– Jag blev våldtagen

Sanna, 19, berättar om hon hur lyckats besegra skuldkänslorna

NYHETER

Det finns någonting som jag tror att varenda kvinna i världen (och en och annan man) fruktar – att bli sexuellt antastade, eller våldtagna.

Om eller när det inträffar så brukar det oftast inte bli några konsekvenser för de män som begår övergreppen. Eftersom det kommer kommentarer som ”hon var för full”, ”hon gick med på att följa med honom”, ”hon gjorde inget motstånd” eller ”hon var lättklädd”.

Listan kan göras ofantligt lång.

Det är tragiskt att inse att så många kvinnor går runt och bär på smärtan ensamma, eftersom de märker att ingen förändring sker i samhället. Det är inte många våldtäktsmän som fälls och att då vara den personen utsatts för det grova brottet är inte lätt. Och inte blir det lättare att själv behöva ta tag i saker och ting för att få någon slags rättvisa.

Att våldta är att kränka och trycka ner en annan människa, att helt respektlös ta för sig, utan lov. De människor som blivit utsatta för det här lider alla helvetes kval i flera år efteråt. Det är vi som får livstids fängelse, inte de som våldtar.

Hur kommer det sig då att jag vet det här? Jo, för det har även hänt mig.

Innan det hände mig så gick jag runt och tänkte ”det kommer aldrig att hända mig, jag är en stark person”.

Men jag hade fel.

Jag tänkte även att om det nu skulle inträffa, så skulle jag sikta med all kraft på våldtäktsmannens hjärna – könsorganet. Jag skulle sparka, jag skulle slå, jag skulle göra brutalt motstånd. Ingenting blev som jag tänkt mig.

I stället började kvällen med att jag och en kille flörtade och festade. Vi hade otroligt roligt och senare på kvällen när det var efterfest på ett hotellrum, så blev jag fruktansvärt illamående. Jag gick in på toaletten men glömde låsa.

Inne på toaletten låg jag på golvet och spydde ett antal gånger. Jag var knappt kontaktbar. Efter en halvtimme på golvet, kommer killen från festen in. Och innan jag hinner ropa ”stopp”, så har alla mina kläder åkt av och han är på mig överallt.

Jag förstod ingenting. Visste inte vad jag skulle göra eller hur jag skulle gå tillväga för att ta mig ur allting. Jag var helt paralyserad och det tog några minuter innan jag insåg vad som faktiskt skedde och då ropade jag ”nej!”.

Han slutade och tittade på mig, två sekunder efteråt tryckte han ner mig mot hans hjärna och jag insåg att jag aldrig, jag säger det igen, ALDRIG någonsin skulle bli densamma som jag förut var.

Det knackade på dörren och snabbt som fan slängde han sig i badkaret och låtsades ha somnat. Ingen anade någonting.

Det tog flera månader för mig att förstå att det inte var mitt fel. Innan har jag anklagat mig själv för att jag tidigare flörtat med honom och varit full. Men nu i efterhand har jag insett att jag ska kunna flörta hur mycket jag vill, jag ska kunna gå runt totalt naken, och jag ska kunna dricka hur mycket jag vill, utan att en enda jävel ska röra mig.

Det gör ont i mig när jag hör talas om de personer som råkat ut för samma sak och det gör fruktansvärt ont att veta att så många kvinnor dömer sig själva.

Jag ber er – om ni tyvärr känner igen er – SLUTA! Det är inte ni som är svaga. Det är inte ni som gjort fel.

Sanna , Lunarsmeknamn: sanna13