Översten var rysk general

Förrädaren sålde Sverige för 600 000 kronor

1 av 7 | Foto: SCANPIX
KODNAMN: ÖRNEN Överste Stig Wennerström lämnade ut alla militära hemligheter han kom över till ryssarna. Men i sin sista intervju 2003 sa storspionen att han inte låg sömnlös om nätterna och funderade på vad han gjort. "Jag är inte den typen."
NYHETER

Landsförrädaren Stig Wennerström sålde ut hela det svenska försvaret till Sovjetunionen.

Själv såg han sig som en fredskämpe.

Det var han ganska ensam om.

Stig Wennerström var känd redan innan spion-skandalen avslöjades.

Den bildsköne översten sågs ofta under kristallkronorna i de fina salongerna.

Där satt han, självsäker och leende, omgiven av det vackra folket, drack champagne och njöt av livet.

Lärde sig ryska

Han var överste i flygvapnet under vapenslagets mest expansiva period.

Hans bok "Röda vingar" om det sovjetiska flygvapnet fanns i varje flygintresserad pojkes bokhylla.

Wennerström började som sjöofficer, men insåg snabbt att framtiden fanns i luften.

Han studerade ryska och blev flygattaché vid svenska ambassaden i Moskva åren 1948 - 1952.

Redan då började han sitt extraknäck åt ryssarna. Men han påstod i alla fall själv att han på den tiden inte sålde några svenska militära hemligheter.

1952 - 1957 var han flygattaché vid svenska ambassaden i Washington.

Hans ryska vänner var överförtjusta.

Spionkamera

När han kom hem till Sverige fick han arbete på Försvarets kommandoexpedition. Han knöts också till UD som nedrustningsexpert.

Ingen av hans fina vänner eller officerskamrater kunde ana vad som pågick hemma i jättevillan i Djursholm.

Där satt Stig Wennerström med sin lilla kamera och fotograferade - när han inte gjorde det på tjänsterummet.

Han drog ned byxorna på hela det svenska försvaret - som på den tiden var mycket starkt och hade en nyckelroll i både Natos och Warszawapaktens krigsplanering.

Han såg allt. Lämnade ut allt.

I Sovjetunionen gick han under kodnamnet "Örnen".

Men Säpo hade börjat fatta misstankar:

Wennerström tjänade 41000 kronor om året som överste, men han bodde i en sagolik tiorumsvilla i Djursholm.

Han hade två bilar, familjen reste ofta utomlands och han hade två årslöner på banken.

Och festerna, festerna. De var storslagna. Och många.

Det finns flera bilder på Wennerström när han glatt hälsar på den sovjetiske försvarsattachén Vitalij Nikolskij. Nikolskij var inte bara Wennerströms sovjetiske kollega. Han var spionens arbetsledare och förman.

Säpo anade

Det sägs att Wennerström var så fräck att han lämnade över hemligt material till Nikolskij samtidigt som en del av bilderna togs.

Den svenska säkerhetspolisen visste inte att Wennerström också var sovjetisk general.

De visste egentligen ingenting. De hade inget annat än vaga och obehagliga misstankar.

Men "general Wennerström" kände flåset i nacken.

Säpo tog kontakt med Wennerströms städerska, Carin Rosén, gift med en underofficer. Hon tyckte också att översten betedde sig skumt.

Carin Rosén hittade en filmrulle som Wennerström gömt undan och gav den till Säpo. Hon avslöjade också hans radiosändare, fotolabb och hemliga handlingar.

Den 20 juni greps han helt odramatiskt i centrala Stockholm. Några dagar senare blev gripandet officiellt.

Nyheten slog ned som en bomb. Till och med 12-åriga småkillar ylade om dödsstraff.

Wennerström själv gick förödmjukad, men rak som en eldgaffel i ryggen till rättegången.

Sålde ut allt

Mycket var hemligt, men så mycket kom fram att han sålt ut hela flygvapnet, robotförsvaret, hemliga baser, hemliga bränsledepåer, radarförsvaret, mobiliseringsplaner - kort sagt allt.

Det kan ha varit Wennerström som tipsade ryssarna om att en svensk DC3:a spionerade utanför Baltikum.

Planet sköts ned av ett ryskt stridsflygplan och de åtta ombord hördes aldrig av igen.

För alla dessa tjänster hade han fått 600000 kronor. Förvisso mycket pengar, men inga svindlande summor. Inte ens på den tiden.

1964 dömdes han till livstids fängelse och låstes in på Långholmen.

Wennerström skrev en apologetisk självbiografi och satt i sin cell och bearbetade artiklar åt herrtidningen Fib-Aktuellt.

Börje Heed, Aftonbladets legendariske reporter, ordnade permission åt spionen och bjöd ut honom till sin sommarstuga 1971.

En obruten man

-Jag ångrar vad jag gjort mot mitt land, sa Wennerström till Heed.

Men han sa också:

-Att prata om ånger sedan man blivit avslöjad - nej det tycker jag inte ger något.

Wennerström benådades 1974. Då var han inte rysk general längre. Det stod nämligen i kontraktet att anställningen skulle anses som avslutad om ingen av parterna haft kontakt med varandra på 10 år.

Hans hustru Ulla, "Draken" kallad, hade dock hållit deras gemensamma avtal och väntade på sin man i Djursholmsvillan.

Wennerström var redan då en gammal man. Utåt sett var han dock obruten.

Han gick på sina promenader. Hälsade vänligt på dem som hälsade på honom. Men han var utesluten från alla sociala sammanhang där han tidigare hade varit så hemtam.

För 13 år sedan träffade Aftonbladet honom. Han var mycket artig, men sa inte mycket:

-Jag talar aldrig med någon. Det vet alla... de borde veta efter 30 år att jag aldrig talar med någon, aldrig ger några informationer.

För tre år sedan gav han sin sista intervju:

-Om jag fick leva om mitt liv, jag är nog så dum att jag skulle låta det vara precis som det har varit, sa han till tidningen Året Runt.

Kungen brukar skicka ett gratulationskort till alla svenskar som fyller 100 år.

Det skulle Stig Wennerström ha gjort i augusti. Frågan är om "Örnen" skulle ha fått något kort av kungen.

Fakta/Fyra andra svenska spionaffärer

Johan Edgar, Svante Lidén