Jag gillar "Die hard" - där det smäller"

SSU-basen Anna Sjödin om krogbråket, civilkurage - och sin politiska framtid

1 av 2 | Foto: Foto: LASSE ALLARDLördags-
åtalad Anna Sjödin har bara en kort kommentar till åklagarens beslut i går: -Jag tar det med ro, jag är inte förvånad.Det här är jag
NYHETER

Hon är inte bara en snusande rugbytuffing som övernattat i en fyllecell.

SSU:s ordförande är också en jäkel på att skratta åt sina misstag.

-Jag kanske behöver en personlig coach, ha, ha, säger Anna Sjödin som igår åtalades för fyra brott i samband med krogbråket.

Det är torsdag och en halvdisig vårmorgon och Anna Sjödin är, som hennes pressekreterare i förväg varnat, "less". Less på frågor om natten på krogen Crazy Horse, eller för att prata svenska: den galna hästen.

Men hon förstår att det måste nämnas, något annat vore konstigt. Så vi bortser från den vanliga intervjutekniken att spara det obehagliga till sist och får det i stället undanstökat direkt.

Hur tänker du nu, om det här krogbråket?

- Jag accepterar att det måste ha sin gång men för min egen del är fokus på valrörelsen, säger hon när vi träffas på ett praktiskt beläget hotellcafé, mellan ett frukostmöte och ett förbundsstyrelsemöte.

Hon har otroligt klarblåa ögon, röda slingor i det blonda håret och stoppar in en snus medan vi avhandlar kvällen i fråga. Den som började som kvällar med spritfester brukar göra, med fanan i topp, men slutade med att SSU:s ordförande blev utslängd från en krog känd för sin billiga öl.

Där hade skandalen räckt och blivit över. I stället blev det också övernattning i fyllecell och, framför allt, ett ordkrig som blev rättssak.

Sjödin hävdar att krogvakten, en invandrare som till vardags arbetar som läkare, misshandlade henne, något som åklagaren valde att inte väcka åtal för Vaktens anklagelser mot Sjödin, däremot, gick i går till åtal på fyra punkter: våld mot tjänsteman, våldsamt motstånd, egenmäktigt förfarande och förolämpning.

Vad har du för känslor, i efterhand? Nervös?

- Jag hetsar inte upp mig så mycket, kan inte göra något åt det. Och det som är viktigt för mig - att driva de politiska frågorna - fungerar ju väldigt bra.

Fest, slagsmål, löpsedlar - det är hon och Örjan Ramberg som fyllt kvoten den senaste tiden, konstaterar jag medan kaffet serveras. Anna Sjödin svarar med tystnad och rör inte en min.

Skillnaden är att Ramberg inte har ett riksdagsval att tänka på?

- Nej, men... I grunden tror jag att debatten behövs. Jag har fått oerhört mycket respons från folk som varit med om liknande. Det är inte rimligt att tjejer och killar inte ska kunna röra sig i det offentliga rummet utan att vara rädda.

Statsministern sa "Ledsamt att detta skulle hända en så bra tjej." Var det inte lite klappa på huvudet-vibbar?

- Jag uppfattar Persson som rätt snäll. Det är ur den synvinkeln jag läser det han sagt.

Många har reagerat på att du ihärdigt beskrivit dig själv som offer.

- Det är en jävligt stark känsla av maktlöshet. Och man är ju det, när man blir nedslagen så är man ju ett offer.

Alla måste få gå på krogen, sa du. Men en SSU-bas som anklagas för att ha skrikit rasistiska förolämpningar?

- Jag har varit tydlig med att jag aldrig uttryckt mig så.

Ok, vi lämnar krogen så länge. För du gör väl annat än går på krogen?

- Ja. Ha, ha. Speciellt numera.

Vad gör du när du inte jobbar?

- På fritiden, den obefintliga? Jag försöker komma bort från det politiska, träffa kompisar och familjen.

Med en vecka kvar till påsk funderar hon på att åka hem till föräldrarna utanför Enköping, där hennes pappa antagligen sin ovana trogen tänkt gömma påskägg ute på gården. Trots att de tre barnen är fullvuxna och en av dem växt till sig till SSU-ordförande.

- Pappa tycker fortfarande det är roligt att gå ut och köpa tidningen på julafton också... ha, ha.

