Han känner inte smärta

Adam, 15, lider av ärftlig norrbottnisk sjukdom

Har aldrig ont När Adam Henriksson var fyra år bröt han benet. Han kände ingen smärta, absolut ingen alls. Adam lider av ”ärftlig smärt­okänslighet” – en sjukdom som bara drabbar norrbottningar.
Foto: Casper hedberg
Har aldrig ont När Adam Henriksson var fyra år bröt han benet. Han kände ingen smärta, absolut ingen alls. Adam lider av ”ärftlig smärt­okänslighet” – en sjukdom som bara drabbar norrbottningar.
NYHETER

VITTANGI

Han har slagit sig ordentligt och brutit benet - utan att känna nånting.

För Adam Henriksson, 15, lider av norrbottnisk ärftlig smärtokänslighet.

Adam Henriksson bor med sin mamma Agneta i Vittangi, en by med 950 invånare, precis invid Torne älv.

1995, när Adam var fyra år, bröt han benet.

- Han var ett vilt barn, säger Agneta.

-Han sprang omkring och busade och trampade snett på en hjälm som låg på golvet. Benet bröts av men Adam kände ingen smärta - ingenting.

Gifte sig ofta inom byn

Familjen åkte till ortopeden på Gällivare sjukhus. Ingen kunde förstå varför Adam inte hade ont. Det fanns inga liknande fall. Idag finns ett femtiotal. Vad Adams sjukdom beror på vet ingen säkert.

Läkarna tror att det kan finnas ett samband med att människor i de små byarna ofta gifte sig inom byn.

Förutom att Adam inte känner någon smärta har han en så kallad destruktiv ledsjukdom. Sedan några år tillbaka sitter han i rullstol.

Handikappanpassat

-Vi har fått hela huset handikappanpassat, säger Agneta. Adam har en egen hiss upp till andra våningen, men han använder den inte - den går för långsamt.

Agneta är ständigt orolig för Adam.

-Barn lär sig begränsningar genom smärta, säger hon. Det har Adam aldrig gjort.

"Han är envis"

Agneta säger att Adams sjukdom inte förändrat livet för familjen så mycket.

-Ibland blir det lite tjorvigt. Men det går. Han är envis.

-Morsan också, fyller Adam i.

Varje morgon stiger Adam upp själv, fixar frukost och tar sig till skolan.

Vad som händer i framtiden är det ingen som vet. Inte läkarna. Inte vetenskapen.

Agneta är optimist.

-Han kommer att klara sig. Han är en pigg och glad kille - och envis som en getabock.

Adam verkar inte besvärad av sin sjukdom. På frågan hur det är att inte ha någon känsel i benen svarar han:

-Det känns inte nåt särskilt.

Och skrattar.

Läs mer:

Eric Tagesson