SINGEL-PETER: Att stanna livet ut går inte

NYHETER

Hon säger att hon har svårt att nöja sig. Att hon hela tiden vill ha nåt bättre. Och därför inte riktigt kan se att hon kan bli tillsammans med någon och stanna livet ut.

Jag tar en tugga av svamprisotton, tittar ut genom Italianos fönster mot Nybrogatan och säger att jag förstår henne, att jag själv tänker likadant, men att jag ändå hoppas träffa den personen som får mig att ge upp allt annat.

Det känns både befriande och konstigt att prata såhär med någon man dejtar. För i princip säger hon att hon, om vi skulle bli tillsammans på riktigt, inte kommer att stanna. Och jag säger samma sak.

Vi lämnar ämnet och börjar diskutera konferensgänget bredvid. Vi spånar om vilka som eventuellt kommer att ligga med varandra och gissar att en kille i grå kostym kommer att ha ångest i morgon, eftersom han troligen är gift men ser ut att ha lite väl bra g med tjejen mittemot.

Vi dricker ur rödvinet och hämtar hennes bagage på vägen hem till mig. Hon ska till Berlin på morgonen med sitt jobb och berättar om en dekadent klubb där folk har sex helt öppet. Nånting i mig vill inte att hon ska gå dit.

Kan vi inte bara nöja oss med varandra?

SINGEL-HANNA: Nej, jag ska inte förlova mig