Anna Sjödin växte upp i en kärnfamilj i antimetropolen Gåde som ligger utanför Grillby som ligger utanför Enköping. Mamman utbildade sig sent till socionom, pappa var egen företagare, snickare.

Vad fanns det för folk i Gåde, några invandrare alls?

- Där fanns mycket bönder. På skolan fanns det så klart människor med annan etnisk bakgrund. Och mina föräldrar tog emot flyktingar på stadshotellet i Enköping, flyktingarnas första instans. Jag minns att de tog hem dem och käkade ihop, för att skapa kontakt. Vissa skrev långt efteråt och skickade julklappar. Det var nog rätt bra. Det är viktigt att se att människor har eget ansvar också i det lilla, man måste bry sig om folk, inte vänta sig att någon annan ska göra det.

Det sociala engagemanget poppar upp här och där. För några år sedan var Anna Sjödin med och startade Fridhem, ett skyddat boende för kvinnor under hot i Umeå.

- Jag hade jobbat på Kvinnojouren under socionomutbildningen och insett att man måste förändra strukturer, jobba för ökad jämställdhet. Det är lösningen.

Du bodde i Umeå när Hagamannen började härja. Vad minns du av det?

- Taxinäringen gick upp för alla var ju medvetna och man tänkte alltid på den ökade risken, säger SSU-drottningen som ändå älskar sitt Umeå, med kulturlivet och den låga medelåldern.

Men sedan hon valde politiken har fritiden krympt, liksom idrottandet. I dag är det 12 år sedan hon spelade VM i rugby.

- När jag flyttade till Umeå för att plugga fanns där inget rugbylag men jag fick förmånen att träna några fotbollstjejer som tränaren tyckte behövde tuffa till sig med några rugbypass.

Tuffade du till dem?

- Framför allt tyckte de att det var roligt. Det handlar om mental inställning, att våga.

Att våga vad?

- Man måste våga ta en tackling, vara fysisk. Det där sitter i huvudet, inget annat. Det gör lite ont men sedan är det skönt.

SSU-basen har aldrig fruktat tacklingar. Redan som 19-åring packade hon väskan och åkte till England för att jobba på vårdhem, ett underbetalt jobb men med gratis husrum.

- Jag åkte ganska snart ut, jag fick sparken.

Varför fick du sparken?

- Jag opponerade mig mot företagsledningen. Det fanns ingen riktig sjukvårdspersonal för de äldre, det var dålig mat, och jag kritiserade faktiska händelser. Så jag stod med min väska på gatan och fick gå vidare till nästa ställe.

På tal om att gå vidare, har du fått vägledning till Stockholms krogar efter incidenten?

- Jag kanske behöver en personlig coach, ha, ha. Om det finns något i det där jag ångrar så är det att jag gick till just det där stället.

Kanske Aftonbladets krogguide?

- Ja, jag kanske borde läsa den.

Var i livet är du om tio år?

- Jag funderar inte så mycket över det utan har lärt mig att det blir som det blir.

Alla har väl en plan?

- Jag vill ju gärna ha barn. Och jag jobbar nog gärna som socialarbetare.

Vilken ministerpost strävar du efter mest?

- Ingen.

Är det inte för lutherskt att förneka att målet är toppen där man kanske kan göra den största skillnaden?

- Jag har svårt för den diskussionen. Jag anser inte att man kan göra karriär i politiken. Det är ett uppdrag efter förtroende, säger 29-åringen som är den andra kvinnan på SSU-tronen sedan Anna Lindh som så småningom blev utrikesminister.

Utrikesminister, då?

- Jag vet inte ens om det är speciellt kul. Det är klart tufft, ett jävla tryck och ansvar.

Plötsligt dyker Anna Sjödins pressekreterare upp i hotellobbyn. Som en väckarklocka - intervjutiden börjar ta slut.

Vad händer efter åklagarens beslut?

- Jag kör på, kan inte göra mycket åt det.

Krogskandalen kommer att avta men alltid förfölja dig.

Hur ska du hantera det?

- Vad ska jag göra åt det?

Tänkte du någon stund där i fyllecellen, att det var slutet på din politiska karriär?

- Nej. Jag var mest arg.

Det här är jag

Det här är mitt liv...

Så tycker jag om

Britt Peruzzi