SINGEL-HANNA: Jag är familjens överhuvud

NYHETER

Söndag igen och jag var ute i går. Som vanligt brunchar jag med likasinnade på Kungsholmen.

Vi har värmeljus på bordet och allt annat man kan önska sig.

Vi läser tidningar, pratar om veckan, går igenom vad som hände i går och ojar oss över nästa vecka.

Som par gör.

När det börjar skymma åker jag hemåt. Men i dag vill jag inte hem, jag vill ha sällskap. Desperat.

Och Gud hör bön. En kompis ringer och bjuder mig på middag. Parmiddag.

Tvekar först. Parmiddag kan verkligen göra en singel deprimerad.

Men jag gör det. Åker på middag med obligatorisk kandelaber och hyrfilm.

Vi får stuva om för att få plats i soffan och efterrätten räcker inte riktigt för fem. Men vi har det riktigt mysigt.

Jag är familjens överhuvud, inte hon-utan-partner. Jag är det exotiska inslaget som kan berätta anekdoter om kroglivet. Som de inte längre minns.

Går nöjd hem och däckar vid tolv. Att vara singel är inte så dumt trots allt.

Efter år av träning kan man faktiskt både äta kakan och ha den kvar.

SINGEL-PETER: Flickvännen läste Min häst