”Jag känner mig redan förbrukad”

Elin, 21, blev utbränd på sitt första jobb

Vilar mycket Elin Larsson arbetstränar på en förskola två timmar per dag, men sedan måste hon vila.
Foto: Mats Strand
Vilar mycket Elin Larsson arbetstränar på en förskola två timmar per dag, men sedan måste hon vila.
NYHETER

(AFTONBLADET) Tranås

Hon var bara 20 år.

Då blev hon sjuk av sitt första jobb.

– Det är fruktansvärt. Livet hade knappt börjat. Men det känns redan som jag är förbrukad, säger Elin Larsson, 21.

Hundvän Elin har skaffat valpen Zack för att få sällskap på dagarna.
Foto: Mats Strand
Hundvän Elin har skaffat valpen Zack för att få sällskap på dagarna.

Elin är en av Sveriges 4 757 unga långtidssjukskrivna.

Ett år efter kollapsen är Elin fortfarande sjuk. Hon äter antidepressiva mediciner och går i samtalsterapi.

Att bli frisk går sakta.

Att bli sjuk gick snabbt.

Hur kunde det gå så illa?

Elin Larsson växte upp i en medelklassfamilj. Båda föräldrarna är poliser.

Hon var bara 19 år när hon blev anställd som telefonist på ett callcenter i maj 2004. Året dessförinnan hade hon tagit studenten och varit aupair i USA.

Stor press på jobbet

Elin blev överlycklig när hon fick jobbet. Hon skulle boka biljetter åt företagets kunder.

– Jag trodde att det skulle vara ett perfekt jobb för mig. Jag gillar ju att prata med människor, säger hon.

Men arbetet var pressande.

Målet: 20 samtal i timmen.

Eller: tre minuter per samtal.

Antalet samtal räknades och registrerades. Prestationen skulle vara på topp.

– Man skulle hålla sina mål. Ta 20 samtal i timmen. Det var ofta som man misslyckades. ”Jaha, nu har jag inte klarat det i dag heller.”

Elin kunde jobba elva dagar i följd.

– Jag vågade inte säga nej. Jag var rädd att jobbet skulle gå till någon annan, eftersom jag var behovsanställd, säger hon.

Men det som slutligen knäckte Elin var att arbetsuppgifterna var så monotona.

”Jag grät i timmar”

– Jag satt åtta timmer per dag och sade exakt samma sak hela tiden. Att vara konstlat artig i telefon och spela en roll hela tiden var nog det som gjorde att jag inte pallade till slut, säger Elin.

– Jag var helt slutkörd när jag kom hem. Jag bara grät i timmar.

Elin fick sömnrubbningar, sov inte alls och drömde mardrömmar om jobbet.

– Jag drömde att jag bokade biljetter. Jag svarade ”Nej, det finns inga biljetter”. Jag såg den där bokningsskärmen framför mig hela tiden.

Hon fick koncentrationssvårigheter, var förvirrad och hade beslutsångest.

– Jag kunde inte ens bestämma om jag skulle ha korv eller skinka på smörgåsen.

Elin härdade ut i sju månader. Strax före julen 2004 kollapsade hon.

– Jag kände: Jag orkar inte längre.

Fick diagnosen

Hon var 20 år när hon fick diagnosen utmattningsdepression. Elin blev sjukskriven och isolerade sig hemma i tvåan i Tranås.

– Jag skämdes. Jag var rädd för att folk skulle misstro mig. Det syns ju inte utanpå mig hur jag mår.

Elin tror att de höga krav hon ställer på sig själv bidrog till kollapsen.

– Jag vill vara duktig. Jag vill att alla ska tycka om mig. Jag vill vara trevlig. Jag har ju egentligen lätt för att vara trevlig, säger hon.

Med nosen i knäet på Elin vilar valpen Zack, 8 månader. Elin skaffade hunden för att få sällskap och komma ut på promenader.

I dag tvivlar Elin på sin egen förmåga.

– Jag är ständigt livrädd inför framtiden. Att jag inte ska orka. Att jag inte ska bli frisk. Jag undrar: Hur ska det gå för mig?

Elin borde vara en drömtjej för vilken arbetsgivare som helst. Hon är vänlig, verbal, välformulerad, ordentlig och plikttrogen.

– Det jag är mest rädd för är att jag inte ska få ett jobb, för att jag varit utbränd, säger hon.

– Jag vill ju bara vara normal.

Tittar mycket på tv

Nu arbetstränar hon på en förskola två timmar per dag. Sedan måste hon vila. Hon simmar, läser, löser korsord.

– Jag vill knappast erkänna det, men jag tittar mycket på teve, flera timmar om dagen.

Elin överlever på rehabiliteringsbidrag på 5?000 kronor netto i månaden.

Hon klarar sig för att hon delar på räkningarna med sin sambo Fredrik, 24.

Vad känner du inför framtiden, Elin?

– Jag försöker att inte tänka så långt framåt. Då får jag panik.

Måste klara sig på 5 000 kr i månaden

Läs mer:

Tidigare:

Mary Mårtensson