SINGEL-PETER: Mysteriet äter mitt huvud

NYHETER

På morgonen läser jag det igen. Sms:et jag fick 02.12.

"Tja snäckan! Är på 30-årsfest och kommer nog inte gå ut i kväll. Men vi kan väl ta ett glas vin på Sturehof i morgon eftermiddag så får jag höra hela historien då. Kommer inte att skaffa pojkvän i kväll, bara töntar här tyvärr. Kram kram."

När jag fick det så svarade jag "vem är du?" och fick tillbaka "Hoppsan, verkar som jag messat fel. Ber om ursäkt! Hoppas du har en härlig kväll" och nöjde mig med det.

Men nu tänker jag att hon ju måste haft mitt mobilnummer i sin telefon och letar upp hennes namn på hitta.se, men det ringer inga klockor. Kan det vara någon jag träffat ute nån gång?

Jag går och lördagsbrunchar med brorsorna på Diplomat och ältar sms:et. Vem är hon? Vems 30-årsfest var det? Vad är det för historia som hennes kompis ska berätta? Menar hon att hon hade hoppats på sex men att det inte var några snygga killar där?

På väg till kontoret tvingar jag mig förbi Sturehof och spanar in, men jag ser inget bekant ansikte eller nån som hejar åt mitt håll.

Mysteriet äter mitt huvud, samtidigt som jag inser att jag borde tänka på viktigare saker.

Som vad jag ska göra av mitt liv, till exempel.

Kanske gör han det när hon hånglat med någon annan igen. Då får jag åtminstone vara ett plåster på såren.

Ibland får man vara glad för det lilla.

SINGEL-HANNA: Väntar bara på att han ska höra av sig