”Vad gör oss till människor egentligen?”

Alexandra Pérez, 19: Utan våra brister vore vi inte människor

NYHETER

Vad gör en människa till en männsika egentligen?

Är det uttseendet? Hur pass snygg man är? Hårfärgen? Klädstilen? Längden? Om man är överviktig eller smal?

Eller är det mer åt det politiska hållet? Vad man röstar för på nå parti? Vad man har för nå yrke? Ens inkomst?

Eller är det det genetiska? Vad man har för bakgrund? Vad dina föräldrara har för bakrund eller yrke? Vad man fick för uppfostran?

Eller kan det bero på vår personlighet? Att man har bestämda åsikter? Att man är naiv? Att man har dåligt självförtroende? Eller att man är egoistisk?

Vissa kanske till och med tror att mycket kan bero på ens religion. För kristna anser starkt att de som tror på Gud och Jesus är de som kommer bli belönade på slutet. Är det det som gör en människa till en människa – ens religiösa åsikter?

Förr sa jag alltid att det som gör en människa till en hel människa är att hon fattar egna beslut, står fast vid dem och är lycklig. Men är det helt rätt?

Vi människor är överlag inte lyckliga idag, så är det bara.

Vi tar på oss allt för mycket, för att visa andra hur bra vi är, men det enda vi vinner med det hela är olycka.

Varför då fatta beslut, som i slutändan bara kommer att bringa oss olycka?

Jag har själv kommit på mig själv med att fatta livsviktiga beslut, i stundens hetta, bara för det kändes bra och rätt för stunden. Lika förbaskat har jag hittat mig själv gråtande i ett hörn över någonting jag själv kunnat hindra. Varför utsätta mig själv? Varför inte tänka efter?

Din kille är otrogen mot dig, du mår så dåligt att du vill dö. Det finns ingen mening med livet något mer. Han bönar och ber på sina bara knän om att du ska förlåta honom och ta tillbaka honom – och du gör det!

”Han sa att det inte betydde nånting, det är mig han älskar.”

Hallå!!!!! Hade det inte betytt någonting hade det aldrig hänt, och hade han älskat dig SÅ mycket, hade han aldrig haft sex med en annan.

Du mådde så dåligt att det inte var sant. Varför då ta tillbaka svinet? Varför utsätta sig för något sådant igen?

Vi gör liknande saker hela tiden, fast vi kanske själva inte märker det, fast vi lovat oss själva att aldrig mer bli utsatta, så gör vi det.

Med mina egna ögon har jag sett folk som jag trott aldrig skulle låta nån trampa på dem begå misstag om och om igen.

Hur många av er har inte djupt ångrat ett beslut ni fattat? Det har vi alla.

Men varför är vi då så dåliga på att ta lärdom?

Förr i tiden fattade folk inte sina egna beslut, och kunde heller inte säga ”Det gör jag inte om”.

Det kan dock vi göra.

Jag fattade ett beslut en gång flera år sedan, någonting som just för studen kändes helt rätt.

Jag valde att förlåta någon som påstod sig vara min bästa vän, någon som älskade mig. Hon hade gått bakom ryggen på mig, avslöjat saker för folk, saker jag sagt till henne i förtroende. Jag förlät henne.

Lärde jag mig något av det? Jo, men en kort tid senare, gjorde hon samma sak igen, hon högg mig i ryggen. Ännu mer sorg och känna sig sviken igen.

Just den studen kändes det harmlöst, det kändes rätt att förlåta henne, trots all sorg hon hade orsakat mig. Men jag fick känna på sveket och sorgen två gånger om, bara för att jag förlåtit henne första gången. Jag hade självmant faktiskt kunnat bespara mig allt, men jag fick sota för att jag trott på henne.

Jag har kommit fram till en sak. Alla vi människor är lika. Oavsett utseende, religion, politik, bakgrund, nationalitet...

Vi begår alla misstag, och även misstag vi begått förr.

Då märker jag ju, vi människor är inte perfekta för fem öre.

Vi ska ha tragedi i våra liv, för det är just det som gör oss så mänskliga, det som gör oss till människor. Att vi begår misstag efter misstag, är bara en av de många bristerna vi har, men kanske den som flest kan känna igen sig i.

Alla våra fel och brister gör oss till människor, alla korkade beslut, som vi kanske ibland tar lärdom av, alla våra störande fel, alla våra bra saker också förstås, men just att vi inte är perfekta, gör oss till människor.

Vi ska ha våra skavanker, för utan dem är vi inte mänskilga.

Läsarartikel

Alexandra Pérez