(Synda)Bockar i kanten

NYHETER

Nästa person som använder ordet syndabock i samma mening som ordet flodvåg, bör bli föremål för ett kärnfullt, gammaltestamentligt straff.

Tre saker är säkra i svensk politik, förutom att vi blir rånade och lurade.

Den första är att varje förslag om ytterligare registrering, övervakning och avlyssning av oss, alltid har en hejarklack med samma argument: "den som har rent mjöl i påsen "" Det är irriterande under normala omständigheter. Nu har vi en justitieminister som bygger sin karriär på det argumentet.

Den andra är att varje förbud, påbud och klåfingrigt ingrepp som riksdagen hittar på, kan väcka debatt innan det genomförs. Men så snart beslutet är fattat accepteras det som normalt, oavsett hur prilligt det är. Rökförbud, sopsortering, cykelhjälmstvång, fettskatt: väl genom riksdagen kommer alla rykten om att motståndet fortsätter att vara falska.

Den tredje är att varje gång någon politiker avtvingas ansvar dyker genast ordet syndabock upp.

Det är inget fel på själva ordet syndabock. Lika lite som det är fel på ordet docksöt. Men orden har en innebörd.

Om någon säger "Göran Persson är docksöt" vet vi att denne någon lider av ett eller flera av följande problem: synsvaghet, oärlighet, anställning vid socialdemokraternas partikansli eller okunnighet om innebörden av ordet "docksöt". Ordet kan missbrukas.

Detsamma gäller ordet syndabock.

En syndabock är ett djur eller en människa som får bära skulden för något som någon annan är skyldig till.

Läs det gärna igen. Med eftertryck på "någon annan".

Konkret exempel: Att ställa Lasse Berghagen inför rätta för Skandias försvunna miljarder vore att göra honom till syndabock. Att kräva skadestånd av Skandias styrelse och ledning för Allsång på Skansen vore att utse syndabockar. Men att göra tvärtom KAN inte vara att utse syndabockar. För det är att lägga skulden hos de skyldiga.

Kort sammanfattning: Att utkräva ansvar är en sak. Att peka ut en syndabock är raka motsatsen - de ansvariga går fria och en oskyldig klandras istället.

Nu kan ni, om ni inte tröttnat, återgå till att tala om KU:s prickning av sex ministrar. Notera, innan ordet syndabock smyger sig på, att de prickas för hur de skött sina uppdrag, inte för vågen i sig.

Och för tydlighets skull: KU klandrar ingen för Allsång på Skansen.

Jag läser Das Kapital med damtrosor på

Johan Hakelius