Nu vågar vi gå ut

1 av 3 | Foto: MATTIAS CARLSSON
firar Förskoleläraren Anna Löfström festar med sin kompis Charlotte Berglund. Hon har sett hur dagisbarnen påverkats. ”6-åringarna leker Hagamannen med sina barbiedockor. Det är deras sätt att hantera allt det hemska.”
NYHETER

UMEÅ

Ännu en fredagsnatt i raden och Anna Adolfsson, 21, sippar lugnt på kvällens första gin & tonic.

Men det finns en betydande skillnad.

Hon är inte rädd längre.

Anna står lutad mot väggen inne på O"Learys i centrala Umeå och beskriver en höst som närmast gick att likna vid ett fängelse.

- Det var vidrigt. Man var så rädd för att gå ut. Samtidigt som man var så jävla arg.

Väninnan Malin Engblom, 21, var utrustad med både överfallslarm och spray. Ändå brukade hon kila fast en nyckel mellan ring- och långfingret för att känna sig säkrare.

Om hon ens vågade sig ut efter mörkrets inbrott.

Det är efter midnatt och en svag doft av svett vilar över sportbaren O"Learys. Det var här 33-åringen festade med sitt jobb den där lördagen i december.

"Djävulsk rädsla"

Några hundra meter därifrån misstänks han ha våldtagit en 51-årig kvinna och bitit av hennes öra innan han lämnade henne vid Tegsbrons södra brofäste.

Sedan dess har Susanna Jonsson, 20, vevat den där kvällen om och om igen i sitt huvud. Samma kväll hade även hon tagit några glas på O"Learys. Ensam promenerade hon sedan hem över Tegsbron.

En timme senare slog Hagamannen till.

- När jag läste om det dagen efter kände jag först lättnad. Men jag kände också en djävulsk rädsla. Sedan skaffade jag mig både skunkspray och överfallslarm. Och nu tar jag alltid taxi hem, säger Susanna.

Hon är en av många som har växt upp med rädslan. Kompisen Anja Johansson, som bor tolv mil utanför Umeå, är en annan. Anja minns hur hon i de tidiga tonåren brukade spela "anden i glaset" med kompisarna på ungdomsgården Flamman i Lycksele.

En gång frågade Anja om Hagamannen fanns i Lycksele. Hon fick ett ja till svar.

Det var en helt annan sorts rädsla, säger hon.

- Man vet ju mer nu.

Förskolläraren Anna Löfström ser varje dag hur de yngsta i Umeå påverkas.

- Sexåringarna leker Hagamannen med sina barbiedockor. Ja, det är ju deras sätt att hantera allt det hemska, säger hon.

Vem som helst kan inte vara en våldtäktsman.

Men våldtäktsmannen kan vara vem som helst.

- Det har hela tiden funnits i bakhuvudet. Har jag suttit bredvid någon på krogen så har jag kollat om han haft små fötter. Man har ju läst om Hagamannens små fötter, säger vårdbiträdet Sara Andersson, 33.

Många talar om glädje och lättnad, samtidigt som de i nästa andetag betonar att det inte är över.

Umeå har befriats från ett monster som hållit en hel stad som gisslan. Men osäkerheten lever ännu kvar.

Inte ensam

Det kan finnas fler familjefäder i röda hus med vita knutar. Fler monster redo att mörda och skända.

33-åringen häktades exempelvis inte för alla våldtäkterna.

Och för två veckor sedan försökte tre okända män våldta en ung kvinna i centrala Umeå.

Emily Pallin, 17, står ensam och väntar på bussen hem till Ersboda. Jag frågar henne om hon är mindre rädd nu.

- Jag vet inte " Det är nog ingen större skillnad. Jag går helst inte ensam nu heller.

I Umeånatten är det bara en sak som är helt säker.

Hagamannen är inte ensam.

Varken här eller någon annanstans.

Läs mer:

Tidigare:

Ronnie Sandahl