– Vi får inte dra ner rullgardinen

Magda Eggens överlevde förintelsen – nu förläser hon för unga

NYHETER

”När jag hämtades till Sverige skulle jag fylla 21. De tog emot oss i småbåtar när vi kom med färjan. Jag fattade inte vad som hände. Jag vägde 28 kilo och var mycket sjuk.”

Magda Eggens har skrivit åtta böcker om krig och flykt och sina egna upplevelser i koncentrationsläger på 1940-talet.
Foto: malin gezelius
Magda Eggens har skrivit åtta böcker om krig och flykt och sina egna upplevelser i koncentrationsläger på 1940-talet.

Magda Eggens överlevde förintelsen.

Hon kom till Sverige i slutet av april 1945 med en av de vita bussarna. Då hade hon suttit i koncentrationsläger i ett år och förlorat nästan hela sin familj. I dag föreläser hon för ungdomar om det som hänt henne. Hon har också skrivit flera böcker.

– Det är oerhört viktigt att de unga får veta om det som har hänt. Många har sett filmer och läst böcker men genom mig kan de förstå hur det var, säger hon.

Familjen mördades

1944, när Magda var 19 år, hämtades hela hennes familj till ett ghetto hemstaden Kisvarda i nordöstra Ungern.

Sedan skickades de till Auschwitz.

– Min mamma var höggravid och mördades direkt. Alla under 13 dödades också, säger Magda.

Hennes pappa dog något senare.

Själv jobbade hon och hennes syster Eva i flera arbetsläger innan de kom till Sverige.

Vägde 28 kilo

Båda var då så sjuka att de inte förstod vad som hände.

– När vi kom till Danmark tog de våra kläder som var fulla med löss, duschade och tvättade oss och gav oss varsin overall som vi försvann i. Jag fick en papperslapp i handen som det stor 28 på. Jag vägde 28 kilo. Eva vägde 25, säger Magda Eggens.

Det enda hon har kvar är ID-brickan från Auschwitz, en pennstump, ett papper, en torkad blombukett och en liten tygpåse.

– Jag fick den av en vännina som jobbade i syverkstan åt tyskarna. Jag gömde en liten avbruten kniv i den. Hade SS-männen fått reda på det hade de skjutit mig, säger hon.

”Lyx”

Första anhalten i Sverige var tennisstadion i Malmö.

– Vi fick bo där, det låg madrasser på golvet med papperslakan. Sån lyx det var för oss! Sen var vi i karantän i 6 veckor och sedan på ett konvalescenthem i Bjärnum.

I augusti 1945 fick Magda en liten bok, 10 kronor, en uppsättning kläder och en tågbiljett. Hon åkte till Gislaved för att arbeta på gummifabriken tillsammans med några andra unga kvinnor.

Magda kunde ingen svenska men efter några månader vid det löpande bandet där hon satte sulor på gummistövlar så mötte hon en ung ingenjör i matsalen.

Svårt att förstå

– Han frågade om han fick sitta med oss och när han märkte att jag inte kunde svenska så frågade han om jag ville lära mig.

Det slutade med att de gifte sig och flyttade till Stockholm. Magda utbildade sig till fritidsledare och jobbade i många år med ungdomar som hade drogproblem.

Att det finns de som i dag förnekar förintelsen och hyser misstänksamhet mot andra folkgrupper är ett mysterium för Magda Eggens.

– Det är förfärligt, med all den kunskap vi har och alla människor som mördades, säger hon.

– Vi måste bekämpa rasismen med näbbar och klor. Varje människa har eget personligt ansvar att närma sig andra och inte dra ner rullgardinen för det som händer. Vi får inte tänka att ”det här angår inte mig”. Vi bor i samma land och sitter i samma båt, säger Magda Eggens.

Böcker av Magda Eggens

Läs mer

Karin Abrahamsson (karin.abrahamsson@ungtval.se)