Mannen är huvudet i hemmet – så länge kvinnan är nacken som vrider på det!

NYHETER

Feminism kopplas alltid till fördomsfulla attityder som manshatare, flator och antipenis, därför att kvinnan har äntligen gett sig själv en röst att bli hörd med. Feminism för mig handlar om mina systras rättigheter i samhället, att våga säga nej, att våga leva det liv de vill, att våga börja jobba och ta ställning i samhället och fylla en funktion utanför hemmet för att kunna påverka orättvisorna.

Tyvärr är det sällan jag lugnt kan säga att jag är en stolt feminist på grund av de stereotypa attiyderna man har gentemot feminism, vars tolkning är helt förvrängd i samhället.

Det finns ett gammalt ordspråk som säger att mannen är huvudet i hemmet, så länge det är kvinnan som är nacken och vrider på den. För mig låter den här myten som en nödvändig symbios och en fin samklang, men vad kan kvinnan göra hemifrån köket? Hur skall kvinnan kunna synas bakom all damm, och höras bakom allt barnskrik i samhällen där huvudet vrider nacken på en om man ens försöker vrida på den?!

Under diskussioner med några manliga kollegor till mig har jag fått höra kommentarer som, vissa kvinnor kan sin plats och då frågar jag, är det hemmet du menar, och de svarar med, jag menar bara att vissa kvinnor kan sin plats! Bakom en sådan kommentar hör jag mindervärdeskomplex, kontrollbehov, inskränkta förstånd och obotliga handikapp. Kan det vara så att män med sådana trångsynta uppfattningar känner sig hotade av kvinnorna?
Vi ska kunna [...] dela med oss och inte ta för oss, vinna tillsammans och inte övervinna varandra, lyfta upp varandra och inte trycka ner de svaga Kan det vara så att män med sådana inskränkta inställningar är rädda för att bli utrotade om kvinnorna verkligen börjar våga ta för sig av ett demokratiskt samhälle? För att kvinnorna trots allt är nacken som vrider på huvudet? Och hur i hela världen ska vi kunna tillsammans arbeta för ett jämställt samhälle med de tvetydiga attityderna och de färgade varseblivningarna?

Det är inte meningen att det ska bli en strid mellan könen utan meningen är att vi skall kunna leva ihop både innanför och utanför hemmen och under alla omständigheter, dela med oss och inte ta för oss, vinna tillsammans och inte övervinna varandra, lyfta upp varandra och inte trycka ner de svaga.

Men så länge det finns mansdominerande samhällen som inte förstår innebörden av jämlikhet och vars förstånd är förvrängda av myter så kommer vi inte att uppnå ett jämlikt samhälle, inte under min tid i alla fall! Kampen fortsätter, och arbetet pågår!

Läsarartikel

Rima Al Shannag