– Om jag är snäll och sexig så lämnar dom mig ifred

Mimmi, 20, är trött på könsrollerna

NYHETER

Det är inte för att jag är feminist som jag är förbannad! Ibland kan jag vara jävligt snäll och till och med sexig, men då är det helt plötsligt ingen som avkunnar: Amen, det är ju bara för att du är feminist! Om jag är snäll och sexig, lämnar dom mig ifred. Då ingår man i köns-kittet.

En ständig processjävel. Att vara människa.

Klart, det finns enklare vägar att välja. Någon sa Kärlekens väg versus Trygghetens väg. Den där tryggheten kan se olika ut. Ibland kanske den får tråkiga konsekvenser, men ändå väljer man den ibland? Kanske för att man inte alltid är säker på om det man känner, tänker, tycker anses okej av omvärlden. Då kan det till exempel vara enklare att hoppa i en redan färdig roll för hur man skall bete sig. Könsrollerna utfyller ett sådant syfte.

Startskottet för min medvetenhet om maktstrukturer, gick av i högstadiet.

Även tidigare hade jag undrat över varför killar och tjejer behandlades olika i skolan, men det var då som alla mina förvirrade tankar och upprivna känslor fick sin bibel. När man läser något och tänker: "Ja, ja precis! åh, precis så här är det!"

Jag snackar om boken Fittstim (av och med bland andra Belinda Ohlsson och Linda Skugge). Det är inget nytt att den boken hyllats av väldigt många. Den gav mig ett enormt gehör för dåtidens undertryckta känslor, precis som jag vet att den gjorde för så många andra. Dela ut Fittstim till alla högstadieelever!

Jag drivs av ilska. Det är en fenomenal drivkraft. Ilska och hat är inte samma sak. Ilska är en naturlig känsla, hat är något som kan komma att bli, om man inte får utlopp för sina naturliga känslor.

Våra val förblir alltid mer eller mindre kärleksfulla. Varje dag, i varje ögonblick. Det är bara det att vi har större möjlighet att ändra på oss om vi först och främst vet hur och varför vi handlar som vi gör. Det är här som många stannar vid avkunnanden som ”Men det är ju bara för att du är tjej!” eller ”Amen, det är så typiskt killar!” Men vad är det vi gör då? Jo, vi befäster bara gamla ingrodda könsroller ännu mer.

Först beklagar vi oss: ”Ojoj, vilket svin han var som ljög”. Sen avfärdar vi hela händelsen med att det skulle bero på hans kön. Då kommer man bara längre ifrån problemet. Det kan ju vara skönt, förstås. ”Jävla svin till hustrumisshandlare som är så tafatta och karliga!” Men sen kan man börja undra om det kanske har mer med andra saker att göra. Hur hustrumisshandlaremår samt varför, och huruvida deras uppväxter tett sig i kärleksfulla jämställda hem eller ej?

Min poäng. Det börjar antingen i hemmet eller i skolan. Om det går en obemärkt förbi, är man redan så avtrubbad av förtrycket i sig, att man börjar tycka det är så världen ser ut. Acceptera aldrig förtryck! Och låt din själ slippa könsrollsförpliktelserna. Det är precis alla värda.

Mimmi Karlsson , Lunarnamn: Reeespect