– Ingen hade rätt

Aftonbladets Peter Kadhammar om en gärningsman som är svår att förstå

NYHETER

UMEÅ

Så sent som den 17 januari sa Katarina Weinehall, jurist och brottsofferforskare vid Umeå universitet, detta om Hagamannen:

- Jag tror att han lever ett udda och självständigt liv med få människor omkring sig. Och han är inte heller känd av speciellt många.

Den 29 mars greps Hagamannen och han visade sig heta Niklas Lindgren, vara plåtslagare, villaägare och småbarnsfar - en på ytan alldeles vanlig svensk man.

Katarina Weinehall hade alla fel, alltså.

Detta skriver jag inte för att göra mig lustig på Weinehalls bekostnad. De flesta av oss som offentligt spekulerat kring Hagamannen, och vi är många, har inte kunnat undvika grova och förenklande schabloner. Det är bara att titta i gårdagens Aftonbladet. Där lyder en rubrik:

"Familjefar - och monster".

Den utmärkta texten av Johan Edgar och Hans Österman försöker visserligen problematisera bilden av Hagamannen. Han är inte så endimensionell, eller snarare bestående av två separata, endimensionella sidor, som rubriken låter påskina.

Grova förenklingar

Ena dagen en kärleksfull pappa, andra dagen ett "monster?". En människa, även Niklas Lindgren, är mer komplicerad än så.

Verkliga och självutnämnda experter faller gärna för frestelsen att förenkla och förgrova.

Ta polisens gärningsmannaprofil av Hagamannen. Där försökte de skickligaste Sverige har inom rättspsykiatrin ringa in Hagamannens personlighetstyp.

De kom bland annat fram till att:

Hagamannen har troligen inte många vänner eller några kärleksfulla relationer.

Hans sociala kompetens är låg och han håller sig gärna på sin kant.

Han har troligen få eller obefintliga relationer med jämnåriga av samma kön.

Inte många rätt där heller, alltså.

Psykiatern Ulf Åsgård var en av dem som var med och skrev den första gärningsmannaprofilen i januari 2000. När jag ringde Åsgård i går var han närmast ursäktande.

Skräckfigur

- Jag har läst profilen igen. I de delar som jag har tillgång till, de första analyserna, finns några saker som är bra, annat som är dåligt. Det var en ganska konventionell bild av en våldtäktsman med en massa aviga sidor. Tyvärr kan det leda till att man letar efter en man med sex fingrar - något exceptionellt. Vi vill inte se vanligheten hos gärningsmannen.

Hagamannen har blivit en skräckfigur, en svensk Doktor Jekyll och Mister Hyde. Kommer vi någonsin att veta vem han var i verkligheten, hur plåtslagaren Niklas Lindgren fungerade?

- Det kommer alltid att finnas frågetecken kring varför vissa utvecklar sådana här beteenden och andra inte, trots att de har samma förutsättningar, säger Ulf Åsgård.

Ett mysterium

I ett avseende är den insikten nedslående. Något definitivt svar får vi inte. Även om domstolen finner Niklas Lindgren skyldig kommer Hagamannen åtminstone delvis att förbli ett mysterium.

I ett annat avseende är samma insikt uppmuntrande. Vi människor passar inte in i de schabloner med vilka media och allehanda experter försöker förklara våra beteenden och egenheter.

Vi är för komplicerade och oförutsägbara för att förklaras i några meningar.

Läs mer

Tidigare artiklar

Peter Kadhammar