet du vem som vägrade att lägga ut den där listan i sin butik? Fridolins herr­ekipering. Min morfar har ett underbart underifrånperspektiv.

Några år senare öppnades flyktingslussen ändå. Miljöpartisten minns särskilt en småbarnspappa från Kongo som promenerade med sin barnvagn.

– Han var min första kontakt med någon från ett annat land. Slussen var välbehövlig för byn så att vi fick träffa lite folk.

Det skulle bli mer dramatiskt än så. Hösten 2002 utsattes den nyblivne riksdagsmannen för dödshot från högerextremister, under nej till EMU-kampanjen hade han livvaktsskydd och nyårsafton 2003 greps han av israelisk polis sedan han protesterat mot muren mellan Israel och Palestina som bland annat hotade en gammal palestinsk olivlund.

– Herregud, det var inte ens civil olydnad. Men om man är villig att lyssna på bägge sidor i den där konflikten får man vara beredd på kritik.

Kan du inte ha sabbat många budskap genom att vara så påstridig att folk kunnat skylla på din ungdom?

– Det hade de gjort ändå. Om jag hade köpt en ny kostym och börjat prata som de andra i riksdagen så hade jag fått kritik för det också.

En som följt Fridolins karriär på avstånd är hans pappa som efter skilsmässan när sonen var två år befunnit sig i periferin.

– Det blev bara så. Vi träffas någon gång och pratar vid födelsedagar.

Hur känns det?

– Jag vet ju inget annat. Jag har inte funderat så mycket på det. Jag kan ju inte recensera deras skilsmässa. Jag fick kärlek från min mamma, mormor, morfar och mina syskon.

Hur ser du på egen familj och barn?

– De ska få mycket kärlek när de kommer, om de kommer.

Till dess – tålamod. Något seriöst jobb­erbjudande har ännu inte trillat in så det kan bli studier. Planen är att ta en sak i taget – KU-avslutet, valupptakten och ett boksläpp i juli–augusti.

– Det är en bok om murar. Temat är global apartheid, säger Fridolin som i hemlighet skrivit på texten sedan han kom in i riksdagen. På egen hand, säger han och medger sitt kontrollbehov.

– Jag är nog inte den lättaste att jobba med.

Men desto lättare att fika med. Kaféhäng är en hobby i kompisgänget som består av många mambor utan fast jobb.

Så du bjuder på bakelserna?

– Ja. Haha. Och ölen. De är mitt bollplank. Men mest blir det bostads- och kärleksbekymmer som avverkas. Det senare är svårt att påverka i riksdagen.

Är du inte rädd att bli mätt på allt i förtid, blasé?

– Jag är jättetacksam för chansen att sitta i riksdagen, men det finns så mycket annat man kan göra.

Är du rädd att bli gubbe i förtid i riksdagen?

– Min pappa blev tunnhårig när han var 30 så den rädslan har andra orsaker.

Är det därför du poppat till ditt utseende?

– Det är Jennies fel.

Semlan är uppäten. Nästa offer är en Budapestbakelse. Praktikanten Simon ler. Nu vet han snart allt om Gustav, slår han fast.

– Allt du själv inte vågat fråga, kontrar riksdagsmannen som själv inte vill kalla sig modig men som är nöjd med KU:s insats.

– Jag har svårt att se att det inte skulle bli ett misstroendevotum. Jag tror att Laila Freivalds får gå.

Framtiden får visa vem av dem som går först. Och till vad.

Ska du ta igen ungdomsåren och börja, hur säger man i Skåne, ”glötta” dig?

– Kanske. En vecka, sedan klättrar jag nog på väggarna.

Detta är jag

Så tycker jag...

Britt Peruzzi